Samtidigt som patienterna som vårdas på landets intensivvårdsavdelningar har blivit allt sjukare fortsätter antalet transporter av intensivvådspatienter på grund av resursbrist att öka. Ett tydligt tecken på hur hårt pressad den svenska intensivvården är, menar Johnny Hillgren, ordförande för Svenska intensivvårdsregistret.

• 24 september 2019
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Efter att den högspecialiserade intensivvården koncentrerats till ett fåtal universitetskliniker runt om i landet kommer transporter av intensivvårdspatienter alltid att behöva ske – det är professionen överens om. Också att de transporter som inte är medicinskt motiverade så långt som möjligt bör minimeras. Trots det visar statistik från Svenska intensivvårdsregistret, SIR, att allt fler patienter i behov av intensivvård flyttas på grund av resursbrist.

– Det är ett problem och det är allvarligt att vi inte har den intensivvårds- och intermediärvårdskapacitet som vi borde ha i Sverige. Framförallt är det ett tecken som talar för att trycket på intensivvården ökar hela tiden, säger Johnny Hillgren, som till vardags är verksamhetschef vid anestesin i Region Gävleborg.

I Sverige finns det i genomsnitt 5,1 intensivvårdsplatser per 100 000 invånare, vilket jämfört med andra europeiska länder är en låg siffra. Och även om definitionen av vad en IVA-plats är skiljer sig åt mellan länder kan Johnny Hillgren konstatera att Sverige har för få platser – både för intermediärvård och intensivvård.

– Vi har ett problem med personalbrist inom alla kategorier – det hände något 2014 då vi började tappa vårdpersonal från sjukvården. Vi måste nu få till ett ökat intresse att utbilda sig till intensivvårdssjuksköterska, säger han.

Och samtidigt som det råder personalbrist på landets intensivvårdsavdelningar har patienterna som vårdas där generellt blivit allt äldre och allt sjukare. En sammanställning av utvecklingen för svensk intensivvård från 2011 till idag, som Johnny Hillgren nyligen gjort, visar bland annat att VTS-poängen, det vill säga vårdtyngden, har ökat med 22 procent på de åtta år som passerat. Även att 30-dagarsmortaliteten har ökat, från 14,8 till 16,7 procent. Samtidigt har SMR, alltså Standardised Mortality Rate, legat konstant runt 1,0 – eller enkelt uttryckt; det som förväntades i dödlighet är också det som observeras. Kort sagt är kvaliteten på intensivvården den samma trots en ökad vårdtyngd och dödlighet efter 30 dagar.

Johnny Hillgren hat även tittat på utvecklingen av de åtgärder som görs med patienterna. Sedan 2011 har det skett en ökning av respiratorbehandlingar med 24 procent och med 46 procent för dialys. Samtidigt har antalet vårdtillfällen legat konstant runt dryga 45 000 under samma period.

– Min tolkning blir att vi har fler sjukare patienter, men vi gör ett lika bra jobb som tidigare. En hypotes är att det även blir en undanträngningseffekt av de patienter som är mindre sjuka, som vi tidigare vårdade på IVA och kunde göra skillnad på. Det här skulle man behöva djupdyka mer i, men det kan vara så att de patienterna faktiskt kan fara illa av att de inte får tillgång till intensivvård för att vi har de sjukare patienterna på IVA. Och det är där intermediärvården kommer in.

En hypotes är att det även blir en undanträngningseffekt av de patienter som är mindre sjuka, som vi tidigare vårdade på IVA och kunde göra skillnad på. Johnny Hillgren

För just intermediärvård, tillsammans med att locka fler att bli intensivvårdssjuksköterskor, tror Johnny Hillgren är en av nycklarna till att lossa på det hårda tryck som råder på landets intensivvårdsavdelningar. Han påpekar också att det egentligen inte är SIR:s uppgift att hitta lösningar, men att han som verksamhetschef ser de två nämnda vägarna.

– Jag tänker också att det för huvudmännens del är billigare att utveckla intermediärvård än att satsa på att bygga upp intensivvårdsplatser i samma omfattning – i och med att IVA är den dyraste och högsta vårdnivåresursen vi har inom svensk hälso- och sjukvård. Det är inte alla patienter som vårdas på IVA som är beroende av den högsta tekniska kompetensen i form av dialys eller respirator, säger han.

Att det sker förflyttningar av patienter mellan intensivvårdsavdelningar är inget nytt fenomen inom den svenska sjukvården och redan för 15 år sedan rapporterade Sjukhusläkarenom problemet i flera artiklar.

Men trots att en förflyttning på grund av resursbrist kan vara riskfylld framhåller Johnny Hillgren att det inte är själva transporten som är det stora riskmomentet. Däremot att det finns faktorer i urvalet av vilken patient som flyttas.

– Vi tar inte den nya patienten med en mycket allvarlig blodförgiftning, utan snarare den som legat på IVA i två veckor och i bästa fall är i förbättringsfasen. Efter två veckors intensivvård finns det ofantligt mycket information om vad som har hänt patienten som är svår att föra med sig i överflytten – trots bra journalanteckningar och epikris. Det intuitiva följer inte med och det tar alltid några dagar innan man kommer in i en ny patient som har en komplex bakgrund.

Det intuitiva följer inte med och det tar alltid några dagar innan man kommer in i en ny patient som har en komplex bakgrund. Johnny Hillgren

Johnny Hillgren menar också att man måste beakta vilken typ av sjukhus det handlar om när man tittar på statistiken. På universitetssjukhusen finns en högre andel av patienter som är riktigt svårt sjuka, men där kan situationen lösas internt genom en förflyttning mellan de olika intensivvårdsavdelningarna. På landets allra minsta intensivvårdsavdelningar vårdas istället generellt sett patienter som är mindre sjuka, där det oftare handlar mer av något som liknar intermediärvård. Det gör i sin tur det lättare att hitta en annan plats för patienten inom sjukhusets väggar.

– Men hos oss på ett länssjukhus, där patienterna ofta behöver ligga i respirator, blir det problem om vi måste flytta någon, säger Johnny Hillgren och fortsätter:

– Geografin spelar också en roll. Är du på landsbygden är det klart att konsekvensen att flytta patienten blir en annan än om du är i Storstockholm. Till exempel att du som anhörig måste åka 15 mil för att vara hos din närstående. Det är inte en human eller bra situation, så vi försöker undvika att det händer. Men måste vi, så måste vi…