De tio vårdplatserna på intensivvårdsavdelningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge står inte i proportion till det uppdrag som avdelningen har. Det skulle behövas det dubbla, framhåller två fackliga företrädare. – Man ska givetvis ha en tom säng om det kommer in en patient som inte kan andas, säger Mitua Mehra, styrelseledamot i Karolinska universitetssjukhusets läkarförening.

• 24 september 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Intensivvårdsavdelningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge har i dagsläget tio intensivvårdsplatser. I första hand till de mest sjuka patienterna, som får vård inom ramen för sjukhusets högspecialiserade uppdrag, men i takt med att nya patienter tillkommer måste läkarna prioritera. Tanken är att hela tiden ha full beläggning, berättar Mitua Mehra, specialist i anestesi och intensivvård på avdelningen och ledamot i Karolinska universitetssjukhusets läkarförening.

– Det finns ingen överkapacitet överhuvudtaget. Det finns inga möjligheter till ”dragspelseffekter”, inget utrymme. Det blir en påfrestning och en stress, säger han.

Ett stort problem i sammanhanget är, enligt honom, den påtagliga resursmässiga kraften som krävs.

– Det är en enorm arbetskapacitet som krävs för att flytta en patient. Det handlar ju inte bara om en säng. Vi ska ju bibehålla den medicinska nivån. Alla är väl överens om att det blir ett hack i kurvan, men idealet är att vi ska bedriva intensivvårdsnivå av samma nivå under transporten i ambulansen på E4:an.

Christina Agvald Öhman, fackligt ombud och överläkare i anestesi och intensivvård på Huddinge IVA, håller med.

– Det är tungt när det är som värst. Som läkare tvingas du hela tiden prioritera. Vem tar minst skada att flytta? Ibland är patienter mindre krävande, och ibland är de extremt krävande. Det handlar hela tiden om att göra det bästa möjliga utifrån de resurser som man har. Men det kan bli riktigt tungt, inte minst för yngre läkare som går nattjour, säger hon, som också sitter i styrelsen för Svenska intensivvårdsregistret, och fortsätter:

– Nackdelarna med flyttarna är uppenbara: information som försvinner, kunskap som försvinner… Det tar tid att sätta sig in i ett nytt fall. Lägg därtill de medicinska riskerna och stressen för anhöriga. Ur ett patientperspektiv är det lika dåligt att skicka folk mellan olika avdelningar på samma sjukhus som till andra sjukhus.

Organisationen är inte rustad för den här mängden transporter. Mitua Mehra, facklig representant

Transportorganisationen i regionen består i huvudsak av två IVA-bussar, vilket är långt ifrån tillräckligt, enligt Mitua Mehra.

– Organisationen är inte rustad för den här mängden transporter. Det tar ofta mer än en timme innan bussarna är på plats.

Läkarna på Huddinge IVA får inte sällan åka med barn, som avdelningen inte har tillräcklig vårdnivå för, till BIVA, barnintensivvårdsavdelningen, i Solna. Barnsjukvården på Huddinge består av vårdavdelningar med vanliga vårdrum.

– Det är en särskild stress för oss, medföljande föräldrar och patienten. Problemet är att det inte finns någon intermediärvårdsresurs som kan brygga mellan. Många barn behöver mer övervakning än på en vanlig vårdavdelning, men de behöver inte ligga på IVA.

Under senvåren har ledningen beslutat att drastiskt minska antalet flyttar på grund av resursbrist till andra sjukhus.

– När man bemannar upp får framför allt IVA-sjuksköterskorna och IVA-doktorerna göra jobbet. Vi är ganska väl bemannade på doktorssidan, men överlag är det naivt att tro att man kan behålla folk utan att förbättra arbetsmiljön och höja lönerna. Folk stannar inte om man hela tiden tvingas jobba över, och slutar sjuksköterskor, ja, då blir det färre platser, säger Mitua Mehra och fortsätter:

– Vi har bland de sjukaste patienterna i landet. Vi har högspecialiserad vård, vi har ett stort och ökat akutuppdrag, ett stort och ökande förlossningsuppdrag – de tio platserna som vi har på IVA Huddinge står inte i proportion till vårt uppdrag. Det är det som är problemet.

Utan intermediäravdelning för barn skulle det i stället behövas cirka 20 platser, som möjliggör en viss överkapacitet och ”dragspelseffekt”, enligt Mitua Mehra och Christina Agvald Öhman.

– Det fysiska platserna finns, men man måste lyckas attrahera personal – här handlar det ju framför allt om sköterskor – som vill jobba med intensivvård. Om man lyckas med det kan man ju bygga ut intensivvården och därigenom sluta transportera, inte för att det är dyrt, säger Mitua Mehra.

Problemen med bristen på sjuksköterskor är ju vida kända. Men som du resonerar behövs ju även fler intensivvårdsläkare…

Man ska givetvis ska ha en tom säng om det kommer in en patient som inte kan andas. Mitua Mehra, facklig representant 

– Sett till läkararbetet på dagtid är arbetssituationen för läkare ganska god i Huddinge. Vi har ganska bra bemanning. Det är främst transporterna och den etiska stressen att välja som är påfrestande. Men ja, om man lyckas få fram alla de här intensivvårdssköterskorna behöver man öka antalet intensivvårdsläkare också, säger Mitua Mehra.

– Man skulle aldrig acceptera att ha en brandstation med en brandbil. Man ska givetvis ska ha en tom säng om det kommer in en patient som inte kan andas. Det tror jag de flesta i befolkningen anser. Men våra chefer säger att vi ska ha en beläggning på tio av tio.

David Konrad, funktionschef för PMI, perioperativ medicin och intensivvård, håller med om att det behövs fler platser, men inte cirka 20 platser.

– Det finns inte ett underlag, som jag ser det, att ha just 20 platser. Jag ser inte det. Men vi skulle behöva ett antal fler platser, och vi jobbar för det. Jag kan inte säga en siffra – det är svårt. Men vi behöver inte dubbelt så många som vi har i dag, säger han, och tillägger att cheferna inte säger att tio av tio platser alltid ska vara belagda. Det styrs av patienternas behov.

– Vi har gjort en stor satsning under 2017-2018, där vi har ökat vår utbildningsinsats med mer än 30 procent. Vi har också infört en kompetensmodell och en karriärutveckling för intensivvårdssjuksköterskor.