Det finns en statistiskt säkerställd ökad risk på 24 procent att dö för de intensivvårdspatienter som transporteras på grund av resursbrist. Det kan Fredric Parenmark, överläkare anestesi- och intensivvård vid Gävle sjukhus, visa i en färsk studie.

• 24 september 2019
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Fredric Parenmark har tillsammans med kollegan Sten Walther, överläkare vid Linköping Universitetssjukhus, tittat närmare på hur mortaliteten efter 30 dagar ser ut bland de patienter som transporteras under vårdtiden. Då samtliga tre kategorier som finns med i Svenska intensivvårdsregistret – det vill säga transport på grund av medicinsk indikation, på grund av att patienten är hemmahörande på annat sjukhus samt på grund av resursbrist – inkluderas landar siffran på dryga 17 procent. Men det var skillnaderna mellan utfallet i de olika enskilda grupperna som förvånade Fredric Parenmark (se tabell nedan).

Gruppen där transporten skett på grund av resursbrist var de med högst dödlighet – cirka 30 procent jämfört med dryga 14 respektive 18 procent.

– Att det skiljer sig mellan de olika kategorierna var väntat, eftersom det handlar om olika patienter. Och det finns en hel del internationella studier där man har sett risker med att flytta patienter inom sjukhus, men framförallt utanför sjukhus. Men det som inte var helt väntat var att den förhöjda risken kvarstår även när vi gjort statistiska riskjusteringar och justerat för vilken typ av IVA det handlar om. Risken kvarstår även sex månader efter utskrivning.

Fredric Parenmark ska nu utöka studien både gällande antal år, för att se om det finns någon trend över tiden, och genom en djupare analys försöka se om det finns någon faktor som står ut som en orsak till den ökade risken. Bland annat ska han undersöka om avståndet som patienten flyttas har betydelse. Också om det finns någon skillnad mellan olika diagnoser eller om det kan handla om mängden behandlingsbegränsningar som gjorts.

Tanken är att resultatet av den ska presenteras under hösten, men redan nu har studien väckt intresse. I oktober ska Fredric Parenmark presentera resultatet på European Society of Intensive Care Medicines årsmöte och är där utvald som ett av mötets ”hot topic”.

– Jag hoppas kunna höra hur det ser ut internationellt i diskussionen som hålls efteråt. Vi kan behandla patienterna medicinskt, men vad är det för faktorer i hur vi agerar som spelar in och som vi kanske kan ändra på? Är det till exempel tidsuppehållet i intensivvårdskedjan som är orsaken?

Han jämför med att man tidigare sett att utskrivningar nattetid varit förenade med en ökad risk att dö och att man nu, efter att ämnet lyft i några år, kan att se att dödligheten inte skiljer sig nämnvärt om man skrivs ut på natten eller dagen.

– Målet är att hitta faktorer och förändringsbara delar i dem som kan förbättra för patienten i slutändan, säger han och fortsätter:

– Det som är viktigt, även i internationella intensivvårdssällskap och europeiska riktlinjer, är att en sekundärtransport, alltså en transport mellan sjukhus, bara ska ske om man tror att det kan förbättra patientens överlevnad eller kliniska tillstånd. En transport för att vi inte har plats gynnar aldrig patienten på något sätt. Och även om patienten inte dör finns det negativa sociala faktorer.