Den som slår larm om brister inom sjukvården borde ha hjältestatus, tyvärr är verkligheten en helt annan, skriver Sjukhusläkarnas ordförande Elin Karlsson i sin ledare.

• 11 december 2023
• 0
• AV: Elin Karlsson

Svensk sjukvård är i ekonomisk kris, så illa att vissa regioner lånar till lönerna. Situationen kräver att vi använder resurserna på bästa sätt. Vi har en etisk plattform för prioriteringar att luta oss emot, människovärdesprincipen om alla människors lika värde är överordnad, därefter behovs- och solidaritetsprincipen, där den med störst behov ska få vård först och slutligen kostnadseffektivitetsprincipen. Vi ska självklart undvika onödiga behandlingar som inte gagnar patienterna – vi måste prioritera klokt. Men prioriteringarna av vad våra gemensamma ekonomiska resurser ska användas till måste vidgas. Det handlar inte bara om huruvida en behandling ska ges eller inte, utan måste också omfatta hur vården styrs och hur pengarna används. Pengar som pumpats ut till konsultbolag för diverse helikopterperspektiv som vi som kan vården i många fall kunde ha bidragit med – det är pengar som stjäls från våra patienter.

Den som slår larm om brister inom sjukvården borde ha hjältestatus, tyvärr är verkligheten en helt annan. I detta nummer presenteras en enkät där landets chefsläkare fått en möjlighet att anonymt svara på frågor om det förekommer att personal som slår larm om brister utsätts för repressalier. Tre av tio chefläkare svarade ”ja” eller ”kanske” på frågan om det förekommer att personal som slår larm om brister utsätts för repressalier. En av tio svarar ”ja” eller ”kanske” på frågan om de själva utsatts för repressalier.

Det är helt oacceptabelt – och livsfarligt Elin Karlsson, ordförande Sjukhusläkarna

Det är helt oacceptabelt – och livsfarligt. Om vi läkare drabbas av repressalier när vi slår larm om att patientsäkerheten hotas – vem kan då skydda våra patienter?

Chefläkarna vid våra sjukhus ses ofta som en garant för patientsäkerheten – och måste få vara det. Arbetsbeskrivningarna varierar, men gemensamt för alla är någon form av ansvar för arbete med kvalitet och patientsäkerhet. Rollen är inte definierad i lag, men kopplas ofta till skrivningarna om anmälningsansvar i hälso- och sjukvårdslagen som lyder ”den som är anmälningsansvarig för händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada bör ha en sådan ställning i organisationen att han eller hon kan överblicka och påverka patientsäkerhetsarbetet”.

Verksamhetschefen har alltid det yttersta ansvaret för verksamhetens kvalitet och säkerhet, men det finns inga lagkrav på medicinsk kompetens. Där det ”bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet” ska det finnas ”någon” som svarar för verksamheten. I praktiken vilar ett stort ansvar på chefläkarna. Men chefläkarnas anställning i linjen kräver lojalitet, vilket riskerar att äventyra såväl deras ställning som patientsäkerheten.

Här finns två allvarliga problem som måste åtgärdas

Hade vi haft ett fungerande system med oberoende chefläkare och där professionens larm togs på allvar tror jag inte exempelvis att det hade behövts en granskning från Inspektionen för vård och omsorg för att påtala det för oss självklara – att vårdplatsbristen är en fara för patienterna. I själva verket finns exempel på när chefläkare i egenskap av arbetsgivarrepresentanter upprepat mantrat ”patientsäkerheten är inte hotad” – i skarp kontrast till den verkliga situationen. Det är fullkomligt oacceptabelt att de som påtalar patientsäkerhetsrisker drabbas av repressalier.

Här finns två allvarliga problem som måste åtgärdas. Dels måste lagen tydligt slå fast att den som är verksamhetschef har medicinsk kompetens – utan sådan kompetens är det omöjligt att ha ansvar för hälso- och sjukvård – och dels måste chefläkarrollens ställning utredas. Det är orimligt att den som ansvarar för patientsäkerhetsarbetet riskerar att straffas när patientsäkerhetsrisker påtalas. Chefläkaren ska vara fristående från den linje i organisationen som måste göra cheferna ovanför nöjda, och ska kunna agera självständigt utan risker för påtryckningar.

Sjukhusläkarna kräver:   

*Ett stärkt skydd för visselblåsare – inte bara på pappret
*En översyn av chefläkarrollen för att säkerställa en oberoende garant för patientsäkerheten
*Ökad medicinsk ledning och närvaro på vårdavdelningar
*Chefer ska som standard ha ett ben kvar i verksamheten
*Hög medicinsk kompetens i sjukhusledningar
*En översyn av hälso- och sjukvårdslagen. Det är oacceptabelt att lagen inte ställer krav på verksamhetschefens medicinska kompetens