Att med IT, Digital hälsa, som verktyg utveckla och förbättra vården har stor potential, därom råder inga tvivel. Nyttiggörandet av hela denna potential är dock inte självklar eller enkel. Trots en idag över 30 år lång historik krävs fortsatt mer av interoperabilitet på alla nivåer, bättre utformade lösningar samt förändringar i vårdarbete, införandeprocesser och juridik. Det skriver fem krönikeförfattare med lång erfarenhet av digitalisering.

• 17 april 2024
• 0
• AV: Bengt Arne Sjöqvist, Per Ask, Sture Hägglund, Nils-Erik Pettersson samt Jan Olsson

Att med IT, Digital hälsa, som verktyg utveckla och förbättra vården har stor potential, därom råder inga tvivel. Digital hälsa erbjuder ett spektra av möjligheter som att öka precisionen i beslut via analys- och beslutsstöd (inkl. AI), bidra till mer jämlik vård (utjämna skillnader i geografi, kön och etnicitet), stödja smidigare och säkrare vårdflöden, bättre och effektivare dokumentation, uppföljning och planering. Alltså bidra till effektivare vård i form av bättre vårdutfall och patientnytta samt förhöjd livskvalitet.

Nyttiggörandet av hela denna potential är dock inte självklar eller enkel. Trots en idag över 30 år lång historik krävs fortsatt mer av interoperabilitet på alla nivåer, bättre utformade lösningar samt förändringar i vårdarbete, införandeprocesser och juridik. I denna artikel är Egenmonitorering i fokus, men slutsatser, frågor och utmaningar är bredare än så.

Problematiken med en växande grupp äldre, multisjuka och ett generellt ökande vårdbehov skapat av bättre diagnostik och behandling tillsammans med personalbrist och finansiering av vård på ”rätt” nivå, var redan för 20-30 år sedan en vedertagen bild av framtiden. Likaså att vården måste bli effektivare och att IT kan vara en del i lösningen. Bra exempel är Socialdepartementets rapport Vård I Tiden 2003 och EPIC – European Prototype for Integrated Care 1992.

För över 20 år sedan presenterade vi artiklar i Läkartidningen; 3G-nätet och ”pensionärsdatorer” kan bidra till att lösa sjukvårdens problem (14/2003) och SvD Ny teknik ger vård hemma (2002/10/09). I dessa lyfte vi möjligheterna som IT erbjöd för att redan då förändra hur vård bedrivs och specifikt i hemmet. Vi beskrev lägesbilden så här:

Vi står i dag inför en stor omvälvning inom sjuk- och hälsovård som svar på bl.a. den ökande andelen äldre, den ökade tillgången till avancerad teknik och kraven på att hålla kostnaderna nere. Detta gör det nödvändigt att öka satsningen på primär-, hem- och distanssjukvård. För att frigöra resurser för detta måste sjukhusen främst bli centra för mer avancerad diagnostik och terapi.

Inom IT och telekom pågår en utveckling som ger stora möjligheter till förändringar i sjuk- och hälsovård. En sjuk- och hälsovård som till stor del sker i hemmet är i dag tekniskt fullt möjlig.

Anmärkningsvärt nog är denna beskrivning fortsatt aktuell och samstämmig med dagens lägesbeskrivning och föreslagna åtgärder; Egenmonitorering och nära vård. I artiklarna lyftes fem områden som särskilt viktiga för att inleda en omställning. Vad har hänt och vad har vi lärt på 20 år?

Ett utpekat område rörde satsning på forskning och utveckling. Genom åren har det gjorts många sådana. Redan 2003 – 2006 hade Vinnova programmet, IT för sjukvård i hemmet, och andra exempel är NovaMedTech och Medtech4Health. Mycket positivt har skett via dessa, men många projekt har blivit för teknikdrivna, för lite vårdanknutna, saknat omvärldsanalys samt insikt om tidigare projekt och dess lärdomar. Dessutom har uppskalning, nyttiggörande och långsiktig affärsmodell inte beaktats tillräckligt. Det provas teknik, föreslås lösning och testas i viss omfattning. Resultatet blir ”nyårsraketer” som lyser upp himlen och skapar förväntningar men sedan försvinner då den svåraste delen av resan återstår – nå långsiktig vårdomställning.

Problematiken med en växande grupp äldre, multisjuka och ett generellt ökande vårdbehov (…) var redan för 20-30 år sedan en vedertagen bild av framtiden.

På Vitalis 2021 gjorde Sjöqvist och kollega en genomgång av ett flertal eHälso-projekt man medverkat i från MobiMed 1986 och framåt.  Slutsatsen var att i inget projekt hade tekniken vid tidpunkten varit avgörande för ”misslyckat” nyttiggörande, inte heller klinisk/medicinsk frågeställning eller förväntad vårdnytta – det var annat. Satsningar behöver alltså lägga betydligt mer vikt på resan från projekt till nyttiggörande och vårdomställning, samt förståelse för varför tidigare ansatser inte lyckats.

Bättre IT-infrastruktur för alla sågs som en nyckel till framgång och ett förslag var att stimulera genom stöd till ”pensionärsdatorer” liknande det som då erbjöds anställda. Vi kan nu konstatera att dagens infrastruktur vida överstiger vad vi kunde hoppas på, utan pensionärsdatorer!

Idag kopplar leverantörer samman sensorer, patient och vård. Därmed är detta område väsentligen hanterat, men här finns kvarstående frågor. Dagens tillväxt av leverantörer är en följd av debatt och visioner från politiker och sjukvårdsföreträdare kring egenmonitorering. Riskkapital har finansierat, men en osäker faktor är hur snabb, omfattande och framgångsrik omställningen blir. En enkel nätsökning visar att flera företag uppvisar stora likheter med ”nätdoktorerna” vad gäller årliga underskott, och det är ännu en öppen fråga om en stabil affärsmodell kan etableras. Hur skall tjänsterna erbjudas, prioriteras, och finansieras samt av vem? Och hur skall bolagen bli uthålliga och utvecklas? Vad händer om man inte når de vinster man idag förväntar? Lyckas man storskaligt och i rätt tempo förändra arbetssätt? Detta är frågor där vi idag saknar svar.

Slutsatsen var att i inget projekt hade tekniken vid tidpunkten varit avgörande för ”misslyckat” nyttiggörande, inte heller klinisk/medicinsk frågeställning eller förväntad vårdnytta – det var annat.

Ett annat område som för 20 år sedan lyftes fram var stimulans till vårdomställning, vilket har skett via innovations- och utvecklingsprogram samt regionala satsningar. Trots detta har vårdomställningen gått oväntat långsamt. Vilka orsaker kan ligga till grund för detta?

Regioner är idag nära eller i införd drift för patienter som hjärtsvikt, KOL eller diabetes. Dessa grupper har varit i fokus i över 20 år med samma motiv och ambitioner som idag så här finns kunskap och erfarenhet att hämta. Tyvärr tycks detta ske i begränsad omfattning – man börjar gärna på nytt och riskerar då att gå i samma fällor eller bli ”nyårsraketer”. Det hela blir som dansen jenka – det hoppas bakåt och framåt med en långsam framåtrörelse som resultat. Ett tidigt nyttigt exempel är Whole Systems Demonstrator från England som genomfördes från 2008 och där över 3000 personer med bl.a. hjärtsvikt, diabetes och KOL ingick. En studie 2013 jämförde vård, kostnader och utfall mellan egenmonitorering och normal handläggning. En slutsats var att “Telehealth does not seem to be a cost effective addition to standard support and treatment”. Ett annat exempel i Sverige är Hälsodagboken som drivits i många år. Här fann man inte någon signifikant total kostnadsförändring för hjärtsvikt eller KOL; kostnaderna omfördelades. En signifikant minskning av sjukhuskostnader, besök på akuten och primärvården, men ökade kostnader för specialiserad hemsjukvård. Positivt var att den hälsorelaterade livskvaliteten blev signifikant förbättrad – alltså bättre vård till likvärdig men omfördelad kostnad.

Det hela blir som dansen jenka – det hoppas bakåt och framåt med en långsam framåtrörelse som resultat.

Begränsad besparingspotential kopplat till vårdens digitalisering lyftes nyligen i rapporten Digitaliseringen av svensk vård och omsorg. Självklart finns studier som pekar i olika riktning men ovanstående är en indikation på att det inte är självklart att förvänta ”besparingar”. Samtidigt är inte besparing alltid liktydigt med målet om bättre/effektivare vård. Vårdutfall och patientnytta måste vägas in.

Motiven för en vårdomställning kanske inte satts eller kommunicerats optimalt. Besparingar poängteras men bättre vårdutfall och patientnytta mer sällan. Detta tillsammans med IT-mognad och attityder kan trots känd teknik och vårdproblematik fördröjt införande – fördelarna är inte självklara och besparingar kan tyvärr tolkas som personalreducering. Detta blir också motsägelsefullt då prognoser förutspår brist på personal. Ansvariga måste också ta hänsyn till att omställning utöver tid drar nya resurser innan man kan ta hem eventuella vinster. Exempelvis måste man en tid underhålla och stödja parallella vårdprocesser.

Troligen slår kostnader och effektiviseringspotential såväl som upplevd och medicinsk nytta väldigt olika mellan patientgrupper, liksom tjänsteutformning, implementering och följdeffekter. Det är därför viktigt att fokusera på ”rätt” medicinska frågeställningar, grupper och lösningar, samt värdera om vald grupp vid en genomförd vårdomställning långsiktigt leder till effektivare vård när hänsyn tas till alla delar. Alltså en hälsoekonomisk analys jämförbar med när ett nytt läkemedel eller behandlingsform, vilket omställningen faktiskt är, skall beslutas.

Slutsatser

Utifrån ett 20 års perspektiv blir våra slutsatser att:

• IT-lösningar för vård i hemmet ”rätt” utformade samt för ”rätt” patienter kan bidra till att förbättra vård och förhöja livskvalitet.
  utpekade teknikrelaterade områden i stora delar är på plats.
• Tekniken är inte huvudproblemet utan annat, såsom uppskalning, affärsmodell och förändring av vårdarbete.
• dra mer nytta av tidigare projekt och gjorda erfarenheter samt fokusera mindre på teknik.
• kommunikativt och idémässigt fokusera på bättre vård och patientnytta, och inte besparing.
• med dagens visioner om egenmonitorering säger man sig kunna lösa delar av vårdens resursproblematik. Vår uppfattning är att man bör ha en mer nyanserad syn på hur stora effekter som faktiskt kan uppnås och hur snabbt. Här finns risk för överoptimism.
• Förändringsfasen, vårdomställningen, kräver tid och extra resurser, finns dessa? Kanske bättre vård till likvärdig kostnad är den rimliga ansatsen idag?
• bedöma och uppskatta effektivisering är komplext. Kostnader kommer att tillkomma och omfördelas, och verksamheter samt arbetssätt påverkas. Vårdomställningen är för varje vårdgrupp en ny behandlingsform och bör därför genomgå hälsoekonomisk analys innan breddinförande.
• beakta äldre och andra som inte är, vill eller kan vara digitalt aktiva och där behoven är stora. Dessa får inte glömmas bort, icke digitala alternativ måste fortsatt erbjudas.
• nyttiggörandet av IT för vård i hemmet har gått oväntat långsamt trots att problembild, åtgärder och teknik varit kända i över 20 år.
• Kan erfarenheter från Covid-pandemin och ett högt förändringstryck på vården bidra till att avgörande steg nu tas i högre takt?

Författarna:

Bengt Arne Sjöqvist , Prof of Practice em, Digital Hälsa, Chalmers

Per Ask, Prof em, Medicinteknik , Linköpings universitet

Sture Hägglund, Prof em, Datalogi , Linköpings universitet

Nils-Erik Pettersson, civ.ing, f.d. chef Med teknik, Universitetssjukhuset Örebro

Jan Olsson, läkare och f.d. sjukhusdirektör, Universitetssjukhuset Örebro

Författarna tackar dr Leili Lind, Linköpings univ och RISE, för information kring Hälsodagboken.