Ett viktigt redskap i vårdens prioriteringsbeslut är så kallade HTA-analyser som tas fram av landets regionala utvärderingsenheter. Men enheterna brottas med sitt uppdrag.

• 18 juni 2024
• 0
• AV: Eva Nordin

Trots att vissa metoder och behandlingar saknar evidens eller har begränsat och otillräckligt vetenskapligt underlag, lever de vidare. Samtidigt förs många nya behandlingar in i hälso- och sjukvården utan att vetenskapliga utvärderingar har gjorts.
– Det lyfts ofta att sjukvården ska vara evidensbaserad och att prioriteringar behöver göras. Men det är inte alltid man gör kopplingen till att det är HTA-analyser man skulle behöva som underlag för dessa beslut, säger Monica Hultcrantz, enhetschef för HTA-enheten i Region Stockholm.

HTA-enheterna i Sverige, menar hon, skulle absolut kunna vara ett större stöd om man säkerställer att de har resurser för att ta sig an centrala frågor och att resultaten från analyserna kommer in på ett tydligt vis i prioriteringsprocesserna, något man kommit olika långt med i olika regioner.

En av de regionala HTA-enheterna är Camtö i Region Örebro län. Den startade 1999 och var den första i Sverige.
– Vi välkomnar frågor från alla verksamheter inom hälso- och sjukvården som rör evidensläget för en specifik fråga och som är relevant för verksamheten. Det är särskilt viktigt inför ett eventuellt införande av nya metoder, men det är lika angeläget med en genomlysning av redan införda metoder. Vi får tyvärr alldeles för få frågor huruvida vissa behandlingar och metoder bör mönstras ut. De flesta frågor handlar om nya metoder, ofta kopplat till nya produkter, säger Louise Olsson, chef för utvärderingsenheten Camtö.

Hon får medhåll av kollegan Rolf Ahlzen, docent och medicinetiker samt verksam vid Camtö.
– HTA-rapporter görs enligt konstens alla regler och följer en strikt vetenskaplig arbetsmetodik på samma sätt som SBU gör. Vi lever i en tid när vi måste säga nej till saker. Jag upplever att politiken, som i sista hand ska fatta de här besluten, är ovan att fatta beslut om prioriteringar och har svårt att säga nej till saker. Många beslut blir opportuna på grund av starka lobbykrafter.

De sex regionala HTA-enheterna med samverkansansvar är olika organiserade och graden av aktivitet skiljer sig åt.
Thomas Davidson är docent inom ämnet utvärdering och hälsoekonomi samt ordförande för HTA-sydost i sydöstra sjukvårdsregionen.
– Vi är en liten enhet med begränsade resurser. Vår HTA-enhet har ändrat karaktär sedan det hette Metodrådet och vi är nu mer fokuserade på att ta fram underlag inom kunskapsstyrningen snarare än fullständiga HTA-rapporter.

I södra sjukvårdsregionen (HTA-syd) och Västra Götalandsregionen (HTA-centrum) är utvärderingsenheterna starkt kopplade till ett Metod- och prioriteringsråd respektive Program- och prioriteringsråd.
– Våra HTA-rapporter, som är en del av det totala beslutsunderlaget, prioriteras i Region Skånes metod-och prioriteringsråd. Där tas ett yttrande fram och beslut fattas sedan i regionernas kunskapsstyrningsråd. Beslut fattas både om implementering och utmönstring. HTA-syd har ingen roll i beslut, implementering eller uppföljning av våra rapporter, säger Anna Saxne Jöud, enhetschef vid HTA-syd.

Program- och prioriteringsrådet i Västra Götalandsregionen tar del av regionens HTA-rapporter och ger utifrån resultaten rekommendationer till vården. PPR har också som uppdrag att ta fram förslag där, efter analys och prioritering, nya läkemedel och medicinska metoder med god patientnytta föreslås att implementeras i rutinsjukvården.
– Vi har ännu ingen särskild process för ordnad utmönstring. Tidigare i år tog vi dock del av Socialstyrelsens rapport ”Vård som inte bör göras” och materialet har därefter sänts ut till regionens vårdutförare med uppmaning om utmönstring, säger Magnus Kronvall, ordförande för Program- och prioriteringsrådet.

Fotnot: HTA är ett engelskt begrepp som betyder Health Technology Assessment. Sedan 2007 finns ett HTA-nätverk med sex regionala enheter med ansvar för regional samverkan. Syftet med HTA-nätverket är att samverka för att undvika dubbelarbete, sträva efter en gemensam metod vid utvärderingarna samt verka för utveckling av metodiken.