Det finns än så länge inga kända attacker med smittämnen mot Sverige. Men med det spända säkerhetsläget har frågor om hybridkrigföring med smittor fått högre prioritet på Folkhälsomyndigheten. Beredskapen och den medicinska kompetensen är god, menar avdelningschefen Sara Byfors.

• 15 oktober 2025
• 1
• AV: Eva Nordin

Folkhälsomyndigheten har det övergripande ansvaret att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. Men efter den skarpa kritik som framförts av den avhoppade statsepidemiologen Magnus Gisslén har det stormat rejält på myndigheten.

– Det har varit turbulenta veckor och myndigheten genomför nu, på uppdrag av regeringen, en översyn med förslag på åtgärder för att komma ut starkare på andra sidan och med förhoppningsvis en ökad tillit till myndigheten hos såväl befolkningen som hos professionen, säger Sara Byfors, avdelningschef för mikrobiologi på Folkhälsomyndigheten.

Med kort varsel tackade hon ja till den intervju som egentligen var planerad med generaldirektören Olivia Wigzell. I sista sekund avböjde generaldirektören och hänvisade i stället till avdelningschefen.

Det var i somras som Olivia Wigzell deltog i ett panelsamtal i Almedalen om hybridkrigföring med smittor, arrangerat av Karolinska Institutet och Flemingsberg Science. I samma panel deltog även virolog Niklas Arnberg, professor vid Umeå universitet.

– I konflikter världen över använder man sig av kemiska ämnen i krigföring, vilket är ett brott mot rådande konventioner. Men hittills känner vi inte till att biologiska smittämnen medvetet använts i krigföring mot Sverige. Med tanke på omvärldsläget ökar dock hotet om att främmande makt skulle kunna använda sig av smittämnen i hybridattacker mot Sverige. Totalförsvarsplaneringen har hamnat i fokus på ett annat sätt än tidigare, säger Sara Byfors.

Ett smittämne som skulle kunna vara aktuellt är smittkoppor, en extremt smittsam och dödlig virusinfektion som kan spridas luftburet via ventilationssystem, men också som droppsmitta. Även om smittkoppor har förklarats vara en utrotad sjukdom tack vare vaccination, har immuniteten mot smittkoppor gradvis sjunkit i världen, men också i Sverige sedan den allmänna vaccinationen mot viruset upphörde 1976. Smittkoppsvirus har även odlats fram i laboratorier och forskarvärlden räknar med att både USA och Ryssland har kvar nedfruset virus i sina labb. Det finns även andra smittämnen med hög dödlighet som kan användas i hybridkrigföring, exempelvis Yersinia pestis, bakterien som orsakar böld-, lung- och blodpest.

– Det här är smittämnen som vi har och behöver ha beredskap för. I nära samverkan med många andra myndigheter skapar vi lägesbilder av de eventuella hot som finns i omvärlden. Vi har på myndigheten även ett säkerhetslaboratorium med den högsta skyddsnivån, det enda i sitt slag i Norden, för att kunna upptäcka och diagnostisera antagonistisk användning av smittämnen på ett säkert sätt. Som beredskapsmyndighet har vi också tjänstemän och experter tillgängliga dygnet- och året runt, säger Sara Byfors.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att vi har en stark beredskap för att hantera framtida pandemier och en storskalig smittspridningSara Byfors, avdelningschef

En del av den senaste tidens skarpa kritik mot myndigheten har handlat om att det saknas medicinsk kompetens i ledningsgruppen, att statsepidemiologen saknat reellt inflytande, att den tunga forskningen inom smittskyddsområdet knoppats av till Karolinska institutet, att smittskydd och pandemiberedskap har hamnat i skymundan av folkhälsoarbetet, samt att myndighetens smittskyddsarbete är spritt över ett antal enheter och avdelningar utan en central koordinerande funktion.

– Om man tittar på vilka som är avdelningschefer och sitter i ledningsgruppen tillsammans med generaldirektören, så stämmer det att ingen är läkare. Men jag vill ändå påstå att den medicinska kompetensen över lag är god på myndigheten. På exempelvis avdelningen för mikrobiologi, som hanterar många smittskyddsfrågor, har vi flera specialistläkare inom infektion och klinisk mikrobiologi. Samtliga är disputerade och bedriver forskning på olika sätt. Att Folkhälsomyndigheten inte skulle prioritera smiddskyddsfrågor är inte korrekt. Sammanfattningsvis vill jag hävda att vi har en stark beredskap för att hantera framtida pandemier och en storskalig smittspridning, men vi kan alltid stärka och utveckla vissa områden. Om det kräver att vi organiserar oss annorlunda så är vi öppna för det, säger Sara Byfors.

Det är viktigt att komma ihåg att ett stort ansvar för smittskydd vilar på regionernaSara Byfors, avdelningschef

I slutsatserna i en granskningsrapport från Riksrevisionsverket (2023) framgår att det nationella smittskyddet inte är anpassat för att hantera framtida utbrott av en storskalig smittspridning som kan få allvarliga konsekvenser för samhället. Riksrevisionen påpekade också att det finns ett utvecklingsbehov när det gäller utveckling av system, samordning och insamling av data.

– Det är en ständigt pågående process att utveckla hur vi säkerställer att vi kan ta fram bra beslutsunderlag inom smittskyddsområdet. Vi gör det dels genom vår interna kompetens, dels med stöd av externa referensgrupper som bidrar i arbetet med kompletterande kompetens och perspektiv. Det är också viktigt att komma ihåg att ett stort ansvar för smittskydd vilar på regionerna.

I Coronakommissionens slutbetänkande levererades hård kritik mot regionernas organisation och att det krävs en mycket bättre samordning när det gäller regioners kontra statens ansvar för smittskydd.

– Vi lärde oss mycket under och av pandemin. Genom att utveckla samarbetet och arbetsformerna har vi blivit bättre på att jobba tillsammans. Men visst, vi kan bli ännu bättre på samordning och stärka kommunikationen, särskilt mellan de organisationer som kanske inte pratar med varandra i vardagen, så att det finns en tydlig bild av vad som förväntas och vem man ska rapportera till.

Flera lärosäten har även bjudits in av Folkhälsomyndigheten för en öppen diskussion om hur man kan stärka det vetenskapliga samarbetet inom smittskydd.

– Det pågår också en statlig utredning om stärkt framtida smittskydd där utredaren i ett delbetänkande lyfter vikten av att det i en storskalig smittspridning finns system som möjliggör storskalig testning och omfattande smittspårning. Det pågår en kraftsamling för att stärka Folkhälsomyndighetens uppdrag, inte minst när det gäller ansvaret för smittskydd, säger Sara Byfors.