Lars Sandman är professor i hälso- och sjukvårdsetik och föreståndare för Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet. Centret startade 2001 och finansieras huvudsakligen av socialdepartementet, Region Östergötland och Linköpings universitet.

• 06 november 2024
• 0
• AV: Eva Nordin

Hur kommer det sig att Prioriteringscentrum är knutet till Linköpings universitet och inte är nationellt organiserad och finansierad? 

– Det har historiska skäl. När det gick ut upprop om att inrätta olika nationella centrum så räckte dåvarande landstinget i Östergötland upp handen för att ta hand om ett centrum för prioriteringar. Tanken var att det skulle finnas olika sådana nationella centra för olika frågor runt om i landet. Sedan gjordes en utvärdering som rekommenderade att vi skulle knytas starkare till ett lärosäte. Då blev det naturligt med Linköpings universitet. Oavsett så krävs en fysiskt hemvist och lämpligen en koppling till ett universitet. Än viktigare att diskutera än just den organisatoriska frågan är finansieringen. Under åren har vi försökt få till en mer bred finansiering och delvis tagit ett litet steg på vägen med Regionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne som medfinansiärer.

Skulle du vilja se en nationell finansiering? 

– Ja, det tror jag vore värdefullt för att betona att vi har ett nationellt uppdrag att ge tillgång till stöd. Det handlar ju i så fall om att alla 21 regioner måste fatta beslut om finansiering och hitta en form för det.  En breddad finansiering skulle också kräva att vi behöver bli fler för att kunna möta ett utökat behov på ett relevant sätt. Även om vi haft en del dialoger har vi hittills inte riktigt hittat formen för en sådan lösning. I nuläget försöker vi därför ge visst stöd till de flesta som hör av sig, oavsett vilken del av landet de kommer ifrån.