Krönika

”Likt en orm slingrar sig kunskapsstyrningen in i svensk sjukvård”

Det saknas evidens om denna form av mycket resurskrävande kunskapsstyrning uppnår uppsatta mål, skriver Bengt von Zur-Mühlen i sin sista ledare för tidningen Sjukhusläkaren.

Vi känner alla till begreppet ”Kunskap är makt – Et ipsa scientia potestas est”, myntat i 1600-talets början av den engelska filosofen Francis Bacon. Han ansåg något förenklat att om människan metodiskt observerar naturen så kan hon behärska naturen och styra dess krafter enligt egna önskemål. I sin skrift A New Atlantis beskriver han den lycka mänskligheten kan uppnå med vetenskapens hjälp. Men betydelsen av kunskap och makt finns beskrivet långt innan dess. Exempelvis I bibelns första Mosebok förleds människan av ormen att äta av kunskapens träd som står där jämte livets träd i Edens lustgård. Och i den grekiska mytologin öppnar Zeus Pandoras ask när Prometheus stulit elden och gett den till mänskligheten.

Kunskap kan tjäna många syften

Kunskap kan tjäna många syften. Redan på medeltiden insåg religion och furstar att man med ekonomiska medel kunde styra universiteten och på så sätt kunna rikta utvecklingen åt olika håll. Totalitära stater har i alla tider begränsat eller förvanskat viss kunskap. I moderna tider har företag till stora delar fått ta över vissa delar av forskningen där läkemedelsindustrin är ett gyllene exempel. Trots att antibiotikaresistens är ett av de största hoten mot mänskligheten sägs bristen på utvecklingen av nya antibiotika till viss del bero på att det inte ansetts vara lönsamt för företagen. Kunskap kan användas till gott och till ont och det är således angeläget att veta vem som styr över kunskapen eller stormar in under kunskapens flagg.

Tyvärr har det begrepp professionen även internationellt använt, evidensbaserad medicin, tappat mark

I detta nummer av Sjukhusläkaren fokuserar vi på kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård. Ett av många nysvenska begrepp vi fått möta på senare år. Tyvärr har det begrepp professionen även internationellt använt, evidensbaserad medicin, tappat mark när detta nya ska trummas ut. Det var 2018 man sjösatte en nationell organisation för Kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård med den klämmiga visionen ”Vår framgång räknas i liv och jämlik hälsa – tillsammans gör vi varandra framgångsrika”. Trojkan i spannet består av: kunskapsstöd, analys samt stöd till verksamhetsutveckling och ledarskap. Arbetet är fördelat på 26 Nationella programområden (NPO) med ett otal Nationella Arbetsgrupper (NAG) under sig. Målet är att Sveriges invånare oavsett hemvist ska erbjudas kunskapsdriven sjukvård med kvalitet. Få ifrågasätter målet som sådant men om vägen dit ska styras på det sätt staten och SKR i en överenskommelse har bestämt och att det sker under regionernas hatt väcker alltmer frågetecken.

Det saknas evidens om denna form av mycket resurskrävande kunskapsstyrning uppnår uppsatta mål. Myndigheten för vård och omsorgsanalys levererade 2021 en rapport med titeln Ledas lika, ledas rätt? En av slutsatserna i rapporten var att antalet studier som visat effekten av vårdförlopp är begränsad. Forskningen har visat både positiva effekter med bättre hälsoutfall och färre komplikationer, men också negativa bieffekter i form av bland annat undanträngning och ökad arbetsbelastning. Vi vill med detta nummer av Sjukhusläkaren visa vad som är i görningen nu när kunskapsstyrningen likt en orm slingrar sig in i svensk sjukvård.

Jag vill passa på att tacka facket, det har gett mig så mycket, men nu har min tid i Sjukhusläkarnas styrelse gått till ända där jag suttit sedan 2006. Upprinnelsen till mitt fackliga engagemang på nationell nivå var min oro för vårdplatsbristen. I en debattartikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet 2003 skrev jag: ”Platsbristen på sjukhusen är idag en fara för patienternas säkerhet. Politikernas hetsjakt för att få landstingens budget i balans överskuggar allt annat. Att bedriva vård utan sängar är som att gräva utan spade.” På den tiden och åratals framöver fick Sjukhusläkarna kämpa för att få gehör även inom Läkarförbundet. På Läkarförbundets fullmäktige i Lund 2006 skickade jag runt en jättestor spaderknekt (Svarte Petter) som metafor för vårdplatsbristens bieffekter med utlokalisering och revirtänkande. Tyvärr skriar vårdplatsbristen än högre idag än för 20 år sedan men trösten är att sjukvårdsministern säger att det råder vårdplatsbrist idag och att IVO med sin tillsyn håller ett vakande öga. Nu efter sjutton solvarv i Sjukhusläkarnas styrelse lämnar jag stafettpinnen vidare.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera