Hur rustat är Sverige för att klara hybridkrigföring med smittor? Niklas Arnberg, professor i virologi, menar att risken och hotbilden har ökat på grund av ett instabilt omvärldsläge och att beredskapen borde börja med utveckling av skydd mot de virus vi redan känner till.

• 15 oktober 2025
• 0
• AV: Eva Nordin

När de spanska conquistadorerna kom till Amerika på 1500-talet förde de med sig epidemier orsakade av framför allt smittkoppor och mässling. Det ledde till katastrofala dödssiffror bland urbefolkningen; upp till 90 procent sveptes bort på grund av att den saknade immunologiskt skydd. Men smittspridning användes också som medveten krigföring genom att erbjuda urinvånare filtar som använts av smittkoppssjuka.
Det är egentligen inget nytt att använda smittor i medveten stridshandling, även om begreppet hybridkrigföring myntades så sent som 2007 av en analytiker vid den amerikanska Försvarsmakten Pentagon.

– Även om den här typen av krigföring numera regleras i olika typer av konventioner och inte har använts i någon stor skala, har risken och hotbilden ökat på grund av ett instabilt omvärldsläge. Vi lever i en orolig tid där händelseutvecklingen går snabbt och vi behöver ta höjd för att den här typen av hybridhot kan öka, säger Niklas Arnberg, professor i virologi vid Umeå universitet.

Under Almedalsveckan i juli var han en av paneldeltagarna på ett välbesökt seminarium om ”Smittor i en ny världsordning med hybridkrigföring” som arrangerades av Karolinska institutet och Stiftelsen Flemingsberg Science.

– Det är väl känt att man använt olika kemiska vapen i krigföring och attacker på befolkningar. Men när det gäller användningen av medveten krigföring med smittämnen, som exempelvis virus och bakterier, finns det vissa hinder. De är svåra att framställa och det är svårt att kontrollera spridningen, det finns alltid en risk att något går fel. När det gäller hybridkrigföring är det en högre tröskel till användningen av smittämnen jämfört med kemiska vapen, säger Niklas Arnberg.

Ett framtida scenario, menar han, skulle dock kunna vara att en fientlig makt utvecklar ett smittämne för medveten spridning i krigföring, exempelvis ett virus som slår ut invånare och militära förband, och samtidigt utvecklar ett vaccin som skyddar den egna militären som kan gå till angrepp utan att insjukna. Men, menar Niklas Arnberg, det är egentligen inte troligt eftersom virus och bakterier är föränderliga mikroorganismer som muterar och plötsligt kan det en gång erhållna immunskyddet vara borta.

– Det här händer hela tiden i naturen att smittämnen smiter undan det immunskydd vi har utvecklat genom att förändra sin arvsmassa. Så visst i en första våg i det här scenariot kan det mycket väl vara så att den egna militären kan skyddas med vaccin. Men om viruset fortsätter att spridas så muterar det förr eller senare och det innebär att även de egna soldaterna skulle kunna bli infekterade och insjukna.

En fientlig makt skulle i teorin kunna framställa exempelvis luftburet virus för att strategiskt sprida det exempelvis i tunnelbanan. Niklas Arnberg påminner om pandemin då covidviruset fick snabb spridning på grund av att befolkningen saknade immunskydd.

– Sedan vi fick tillgång till PCR-tekniken, som är en förhållandevis enkel, känslig och billig metod, kan vi mer effektivt leta efter virus på ett helt annat sätt än för 20–25 år sedan. I dag känner vi till nära tusen olika virustyper som orsakar sjukdomar hos människan, men mot cirka 95 procent av dessa virus finns inget skydd, varken vaccin eller antivirala läkemedel. Och det är här vårt beredskapsarbete borde börja, tycker jag.

I kölvattnet av pandemin inrättade regeringen ett nationellt forskningsprogram om virus och pandemier och Vetenskapsrådet fick ett omfattande anslag.

– En del av anslaget går till att kartlägga och förstå pandemins effekter på samhället. Det är bra och viktigt, men det innebär också att det blev mindre över till forskning som kan ge nya vacciner och antivirala läkemedel. Och i den senaste forskningspropositionen valde man att prioritera satsningar på ny teknik som AI. Det är också bra och viktigt, men jag skulle önska att man politiskt stärker forskningen om virus så att vi kan ta fram nya verktyg till sjukvården och skapa bättre möjligheter att ta hand om smittsamma virussjukdomar, säger Niklas Arnberg.

Jag önskar att man från regeringen sida stärker myndighetens uppdrag när det gäller att bygga upp forskningsverksamheten och stärker kunskapen om smittsamma sjukdomarNiklas Arnberg, professor i virologi

Han är ordförande för Virus- och pandemifonden som startades på initiativ av Svenska sällskapet för virologi, en oberoende ideell förening som samlar cirka 300 svenska virusforskare.

– Virussjukdomar har en enorm påverkan på vårt samhälle, folkhälsan och sjukvården, även mellan pandemier. Vi har nyss lärt oss att samma virus som orsakar körtelfeber också ökar risken för att drabbas av multipel skleros med mer än 30 procent och många andra virus har i regel ett finger med i spelet i en rad folksjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Det är skrämmande att vi inte det här på större allvar.

Niklas Arnberg ställer sig kritisk till att regeringen avvecklade det självständiga Smittskyddsinstitutet som i dag är en del av Folkhälsomyndigheten. Tidigare, fanns ett mycket större fokus på smittsamma sjukdomar, men i dag är det en förhållandevis liten del av Folkhälsomyndighetens många uppdrag, menar han.

– Jag önskar att man från regeringen sida stärker myndighetens uppdrag när det gäller att bygga upp forskningsverksamheten och stärker kunskapen om smittsamma sjukdomar. Det har nyligen framförts kritik mot Folkhälsomyndighetens sätt att hantera smittsamma sjukdomar. Jag är böjd att hålla med. Motsvarande myndigheter i till exempel Danmark tar smittsamma sjukdomar på betydligt större allvar, både med avseende på organisation och resurser för forskning.