Ökar vårdförloppen jämlikheten i vården?
JA. Satsningen bidrar även till en ökad patientdelaktighet och förbättrad samverkan mellan vårdnivåer, menar Mats Bojestig, styrelseordförande för kunskapsstyrningen. Nej. De slukar extrema resurser som inte finns. Samtidigt saknas ett helhetsgrepp kring prioriteringar, flexibilitet och finansiering, menar Björn Järbur, sjukhusdirektör för NU-sjukvården.
JA. Personliga sammanhållna vårdförlopp, PSV, är ett kunskapsstöd till medarbetare. De tas fram för att det bedöms finnas ojämlikheter i regionerna, enligt de sex kriterierna för god vård, menar Mats Bojestig.
– Dessa ojämlikheter kan minskas med satsningen på vårdförlopp. Vi gör detta nationellt och i de nationella vårdprogramgrupperna sitter experter från hela landet. Många uppfattar vårdförloppen som ambitionshöjande och ja, det kommer vissa delar att vara. Men satsningen görs ju för att regionerna gör olika.
Mats Bojestig lyfter fram höftproteskirurgin med väntetider som varierar stort i landet.
– De senaste åren har lokala projekt drivits för att effektivisera höftproteskirurgin, men det ser väldigt olika ut i landet. Med vårdförlopp kan vi skapa en mer jämlik och välorganiserad och sammanhållen vårdkedja.
En bidragande orsak till skillnader kan vara en variation i indikationer, menar Mats Bojestig. Med införandet av vårdförlopp föreslås enhetliga kriterier för bland annat remisshantering och beslut om åtgärder.
– Det är inte rimligt att vi har helt olika indikationer i landet.
Vid ett införande genomför regionerna strukturerade GAP-analyser för att ta reda på vilka förändringsbehov som föreligger och i vilken utsträckning patienterna får vård i enlighet med vårdförloppet.
– Analysen tydliggör skillnader och vilka åtgärder och resurser som behövs för att minska dessa och för att kunna nå det önskade målet. I arbetet ingår även konsekvens- och hälsoekonomiska analyser för att det ska bli kostnadseffektivt.
Inom cancerområdet infördes standardiserade vårdförlopp (SVF) för snart tio år sedan. Mats Bojestig menar att satsningen har lett till en mer jämlik vård.
– Diagnos- och utredningsprocesser har blivit mycket mer lika över landet jämfört med tidigare. Många fler cancerpatienter får idag ett mer strukturerat omhändertagande, även om väntetiderna fortfarande är långa på vissa håll.
Arbetsverktyg i form av nationella modellen för horisontella prioriteringar kan politiker, chefer och tjänstemän på olika nivåer tillämpaMats Bojestig, ordförande nationellt system för kunskapsstyrning
Standardiseringen av vårdprocesser har mött kritik. Hur gör man t ex med patienter som inte passar in i standarden och som har flera olika sjukdomar och som ryms inom flera vårdförlopp? Det är viktigt att tänka på att vårdförloppen är skrivna på gruppnivå, menar Mats Bojestig.
– Det är många överväganden som behöver göras och självklart måste vården som ges anpassas till individens behov. Det ingår i varje läkares ansvar.
Medan staten fortsätter att satsa medel på SVF får regionerna från och med 2024 själva ansvara för finansieringen av PSV.
– Regionerna är ju högst ansvariga, oavsett om regeringen satsar pengar eller inte. Och det ingår i det politiska mönstret att man måste lyfta vissa områden, som exempelvis cancer och tillgänglighet. Patientsäkerhet är ett område som staten tidigare satsat riktade medel på, men regionerna måste givetvis fortsätta att jobba med detta även utan deras stöd.
Frågan om horisontella prioriteringar är het. Och svår, menar Mats Bojestig.
– Det är inte så enkelt att på nationell nivå göra prioriteringar mellan olika verksamhetsområden och sjukdomsområden. Det måste regionerna göra. Och här finns ett arbetsverktyg i form av nationella modellen för horisontella prioriteringar. Den kan politiker, chefer och tjänstemän på olika nivåer tillämpa.
Risken är överhängande att implementeringen av personcentrerade vårdförlopp blir frivilligt arbete i regionernaBjörn Järbur, sjukhusdirektör NU-sjukvården
NEJ. I grund och botten är idén om personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp (PSV) god. Men, teorier är en sak och verklighet en annan, menar Björn Järbur, sjukhusdirektör för NU-sjukvården.
– Målet om en jämlik vård och att landets regioner har gemensamma utgångspunkter är förstås bra. Men resurserna är ändliga, inte minst när det gäller tillgång till personal. Vårdförloppen är också generellt och generöst skrivna, vilket kan tolkas som att alla ska få det mesta och bästa av vården. Men det går ju inte. Det leder till olyckliga kompromisser, undanträngningar och en ökad etisk stress hos vårdpersonalen.
Tidigare fanns öronmärkta statliga medel för PSV, men sedan 2024 är det regionerna själva som ska ansvara för finansiering och implementering av vårdförloppen.
– Risken är överhängande att implementeringen av PSV blir frivilligt arbete i regionerna. Vårdförloppen tar inte heller hänsyn till externa villkor, som geografiska eller befolkningsmässiga förutsättningar. De är dessutom standardiserade kunskapsunderlag som inte ger utrymme för flexibilitet. Det är ju inte alls säkert att varje individ som ingår i ett vårdförlopp är i behov av alla åtgärder som anges eller att det finns tillgång till specifika kompetenser, som exempelvis specialistsjuksköterskor eller fysioterapeuter.
Björn Järbur tycker att den nationella kunskapsstyrningsorganisationen, som tar fram vårdförloppen, har frikopplat sig från resurs- och prioriteringsfrågan.
– Vårdförloppen är ambitionshöjande, resurskrävande och det saknas i stort ett resonemang kring prioriteringar, flexibilitet och finansiering. Jag hade gärna velat se att kunskapsstyrningen hade tagit ett nationellt grepp och angivit en slags nivåordning där de viktigaste åtgärderna hamnar högst på prioritetslistan och sedan hamnar övriga åtgärder i fallande prioritetsordning.
Jag hade gärna velat se att kunskapsstyrningen hade tagit ett nationellt greppBjörn Järbur, sjukhusdirektör för NU-sjukvården
Björn Järbur ställer sig också undrande till hur en patient med flera kroniska sjukdomar och som ingår i flera olika vårdförlopp ska tas om hand?
– Vem ska ta helhetsansvaret för en patient som har diabetes, reumatism och genomgått en hjärtinfarkt och som kan ingå i flera vårdförlopp? Ett viktigt nästa steg när det gäller vårdförloppen är att vi börjar jobba med horisontella prioriteringar enligt den nationella modellen. Vi har påbörjat diskussioner med prioriteringscentrum i Linköping och ser det som en del av vårt nödvändiga arbete. Det borde också vara ett prioriterat arbete för den nationella kunskapsstyrningen, säger Björn Järbur.
