Världen står inför en katastrof. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Mänskligheten kommer på något sätt att ta sig igenom den, men förlusterna orsakade av SARS-CoV-2 kommer att skapa stora hål i den samhällsväv vi tillsammans vävt under det senaste seklet. Den värld som består efter de sista dyningarna av den infektiösa flodvåg som nu sköljer över oss kommer att vara skakad ned i sina grundvalar.

• 14 april 2020
• 2
• AV: Lars Rocksén

Den här våren kommer inte att likna något vi tidigare upplevt och ingen vet hur det ser ut på andra sidan vågen. Det är dock troligt att mycket av det vi tidigare tagit för givet kommer att vara annorlunda. Allt från internationell maktbalans via nationella försörjningsstrategier ned till individers enskilda val riskerar att vara förändrat efter det här har passerat.

Infektionen som nu lamslår hela världen ställer även ledarskapet på extrema prov. Länders statsöverhuvuden reagerar blint i vad som kan anses vara nära panik. Vissa ledare inför åtgärder som är långt mer uttalade än vad rådgivare önskar. Andra gör nästan ingenting på ett nationellt plan – samtidigt som lokala ledare smutskastas när de försöker lösa en situation som är dem i det närmaste övermäktig. Den stig som Sverige valt att gå har inte trampats av andra länder, men verkar vara kantad av en tro på vetenskap och förtroende för en svensk kultur där en majoritet följer instruktioner.

Ingen vet säkert vilken metod som är den bästa och informationsstormen som piskar upp debatten gör att väldigt få står stadigt. Ena dagen är en medicin den enda boten och nästa dag är effekten försumbar samtidigt som biverkningarna verkar allvarligt skadliga. I paniken att få de knapphändiga resurserna att räcka till föds desperata åtgärder, så som att koppla ihop maskiner på ett sätt som i bästa fall kan beskrivas som experimentellt. Spridningsmekanismer diskuteras vilt på alla olika nivåer och beslut som påverkar hela nationer kan ibland vara baserade på rena anekdoter. De skrivna order som går ut ena dagen är inte värda pappret de är skrivna på dagen efter.

I en tid där allting samtidigt är sant och falskt, där rädslan för att den osynlige fienden finns överallt och ingenstans, krävs det att vi samlar oss bakom ett ledarskap.

Vi har som läkare ett mycket stort ansvar att vara del av ledarskapet i den kris som nu uppstått. Hela vår utbildning handlar om att samla kunskap om medicinska utmaningar, analysera utfall och sedan förmedla det medicinska beslut som vi med den samlade erfarenheten säger oss är den bästa. I det dagliga arbetet på avdelningen, akutrummet eller på mottagningen är läkarna en naturlig del av ledarskapet. Det är vi som bär det medicinska ansvaret, har legitimitet att fatta beslut och äger ledarskapet i vårdsituationen. Nu är det extra viktigt att ta detta ansvar på största allvar eftersom alla blickar vänds mot oss, inte bara inom vårdens organisation utan även från stora delar av civilsamhället.

I en tid där allting samtidigt är sant och falskt, där rädslan för att den osynlige fienden finns överallt och ingenstans, krävs det att vi samlar oss bakom ett ledarskap.

Ute i samhället har allmänheten generellt ett mycket stort förtroende för alla som arbetar inom vården. Och i den situation som nu uppkommit är det otroligt viktigt att vi alla förvaltar det förtroendet genom att agera i enlighet med vår utbildning och vår etiska kompass. Vi behöver använda vår kunskap för att beskriva den gemensamma fienden, men också vilka åtgärder som krävs för att möta den medicinska utmaningen. Ingen annan kan beskriva den bättre än vi som står i frontlinjen och som ser vad som kan hända.

I en situation där hela organisationen kommer att skaka duger inte ett ledarskap på avstånd. Inget beslut som fattas i ett konferensrum någonstans kommer att få genomslagskraft om det inte förmedlas och förstärks tydligt av lokala ledare. Det är viktigt att lokala styrgrupper har ett tydligt mandat och leds av den högsta medicinska kompetensen. Beslut ska fattas efter avvägning av både vetenskap och medicinsk prioritering. Därför är det viktigt att läkare finns med och aktivt tar en del som ledare i det arbete som utförs. Samtidigt är det många fler aspekter som behöver avvägas och ledningsgruppen behöver bestå av flera kompetenser.

Jag har aldrig varit mer stolt över min egen organisation än den dagen då beslutet togs att den lokala arbetsgruppen på sjukhuset skulle få ett större mandat att faktiskt förbereda inför den kommande stormen. Kloka och avvägda beslut fattades och hela organisationen började spela som en orkester. Under loppet av timmar och dagar hände saker som i den vanliga organisationen skulle tagit veckor och månader.

Risken är att många av oss kommer att bära på sorg efter det här är över – det är något vi måste förbereda både oss själva men också hela samhället inför. Och det är bara vårdpersonalen som har kompetens att ta oss igenom detta. Det finns ingen annan situation där det är tydligare att vi som vårdpersonal behöver kliva fram och använda oss av det förtroendekapital vi byggt upp under alla år. Så, ta det utrymme som behövs för att fatta nödvändiga beslut och använd hela ert register för att leda – inte bara arbetsgruppen utan även för att förmedla vårt ledarskap ut till hela samhället.

När världen är ett stormpiskat hav där mörka moln sköljer över himlavalvet är vårdpersonalen lotsen som kliver ombord på samhällets skepp med kännedom om alla de grund och hinder som kan finnas på vägen in mot hamnen. Det är vi inom vården som kommer att lösa det här. Det finns inga andra. Och när stormen river som värst behöver ni komma ihåg att ta hand om er själva för att ha möjlighet att hjälpa andra.

Var försiktiga.