• 23 april 2020
• 0
• AV: Björn Ekman

Att hälso- och sjukvården är knepig råder det nog bred enighet om. Det är just knepigheten som gör att tyckandet blir omfattande och uppfattningarna delade. Men det finns en annan sida av det här med om sjukvården är svårförståelig och det är om sådana system rentav är komplexa, alltså inte bara i vardagstal utan bokstavligen.

Att tillverka bilar kan tyckas komplicerat, men det är inte en komplex verksamhet. Ta en bestämd mängd plåt, glas och gummi och låt ett antal montörer agera efter ritningarna och ut rullar en bil, varje gång.

Komplexa verksamheter däremot uppför sig inte alls enligt ritningarna. När man pratar om komplexa system så menar man något alldeles speciellt, nämligen att de styrs av säregna förhållanden, såsom icke-linjäritet, återkopplingsloopar och adaptiva beteenden.

Sådana förhållanden leder ofta till överraskande konsekvenser, svårigheter att planera en verksamhet och bristande förståelse för förhållandet mellan orsak och verkan.

Man skiljer också noga på lokalt och globalt och försöker förstå vad som händer med utfallet om man ändrar på ursprungsförhållandet, om än aldrig så lite. Exempel på komplexa system är klimatet, ekosystem och den mänskliga kroppen. Tilläggas bör att komplexitetslära ligger nära kaosteori.

För några år sedan började jag ta till mig tankarna om att hälso- och sjukvårdssystem skulle vara komplexa. Jag plöjde en massa böcker och artiklar som diskuterade sjukvårdssystem som komplexa system. De pekade på svårigheterna att planera och förutse verksamheten, det omöjliga med att ”standardisera” vårdförlopp och det fåfänga med att tro att patienten alltid blir frisk igen bara man följer protokoll och riktlinjer.

Att hälso- och sjukvårdssystem är svåra att förstå och analysera är jag enig i. Jag har försökt i många år och undervisar till och med i sådana utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Sjukvården är ett ”system-av-system”. Varje del-system består av en stor mängd människor som agerar efter olika formella och informella regler, vanor och tankemönster. Detta i sig borgar för komplexitet.

Vården verkar dessutom inom ramen för många större system, det vill säga samhället i stort. Och, inte minst, varje patients hälsa är ett resultat av mycket komplexa processer, både utom- och inomkroppsliga sådana. Jag tror det finns mycket att hämta från dessa resonemang. På ett övergripande plan tror jag vi lever i en alltmer komplex tillvaro, inte bara tekniskt utan också ekonomiskt, socialt och kulturellt. Och sjukvården är inget undantag, den har blivit och kommer säkert att fortsätta att bli alltmer komplex till sitt innehåll och funktion. Men man ska heller inte överdriva komplexiteten och dess omfattning. För det första så finns det en uppenbar skillnad mellan sjukvårdssystem och klimatet eller universum. De senare är naturliga system, som bygger på vissa naturliga lagar. Sjukvårdssystem är inte naturliga system, de är byråkratiska organisationer som bygger på jordliga lagar, åtminstone formellt. Därmed inte sagt att de inte besitter komplexitet. I vilken utsträckning de gör det har implikationer för både sjukvårdspolitik och för valet av forskningsmetoder på området.

Vården har också att hantera komplexa system och processer, men man får väl anta att allt inte är granne med kaos. Man kan till exempel hoppas på att om man tar lite titan, några skruvar, en stålplatta och låter ett antal operatörer göra sitt så kommer det en höft ut av det, nästan varje gång.

Till sist vill jag rikta ett stort tack till hela Sveriges vårdpersonal för era insatser under den pågående Covid-19 epidemin. När det visade sig att vår beredskap var allt annat än god, stod ni redobogna. När våra politiker, hukandes bakom experterna, började knäppa med fingrarna för att få fram beslutsunderlag, sträckte ni fram en vårdande hand. Och när våra myndigheter halkade allt längre bakut, tog ni täten. Ni är de verkliga proffsen och för det är vi alla andra oändligt tacksamma.