Livet efter pandemin
Trots att det under pandemin periodvis blåste orkan stod förre statsepidemiologen Anders Tegnell stadigt. Varifrån hämtade han styrkan och övertygelsen? Möt ämbetsmannen som fått kultstatus och som nu längtar efter mer tid i trädgårdslandet och med familjen.
Det är en sen torsdag i början av våren. Anders Tegnell befinner sig i Malmö för att senare på kvällen prata på biblioteket om sin bok: ”Tankar om en pandemi – och lärdomar inför nästa”.
I maj har det gått två år sedan Världshälsoorganisationen, WHO, bedömde att covid-19 inte längre var en global hälsokris. En drygt tre år lång pandemi var till ända. Mycket har dock hänt sedan starten i december 2019 då den första rapporteringen om ett nytt okänt virus från Wuhan i Kina kom.
Boken är skriven tillsammans med journalisten Fanny Härgestam och bygger på ett massivt underlag.
– Det var mycket som vi var tvungna att välja bort. Vi fokuserade på cirka tio viktiga områden. För egen del var det spännande och viktigt att tänka igenom vad som hänt, sortera och dokumentera skeenden och dra lärdomar inför nästa pandemi, säger Anders Tegnell.
Några veckor senare är han på plats på Westmanska palatset i Stockholm för att ta emot Friska Sjukvårdspriset som delades ut under Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte.
– Det känns förstås hedersamt och smickrande. Särskilt roligt är att det är specialistläkare som står bakom priset och motiveringen. Men, jag var långt ifrån ensam. Vi var ett sammansvetsat team på myndigheten som jobbade nära både nationell och internationell expertis.
I slutraderna till motiveringen står: ”Under pandemin när världen skakade i sina grundvalar var den lågmälde ämbetsmannen en samlande kraft och ett föredöme i sitt ledarskap”. Det är så hans beskrivs; lugn, saklig och trygg, någon att luta sig mot när kaos härskar och känslostormar piskar upp hätska stämningar.
Under pandemin var han med på 105 av myndighetens 198 presskonferenser. Varje gång stod han där klockan 14.00 och levererade den senaste informationen, lika pålitligt som land- och sjöväderrapporten.
Varifrån kommer denna trygghet och stabilitet?
I sin bok berättar han om uppväxtåren på en prästgård i en by utanför Linköping, intresset för matematik och förmågan till ”multitasking”; han slukade tidigt böcker från biblioteket och läste Selma Lagerlöfs Jerusalem som en äventyrsroman, samtidigt som han plöjde serietidningar. Även i dag multitaskar han: ”Under en kväll i soffan kan jag se en deckare på tv och samtidigt läsa en annan deckare i bokform, och däremellan spela den där dumma patiensen Harpan på mobilen”.
Anders Tegnell är äldst av fyra syskon och familjen var van vid ett kringflackande liv. Pappan var agronom och under några år bodde familjen i Etiopen. Mot slutet av vistelsen insjuknade Anders mamma i cancer. Hon avled efter bara några månader. Pappan och de fem barnen återvände till Sverige och prästgården utanför Linköping. Anders och hans syster fick ta ett stort vuxenansvar och skötte mycket av de praktiska vardagsbestyren. Långt senare, när pappan närmade sig 80, tog Anders och hans fru med tre döttrar över gården. Det är här han återhämtar sig med bland annat vedhuggning och trädgårdsarbete.
– Åren i Etiopien inspirerade mig att vara ute i världen. Jag drivs av att tänka och vara utanför boxen och av det jag tycker är roligt, spännande och meningsfullt.
Trots att det snart har gått två år sedan han lämnat tjänsten som statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten fortsätter han att arbeta heltid, men numera som senior expert och rådgivare. Uppdraget handlar om att stödja uppbyggandet av liknande folkhälsomyndigheter i Afrika. Under pandemin var det många afrikanska länder som drabbades hårt, exempelvis Sydafrika och Uganda, och det var fler som dog av åtgärder mot covid än av själva viruset.
– Det finns en stark drivkraft i dessa länder och det är väldigt spännande att jobba med internationella frågor. Men jag fyller 68 och ska väl så småningom dra ned på arbetslivet och hänga mer med min familj, ägna min tid åt trädgård och resa lite mer.
I grunden är Anders Tegnell utbildad infektionsläkare och har haft flera tunga internationella uppdrag; bland annat som biträdande expert för WHO i Laos. Uppdraget var att stötta deras smittskyddsmyndighet i ett land utan fungerande samhällssystem. Några år senare ingick han i ett expertteam som skickades till dåvarande Zaire (nuvarande Kongo-Kinshasa) för att bistå under ebola-epidemin. Där lärde han sig inte minst om hur viktigt det är med samordning. Erfarenheten blev ett avgörande steg mot ett yrkesliv med internationellt arbete.
Det fanns under pandemin många missuppfattningar om hur vi jobbade, att vi var passiva och inte gjorde något.Anders Tegnell
En viktig person längs vägen var Johan Giesecke som lockade honom till Smittskyddsinstitutet och epidemiologin, en vetenskap om sjukdomsförloppens demografi och som bygger på långsiktigt, strategiskt och analytiskt arbete. Efter ett par år på SMI bytte Anders Tegnell jobb till Socialstyrelsen och blev med tiden chef för kunskapssammanställningar. Men när en ny myndighet med övergripande ansvar för folkhälsa bildades blev lockelsen för stor. 2013 fick Anders Tegnell tjänsten som statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten.
– Det blev ett naturligt steg i min karriär efter att ha jobbat med internationella frågor på olika nivåer. Det var inte särskilt svårt att lämna den kliniska vardagen, jag längtade efter att jobba på systemnivå och försöka skapa något mer hållbart.
Sedan dess har Anders Tegnell närmast fått kultstatus. Under pandemin affischerades husväggar i Göteborg med hans ansikte och texten: Tegnell for president. En konstnär karvade en byst av honom i tvål, det trycktes upp kepsar och t-shirts och det strömmade in ett hav av blommor till myndigheten. Själv fick han ta emot handsydda porträttlika tygdockor och paket till döttrarna. En dag dök även en walesisk bonde upp på gårdsplanen för att överlämna en kartong mousserande vin. Han hade tröttnat på nedstängningar och tagit flykten till Sverige i sin husbil.
Under julen 2021 bidrog Anders Tegnell själv till att använda sin popularitet för den goda sakens skull. Dottern Emily, som själv är läkare, hade mejlat Musikhjälpen som samlar in pengar till välgörande ändamål och uppmärksammar världsproblem. Förslaget var att lotta ut en stunds digital samvaro med familjen Tegnell. Vinnaren blev en äldre kvinna som visade sig vara en gammal bekant; hon hade undervisat i barnpsykiatri på läkarlinjen och hade dessutom bott nära familjen Tegnell.
– Det var fantastiskt roligt, jag mindes henne väl från läkarutbildningen.
Så här i efterhand; hur var det möjligt att stå stadigt i en av vår tids värsta pandemier, bevakad och ifrågasatt av världen, periodvis hårt kritiserad av etablerade forskare och media samt av Coronakommissionen. Funderade han aldrig på att lämna uppdraget?
– Nej. Jag och mitt team var trygga i vår expertis och vi förlitade oss på den kunskap och erfarenhet som fanns. Men det är viktigt att komma ihåg att det var en helt ny sjukdom där ingen hade facit, vi försökte hitta en väg framåt utan att behöva stänga samhället, och det tycker jag att vi lyckades med.
I dag finns ett stort internationellt intresse för ”den svenska linjen”. Hur kunde Sverige hålla ett samhälle relativt öppet medan många länder stängde ned; vissa använde drakoniska åtgärder med skolnedstängningar och tvingade befolkningen till karantän och isolering med svåra följer; våld i hemmet, våldtäkter, tonårsgraviditeter, psykisk ohälsa.
– Det fanns under pandemin många missuppfattningar om hur vi jobbade, att vi var passiva och inte gjorde något. Vår linje var att försöka påverka människors beteenden och frivilligt anpassa sig till vissa restriktioner, utan att vidta tvångsåtgärder. I Sverige finns en stor tillit till myndigheter och vi skiljer oss åt från många andra länder som har en mycket starkare politisk styrning av sina myndigheter.
Trots att Sverige drabbades hårt i den första vågen, visar statistiken i efterhand att den svenska linjen trots allt varit framgångsrik. Överdödligheten i Sverige blev låg jämfört med många andra länder. Även om måttet överdödlighet har blivit ifrågasatt är det ändå det bästa måttet om man ska göra jämförelser mellan länder, menar Anders Tegnell.
– Det har ju också visat sig att länders samhällsstrukturer, försäkringsskydd, tilliten till myndigheter, andelen äldre och sköra i befolkningen samt socioekonomiska faktorer tycks vara viktigare än vilka strategier som användes.
I sin bok understryker Anders Tegnell vikten av att dra lärdomar inför nästa pandemi och att myndigheter och organisationer fortsätter att prata om den, samt dokumentera vad som hände och gjordes.
– Jag vill tro att vi är bättre rustade inför nästa pandemi. Men det bygger på att vi inte släpper frågorna runt covid-19 och tar vara på den kunskap och kompetens som finns, inte minst bland de personer som direkt arbetade med pandemin. Risken är annars stor att vi får börja om från början vid nästa pandemi.