Krönikor
”När vårdens resurser behövs, då spelar man med bägge händerna”
"Trots att vi vet det här sitter de beslutande med pekfingervalsen. De spelar med ena fingret på ”vårdplatsneddragning” och det andra på ”centralisering” samtidigt som de stampar hårt på pedalen som det står ”digitalisering” på", skriver Lars Rocksén i en krönika.
Jag spelade piano när jag var ung. Att med två händer kunna frambringa musik är inte helt enkelt, men fantastiskt. Man ska använda rätt rytm, rätt anslag och framför allt träffa rätt tangenter. Det är en konst som kräver stor koncentration och mycket tid. Att förstå hur en vårdverksamhet fungerar är ännu mer komplicerat och att kunna påverka den kräver minst lika mycket koncentration och övning.
Kunniga och erfarna läkare kan spela på hela sitt register med klinisk bedömning av situationen, kännedom om kompetensen hos personalen och de resurser som finns tillgängliga. På det sättet kan man omgående driva en utredning framåt eller genomföra en brådskande operation när det behövs och utan varsel.
När vårdens resurser behövs, då spelar man med bägge händerna.
Det hände i början av Coronapandemin när personalen klev fram och löste problemet. Det är vad som händer när patienter är i fara.
Trots att vi vet det här sitter de beslutande med pekfingervalsen. De spelar med ena fingret på ”vårdplatsneddragning” och det andra på ”centralisering” samtidigt som de stampar hårt på pedalen som det står ”digitalisering” på.
Trots att vi vet det här sitter de beslutande med pekfingervalsen. Lars Rocksén
Under 20 års tid har många regioner arbetat med sviktande ekonomi och fattat alltmer drastiska beslut i budgetarbetet – utan stora effekter på sista raden av resultaträkningen. Värst i klassen är kanske Region Västernorrland med dyrast vård per invånare och sämst tillgänglighet till vård. I de tio senaste årsredovisningarna har man pekat på den höga andelen hyrpersonal och en alltför kostsam riks- och regionvård.
Misstanken borde då omedelbart falla på personalbrist och underproduktion. Vakansgraden i primärvården har i episoder varit 50% och kötiderna till både specialist och operation är långa. I stället för att komma till rätta med de verkliga problemen har man fortsatt hävda att lösningen är att lägga ned verksamheter och därmed tvinga den redan pressade personalen att springa ännu snabbare. Samtidigt håller man med HR:s goda minne nere löneutvecklingen.
Notera att dagens situation inte har någonting med covid att göra utan problemet har vuxit fram under många år. Det hjälpte naturligtvis inte att regionledningen, mitt under den värsta pandemin på hundra år, presenterade massiva nedläggningsförslag helt utan förankring. Inte heller att sittande ledning aktivt motarbetade de av oss från verksamheten som ville hitta lösningar på pandemiutmaningen. Det bygger inte en trygg organisation som kan behålla lojal personal. Resultatet har därför varit lika förutsägbart som situationen är besvärlig.
Resultatet har därför varit lika förutsägbart som situationen är besvärlig. Lars Rocksén
Kostnader för hyrpersonal har fullständigt exploderat och missnöjesyttringar sprider sig i takt med att överbeläggningarna växer. Eftersom det är svårt att rekrytera och behålla personal ville ledningen genomföra en lönesatsning som riktade sig till enbart en del av personalen. Det resulterade naturligtvis i ännu mer missnöje och till slut massuppsägningar. Ledningen sitter så långt från sin personal att man till och med misslyckas med en lönesatsning i ett massivt klavertramp.
Resultatet är att den politiska majoritet som styrt Region Västernorrland har spruckit, att ordförande för Hälso- och sjukvårdsnämnden har tvingats bort från sitt uppdrag och lämnat regionala politiken samt att Hälso- och sjukvårdsdirektören lämnat organisationen.
Det som började med en regionalt sviktande ekonomi har genom ett ledarskap utan koppling till verksamheten och upprepade beslut som saknar förankring i verkligheten utvecklats till en akut instabil situation. Upprepade nedläggningar kräver transport av patienter till redan hårt pressade avdelningar där personalen gör sitt yttersta. Det är viktigt att förstå att det är aktiva beslut ivrigt påhejade av SKR, som tagit oss till den här situationen. Inget av detta är en slump. Det är dags att acceptera att det finns andra möjligheter än de som resulterat i nuvarande situation och att det finns andra aktiva beslut som kan skapa större harmoni.
Det är viktigt att förstå att det är aktiva beslut ivrigt påhejade av SKR, som tagit oss till den här situationen. Lars Rocksén
En ledning som sitter nära verksamheten har större möjlighet att spela på fler tangenter. Chefer med god klinisk kunskap, kännedom om organisationens kompetens och med förståelse för förutsättningarna kan fatta mer nyanserade beslut med förankring i verkligheten. En sammanhållen vårdkedja, där flera delar av vården ingår med kloka kliniskt kunniga läkare kan greppa mer än en oktav och har möjlighet att snabbare hjälpa patienten. Därigenom skapas det lugn och mervärde som organisationen behöver. Då finns förståelsen för både utbildning av egen personal och vårdande av de kompetenser som finns i organisationen.
De regioner som brottas med ekonomin måste förstå att deras viktigaste resurs alltid är personalen. Om vårdpersonalen mår bra kommer de att lösa både vården, utbildning, ekonomi och rekrytering. Allt på samma gång.
Själv kanske jag ska börja spela piano igen.
För att kunna framföra den mest komplexa pianomusik krävs daglig målmedveten övning från mycket ung ålder och sedan långa studier för duktiga och erfarna lärare.
Jag vet att många frågor inom sjukvården är komplicerade och att det saknas enkla svar på svåra frågor men jag skulle inte påstå att någon är mera komplicerad än den andra.
Lyssna till A Rubinsteins tolkning av Bachs Chaconne och hör vilken komplex värld han beskriver med bara ett ensamt piano.
Det skulle kunna vara inspiration till alla politiker som arbetar med sjukvård. Det viktiga är ju mötet mellan patient och personal. Det är ju faktiskt bara där man skapar vårdens värden.