På vilket sätt kommer coronakrisen att leda till förändring? Och hur kommer sjukvården och samhället i övrigt att se ut på andra sidan av den samma? Sjukhusläkaren har pratat med läkare, forskare och experter som ger deras syn på vad man kan lära av den kris som vi just nu befinner oss i.

Men först; Bill Gates TED talk från 2015: Get ready! där han bland annat varnade för en pandemi lik den som nu skakar världen.

När jag var barn var den katastrof vi oroade oss mest för ett kärnvapenkrig. Det var därför vi hade en tunna som den här i källaren. Fylld med konserver och vatten. Och om det skulle komma en kärnvapenattack var det meningen att vi skulle ner i källare, huka oss och äta ur tunnan.

I dag är den största risken för en global katastrof inte en atombomb utan ett virus.

Om någonting kommer att döda över 10 miljoner människor under de kommande decennierna så är det förmodligen ett väldigt smittsamt virus snarare än ett krig. Inte missiler utan mikroorganismer.

En del av förklaringen är att vi har investerat enorma mängder i kärnvapenavskräckning. Men vi har investerat mycket lite i ett system som kan stoppa en pandemi.

Vi är inte redo för nästa epidemi.

Låt oss titta på Ebola, som ni nog alla läst om i tidningarna. Problemet var inte att det inte fanns ett system som fungerade tillräcklig bra.

Problemet var att vi inte hade ett system alls.

Det fattades ett antal nyckelfaktorer. Det fanns inte en grupp epidemiologer redo att agera och åka iväg för att se hur sjukdomen var, se hur stor spridningen var. Rapporterna kom in på papper, det tog väldigt lång tid innan de kom ut online och de var extremt felaktiga.
Det fanns inga medicinska team redo att agera. Vi hade inget sätt att förbereda människor.

Läkare utan gränser som kom till undsättning gjorde ett fantastiskt jobb och dirigerade volontärer, men trots det var vi långt, långt långsammare än vi borde varit för att få in 1.000-tals hjälp­arbetare i dessa länder. En stor epidemi kräver 100 000-tals hjälparbetare.

Det fanns ingen där som kunde titta på behandlingsmetoder. Ingen som tittade på diagnostik. Ingen som var där för att lista ut vilka hjälpmedel som skulle kunna fungera.

Som ett exempel kunde vi tagit blod från några av de som överlevde, processat det och återfört plasman på några för att se om det skyddade dem. Men det försöktes aldrig.

Det var massor av saker som fattades. Och detta är verkligen ett globalt misslyckande.

WHO är finansierad för att övervaka epidemier, men inte för att göra de saker jag talat om här.

Att misslyckas att agera kan vid nästa epidemi bli mycket mer förödande än Ebola.

Låt oss titta på spridningen av Ebola. Nära 10.000 människor dog och nästan alla fanns i tre västafrikanska länder.

Det finns tre orsaker till att Ebola inte fick en större spridning.
Den första är det stora heroiska arbetet av många hälso- och sjukvårdsarbetare. De hittade människorna och förhindrade fler infektioner.

De andra orsaken är virusets natur. Ebola är en luftburen smitta. Och under tiden du är smittsam är de flesta så sjuka att de är sängliggande.
För det tredje. Ebola nådde inte många tätortsområden. Men det var ren tur. Hade Ebola spridit sig till stads­områdena hade dödsfallen blivit avsevärt mycket fler.

Så nästa gång kanske vi inte har sådan tur. Det kan komma ett virus där folk mår ganska bra när de är smittbärare så att det sätter sig på ett flygplan eller går på en marknad.

Källan till viruset skulle kunna vara naturlig epidemi eller bioterrorism. Det finns saker som bokstavligen kan göra saker 10.000 gånger värre. Låt oss titta på en modell av ett virus som sprids genom luften som spanska sjukan 1918. Se vad som händer. Det spred sig över världen väldigt, väldigt snabbt. Som ni ser dog över 30 miljoner människor av den epidemin. Så det är det allvarliga problemet. Vi ska vara bekymrade.

Men faktum är att vi kan bygga ett riktigt bra försvarssystem. Vi kan dra fördel av all vetetenskap och teknologi. Vi har mobiltelefoner som kan ge oss information av allmänheten och få ut information till dem, vi har satellit­­kartor där vi kan se var människor är och hur de rör sig.

Vi har framsteg inom biologin som dramatiskt kan förändra väntetiden för att få fram mönstren och få fram mediciner och vaccin som passar.

Så vi har hjälpmedel, men de behöver sättas in i ett övergripande globalt hälso- och sjukvårdssystem. Och vi behöver vara förberedda.

Jag tror att de t bästa sättet att förbereda­­ oss är hur vi förbereder oss för krig. Vi har alltid soldater som är redo att ge sig av. Vi har reservförband som snabbt kan skalas upp till stora styrkor. Nato har en mobil enhet som kan agera mycket snabbt. Nato gör många krigs­övningar för att veta om folk är tränade rätt, om de har kunskaper om bränsle och logistik och rätt radiofrekvenser, så de är verkligen redo att agera.

Det är den sortens saker vi behöver för att kunna hantera en epidemi.

Vilka är det viktigaste delarna?

Först och främst behöver vi starka hälso- och sjukvårdssystem i fattiga länder, där mammor kan föda säkert, där barn kan få vacciner, men det är också där utbrottet kommer på ett tidigt stadium.

Vi behöver medicinska reserv­förband. Massor med människor med rätt utbildning och bakgrund, som är redo att agera med experterna.

Och sedan behöver vi kombinera den medicinska personalen med militären och dra nytta av militärens förmåga att agera snabbt, hantera logistik och säkra områden.

Vi behöver göra simuleringar, virus­övningar, inte krigsövningar, så att vi kan se var bristerna finns.

Senaste gången en virusövning gjordes i USA var 2001 och det gick inte så bra. Så här långt står det 1-0 till viruset över människan.

Slutligen behöver vi massor av avancerad forskning inom vacciner och diagnostik.

Det har kommit några stora genombrott, till exempel via adenoassocierat­­ virus, som skulle kunna fungera snabbt.

Jag har ingen exakt budget vad det skulle kosta, men jag är ganska säker på att det är lite jämfört med tanke på den potentiella skadan.

Världsbanken uppskattar att om vi får en världsomfattande influensaepidemi kommer de globala kostnaderna bli 24 biljoner kronor och vi skulle få många miljoner dödsfall.

De här investeringarna skulle förutom att vi är förberedda för en epidemi, kunna minska den globala ojämlikheten i hälsa och göra världen både mer rättvis och trygg. Så jag tycker absolut att detta borde vara en prioritet.
Det finns ingen anledning att gripas av panik. Vi behöver inte bunkra konserver­­ och gömma oss i källaren, men vi behöver sätta igång, för tiden är inte på vår sida.

Om det finns något gott som kan komma ut av ebolaepidemin är att den kan fungera som en väckarklocka att vi måste göra oss redo.

Om vi startar nu, kan vi vara redo när nästa epidemi kommer.

Tack!

Översatt av: Christer Bark