Johan Giesecke är egentligen pensionär, men så kom covid 19 och plötsligt befann han sig i rampljuset – som en av tio råd­givare till WHO:s generalsekreterare, full med uppdrag och hela världens blickar på sig. Så vad tycker han som befinner sig i WHO:s innersta kretsar att världssamfundet ska och kan göra för att förhindra kommande pandemier? Och vad tycker han om Bill Gates förslag i talet i Vancouver 2015?

• 05 juni 2020
• 1
• AV: Christer Bark

Bill Gates säger i talet från 2015 att under Ebola-epidemin hade WHO en övervakningsorganisation, men det fanns ingen organisation eller plan för att kunna agera på plats. Hans förslag var att världssamfundet skulle ha globala medicinska styrkor som kunde rycka ut vid pandemiska hot. Har det hänt något med det förslaget?­­

– Nej det har det väl egentligen inte.

Tycker du att det var ett bra förslag?

– Det var inte dåligt, men jag tror att Bill Gates underskattar den politiska laddningen. De som kan agera ganska fort är USA. Kina kan också göra det nu. De har vuxit enormt på fem år. Afrika har startat ett African CDC som ligger i Addis Abeba. Jag har varit där. Kina har bekostat hela laboratoriet för någon miljard kronor och där är fullt med kineser. Så de har kompetens också. Men de som verkligen kan är ”Läkare utan gränser”. Det är den enda organisationen som kan fylla en jumbojet med personal och flyga till ett område på 24 timmar. Det finns inget land som klarar det. Men ”Läkare utan gränsers” största problem är politiskt, att de inte får komma in i länder där det pågår utbrott.

En sak är ju att agera när pandemin blivit ett faktum, en annan är ju att ha en organisation som kan agera förebyggande på plats för att förhindra en ny pandemi. Tror du att den här pandemin kan ha skapat en öppning för att bilda ett ”biologiskt FN”, eller en annan global organisation med medicinska expertstyrkor stationerade i varje världsdel, som har rätt att gå in och förhindra ett utbrott likt det som skedde i Wuhan?

– Som världen ser ut nu tror jag inte att länder kommer att tillåta icke-medborgare att komma in och kolla vad man gör. Alla sådana grupperingar blir ekonomi-politiska på en sekund. Jag tror till exempel inte att USA skulle släppa in en internationell organisation med icke amerikanska experter för att titta på ett utbrott i USA. Det är väldigt svårt att se hur det skulle vara genomförbart. Där är jag pessimistisk. Det är det ena.

– Det andra är att de här människorna ju inte kan sitta och rulla tummarna mellan varje utbrott. Om du fyller exempelvis Nairobi med folk som ska vara beredda att rycka ut så måste de också ha någon vardaglig funktion för att det ska kunna fungera.

– Idag är det nog bara WHO som kan få mandat för att göra det du beskriver, men då måste WHO förändra sitt arbetssätt.

Finns det några sådana tankar inom WHO, eller är det politiskt omöjligt att tänka så?

– Nej, jag tror inte att det är politiskt omöjligt. Jag tror att WHO fick en ögonöppnare i och med Ebola-utbrottet i Västafrika i Liberia, Guinea och Sierra Leone. Där fick man mycket kritik för att man agerade så sent. Idag har man har byggt upp en struktur inom WHO som är lite mer snabbfotad. Man har bland annat skapat en krisberedskapsavdelning som leds av irländaren Mike Ryan.

Vad har avdelningen gjort?

– Om du tar covid-utbrottet i Kina, så ganska tidigt, det måste har varit i början på mars, skickade WHO 10-15 personer till Kina som var där i 14 dagar och åkte runt och pratade med folk och bedömde situationen. Sedan kanske det blev politiska hämskor på det, men WHO reagerade ändå ganska snabbt på utbrottet och samlade information. Men att gå in i Kina och säga att nu ska ni stänga Wuhan och säga att folk inte får gå ut skulle inte vara möjligt.

Vad vill du att WHO ska göra i framtiden?

– I så fall att man får större makt, men det kan man bara få av medlemsländerna, man kan inte själva ta sig mer makt och göra som du har beskrivit att gå in i länder och titta på lunginflammationer från fladdermöss och så vidare.

Tror du att WHO kommer att få mer makt i framtiden?

– Nej… eller kanske. WHO har en förfärlig massa bra experter som kan mycket och jobbar hårt som inte går att underkänna. Bristerna är den politiska styrningen som finns där och som finns i medlemsländerna. World Health Assembly som är WHO:s årliga riksdag i Geneve börjar alltid med att Israel ställer sig upp och säger att Taiwan borde få bli medlem av WHO och då säger Kina att vi tycker inte att Taiwan som är en del av Kina ska få bli självständig medlem av WHO. Så pratar man om det en timme. Politiken är det stora problemet.

Bill Gates hade ett förslag om globala virusövningar.

– Ja, det är inte en så dum idé, det hade man kunnat ha mer. På global skala har jag inte sett nåt göras, men det görs på nationell nivå av Folkhälsomyndigheten. Jag har varit med om flera stycken. Man simulerar ett utbrott. Då försöker man få med så många som möjligt från olika sektorer; jordbruksverket, folk från försvaret, från MSB, polisen, med flera. Det är ”table talks exercises” där man spelar ett spel med olika inspel från olika håll. Det är stora övningar och de är ganska välgjorda och rätt lärorika.

Bill Gates föreslog också att världssamfundet ska stärka hälso- och sjukvården i fattigare länder.

– Det tycker nog hela världen. Men i genomkorrumperade länder är det inte så lätt att få det att fungera. Jag brukar säga att Afrika borde vara världens rikaste världsdel. De har ju allt. En afrikansk bonde kan odla tre skördar om året på samma mark som en svensk bonde kan odla en skörd. Du har alla mineraler, du har olja. Allt finns i Afrika. Om de fick en ordentlig politisk styrning skulle det bli världens rikaste världsdel och ganska snabbt också.

Biologiska krigföring – hur stort är det hotet?

– Jag tror att man kan spränga och flyga flygplan in i hus och sådant, men biologisk terrorism tror jag inte är någon större fara. Det är för svårt att genomföra.

Borde världen satsa på globala vaccinfabriker?

– Ja, kanske.

Har världen överdrivit hotet från covid-19?

– Ja, jag funderar på att skriva en artikel: ”En självförvållad global katastrof”. Hade man låtit skeendet vara så hade det dels varit över nu och så hade man förmodligen inte förlorat särskilt många liv på det. Viruset går inte att stoppa, det är för smittsamt eftersom det inte finns någon immunitet i befolkningen – alla kommer att utsättas. Västvärlden är oerhört snabb på att reagera på smittsamma sjukdomar från fattiga länder. Vi är bortskämda, vi är inte vana vid sånt här. Jag har just varit med om en intressant videokonferens i Johannesburg i Sydafrika där en deltagare påpekade att från första januari i år till då hade det dött någonstans över två miljoner människor av svält. Under samma tidsperiod hade det dött 200.000-300.000 människor av covid -19. Man kan så klart alltid göra sådana jämförelser, men det är en tankeställare.

– Under mitt professionella liv har jag varit med om fem pandemier. Den första var aids. Då var jag en ung underläkare på infektionskliniken. Den andra som nästan alla glömt var galna-ko-sjukan på 1990-talet. Det var inte så många människor som påverkades av den, men det kostade England 36 miljarder kronor när nästan alla kor i landet slaktades och folk slutade att äta ko-kött. Nummer tre var SARS 2003 som liknar den här epidemin, men som gick över fortare och det tror jag beror på, nu gissar jag, att SARS bara var smittsamt när man hade klara symptom, men med covid 19 kan man, tror jag, smitta utan att ha några symptom alls. Nummer fyra var svininfluensan 2009 som visade sig vara mycket mildare än man trodde. Det bestående minnet i Sverige är 400 barn som fick narkolepsi av vaccinet. Covid-19 är det femte och det är intressant att dramaturgin är likartad för de här fem.

– Det som skrämde folk mest, som jag kommer ihåg, var aids. Skillnaderna mellan aids och covid är att om du fick aids så dog du, får man covid-19 överlever man med stor sannolikhet.

Vilken betydelse har stats­epidemiologer? Skulle de kunna få en global roll?

– Världens statsepidemiologer har en viss kontakt redan, men det finns inga formella möten där de träffas. USA har 50 delstater med statsepidemiologer i varje delstat och de träffas regelbundet och har årliga träffar en gång om året. Och även i Europa har vi statsepidemiologer, det heter inte så i varje land men de har samma funktion, och de träffas var tredje månad. Det kunde utvidgas, så det finns ju embryon till sånt samarbete.

Har vi lärt oss någonting av covid-19 pandemin?

– Ja det tycker jag, Jag tror att man ska vänta lite innan man fattar beslut, man ska inte ha så väldigt bråttom, för så bråttom är det inte. Jag tycker världens politiker har misskött det här. De lyssnar på första bäst input och så springer de åt det hållet och alla springer åt samma håll.

Vad tror du att världen har lärt sig?

– Jag tror att människornas minne är kort. Jag tror inte att det blir någon bestående lärdom. Där är jag en pessimist. Om 10-20 år så kommer det här att vara totalt bortglömt. Och har det inte inträffat någon ny pandemi under tiden så kommer man att vara lika dåligt rustad då som vi varit nu.

Vad står på din önskelista att världen gör nu?

– Att komma ur den här lockdownen så snabbt som möjligt och försöka skydda dom äldre och skröpliga så gott det går.

En nationell fråga: Bör Sverige ha ett nationellt beredskapslager i
framtiden?

– Jag tycker definitivt att man ska ha ett nationellt lager, men det handlar om mycket pengar. Lagret måste omsättas. Det måste vara en regelbunden användning av materiel och läkemedel. Så jag tror att om tio år så kommer man att sätta sig ner och räkna och säga att det kostar en miljard om året att ha det där lagret och vi har inte använt det en enda gång på tio år – ska vi verkligen ha det kvar? Man kan jämföra med att man nedrustade svenska försvaret väldigt snabbt utan att någon ens märkte det.