Under rubriken ”Aktuell person” intervjuar vi den här gången Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, idag mest känd för att vara en av en handfull TV-Corona-experter och för att ha riktat skarp kritik mot sjukvårdsregionerna och statens beredskap och för att inte ”stänga ner” Sverige mer.  Men Björn Olsen har ägnat ett helt liv åt att forska om potentiellt dödliga virus och hur vi ska försvara oss mot dem. För tio år sedan skrev han boken ”Pandemi – myter, fakta och hot" där han varnade för det som nu drabbat världen. Vi har frågat honom om framtiden, den svenska vaccinfabriken som aldrig blev av och slutligen hans reaktion i slutet av mars då det stod klart hur illa rustat Sverige var.

• 18 april 2020
• 15
• AV: Christer Bark

Del ett: Vad ska vi göra i framtiden?

Du har larmat. Bill Gates har larmat i åratal och uppmanat världen att skapa en arme av ”biologiska soldater” mot framtida pandemier. Det har inte skett. Så vad bör världen göra när Coronakrisen är över? Det går ju inte att stänga ner världsekonomin vart tionde år.

– Ja, först ska vi väl torka av dammet när det lagt sig och slicka såren och räkna ihop. Göra en jäkla stor analys av de olika ländernas strategier. Det är det ena. Men det andra, det jag skisserar i min bok, ”Pandemi – myter, fakta och hot”, är att vi måste ha övervakning, övervakning, övervakning!
Inte så att vi ska övervaka varenda käft på jorden som kan vara smittad av ett virus. Vi ska absolut inte ha ett övervakningssamhälle, som skulle kunna bli en absolut otrevlig konsekvens av det här. Det vi ska övervaka är problemorganismer innan de kommer in till människa. Det vi måste förstå är att i den här globaliserade världen med så otroligt många människor och så snabba flöden av både varor och tjänster och att vi exploaterar miljöerna runt omkring oss så hårt så kommer det att komma nya pandemier.

– Vi tror att evolutionen rör sig ”därute” och inte omfattar oss. Där har vi fel, vi är lika utsatta för evolutionens blinda tyranni oavsett om vi är skalbaggar i rabatten, bakterier i våra tarmar eller rådjuren som äter upp dina tulpaner… Pandemierna är oundvikliga resultat av människan och hennes expansion på jorden, på vilket sätt vi härskar över djuren. Människan liknar ingen annan art, men det gör inte pungråttan eller minsta bakterie heller. Våra olikheter är inte frågan om gradskillnader, det är en fråga om anpassningar till de olika ekologiska nischer vi befinner oss i.

Pandemierna är oundvikliga resultat av människan och hennes expansion på jorden, på vilket sätt vi härskar över djuren. Björn Olsen

– Vi måste bestämma oss för att ha ett övervakningssystem i olika nischer tillsammans med ekologer, biologer, veterinärer och andra, där vi väljer ut ett antal problemorganismer som; Ny influensa, coronavirus, och andra virus som vi scannar av. Har du 20 stationer per kontinent kan du i princip i realtid se vad som händer. Och så ska man scanna på alla nivåer, från de vilda djuren, till de tama djuren, till människa. Ser man minsta tecken till någonting som håller på att slita sig på något sätt då ska man pang in och åtgärda fort. Ett sådant övervakningssystem är oändligt mycket billigare än att ta hand om en pandemi.

Hade ett sådant övervakningssystem kunnat förhindrat pandemin?

– Ja, det hade det kunnat. 2017 kom den första rapporten från en fladdermusvirolog i Kina om en konstig lunginflammation hos några av de som skördade fladdermöss i grottorna i Yunan. Man tog blodprov på några av dem som visade att de hade infekterats och bildat antikroppar. Det var en riktig varningssignal och sannolikt ursprunget till SARS CoV-2. Hade det funnits ett övervakningssystem med möjlighet att gå in och agera så hade man kunnat förhindra pandemin.

För tio år sedan hyllade du ProMED en fristående organisation av forskare, läkare, epidemiologer, veterinärer och andra intresserade av infektionssjukdomar runt om i världen, som skapat ett internetbaserat globalt varningssystem för att begränsa okontrollerad spridning av mikroorganismer med pandemisk potential. 2003 larmade den amerikanske läkaren Stephen O. Cunnion, ansluten till ProMED, om SARS en månad innan de kinesiska myndigheterna officiellt erkände utbrottet och 2012 var en annan läkare en av de första att slå larm om MERS via ProMED. I din bok skriver du om SARS-utbrottet 2003:

”Hade det gått den vanliga vägen via diverse lokala hälsovårdsmyndigheter som silat informationen och som successivt skickat den vidare uppåt i hackordningen, för att slutligen nå WHO, hade utbrottet och spridningen fått långt större konsekvenser än det fick. De stora smittskyddsorganisationerna består liksom många politiska strukturer av en härskare och många lydiga vasaller som matar härskaren med vad denne vill höra. Ett mycket effektivt sätt att döda nytänkande och villigheten att larma i tid. ProMED gör att veterinären i Bangladesh med några knapptryckningar kan rapportera om massdöd av kycklingar eller att läkare i Mexico City snabbt kunde rapportera om att människor i fel åldrar dog av influensa. De meddelanden som skickas in granskas direkt av experter som värderar fynden innan de skickas vidare ut i världen och till smittskyddsmyndigheter. ProMED är politiskt obundet vilket gör att rapporteringen om ett utbrott inte försenas av byråkratiska, strategiska eller politiska skäl. ProMED har på kort tid blivit den viktigaste delen i den globala övervakningen av smittsamma infektionssjukdomar.”

Hur viktig är ProMED idag? Går man in på deras hemsida så framgår det att organisationen består av cirka 60 personer som arbetar i stort sett halvtid.

– För tio år sedan var ProMED fantastiskt. Du fick information direkt och direkt från hästens mun och det var fritt att publicera där. ”Vi har 15 fall av konstig lunginflammation”, så kunde det vara, ”vi vet inte vad det är, vi tror att det är ett virus” och då hade de som jobbar inom ProMED dragit i nödbromsen direkt och sagt; ”Vänta nu, vad är det här för något”. I dag har ProMED:s betydelse sjunkit undan successivt i takt med att det uppstått parallella system. Inte desto mindre är organisationen rätt effektiv då larmen kommer till rätt mottagare och att man vet vem avsändaren är. Sedan tror jag att ProMED 2.0 kommer att få mycket större betydelse i framtiden när corona-pandemin är över.

Vad menar du med parallella system?

– För tio år sedan fanns knappt Facebook. Idag finns mängder av kanaler och nätverk av forskare, läkare och andra där man kan kommunicera via internet.

Hade det inte varit bra med en mer sammanhållen organisation? En världsorganisation mot biologiska hot?

– Vi har WHO som ett övergripande organ, men där måste du ha med djävulens advokat så att det inte bara blir politik av saker och ting. WHO är otroligt senfärdigt. När dom fick höra talas om det här coronaviruset, sannolikt i december, så skulle de ha dragit i alla snören som fanns. Istället deklarerade de en pandemi när vi varit i pandemiläge i fyra veckor. Då blir det mest en politisk markering.

Vi har WHO som ett övergripande organ, men där måste du ha med djävulens advokat så att det inte bara blir politik av saker och ting. Björn Olsen

Vilka övriga organisationer är viktiga för att förhindra framtida pandemier?

– CDC (Centers for Disease Conrtrol and prevention) i USA och ECDC (European Centre for disease prevention and control) i Europa. De systemen är jätteviktiga när det gäller att scanna av och se vad är det som ligger i luften och att de sedan i sin tur kommunicerar snabbt med andra myndigheter på nationell nivå vilka åtgärder de bär vidta. Men den här typen av organisationer måste också förstå att man måste involvera människor med fantasi, som är extremt dynamiska och tänker; Okey, jag kan ha fel, men jag är faktiskt villig att utsätta mig för skam och nesa och bli pryglad på stadens torg om jag har fel, men jag måste likt förbannat öppna truten.

Är det något du lärt dig av Coronakrisen?

– Ja, jag har lärt mig mycket, just det här med irrationaliteten i den värld vi lever idag, att saker och ting kan gå överstyr så fort och att det samtidigt finns en sån enorm ignorans när världen i princip brinner.

Varifrån kommer ignoransen, menar du?

– Jag tycker nog att våra svenska myndigheter har haft en lite väl tillbakalutad inställning.

Vilken forskning bedriver du själv?

– Tillsammans med Åke Lundkvist som är medicinsk virolog har jag byggt upp ett stort säkerhetslabb, Zoonosis Science Center, med 30-40 anställda där vi bland annat forskar på coronavirus och influensavirus och bakterier som är lite mer ”nasty”. Det vi tittar på är trösklar i naturen, trösklar i molekylen kan man säga, både på cellnivå och virusnivå och bakterienivå för att förstå hur stora trösklarna är och vad är det som behövs för ett virus ska kunna börja den här resan från ett djur till nästa. Vi har väldigt mycket ekologisk forskning där vi använder molekylär biologi som verktyg för att få var på de här frågorna. Och vi tittar väldigt mycket på bindning. Vad är det för dockningsstationer som olika virus använder sig av. Kan man blockera det på något sätt. Till rent ekologiska studier där vi tittar på förekomsten av olika mikroorganismer i fästingar, möss eller fåglar på olika platser på jorden. Det är en ordentlig blandning av folk, ekologer, virologer, biologer, läkare, veterinärer som jobbar tillsammans. Och det är sådana centra vi måste bygga upp. Det kommer en tid efter corona och då kommer det här ligga högt upp på agendan.

Slutligen några sammanfattade råd och reflektioner av Björn Olsen inför framtiden hämtade ur boken ”Pandemi, myter, fakta och hot”.

• Riv murarna mellan forskare och vetenskapsområden. ”Biologer måste samarbeta med läkare, som måste samarbeta med veterinärer, som måste samarbeta med matematiker, samhällsvetare, ekonomer och kaosanalytiker”
• Förstå att vi ingår i en stor väv av organismer på jorden, som är beroende av varandra oavsett om vi är sjukdomsframkallande mikroorganismer eller tänkta offer.
• Inse den biologiska mångfaldens betydelse.
• Se över konsumtionen av animaliskt protein så att vi kommer tillbaka till ett beteendemönster där vi är allätare och där kött är en exklusivitet vi unnar oss då och då. I annat fall är priset för det kött vi äter inte bara det vi betalar ” i kassan utan även uppkomsten av pandemier.”
• Utbilda flickorna i världen. Det får effekter på befolkningsutveckling och klimatförändringar, begränsar svält, och kanske kan förhindra uppkomst av smittsamma pandemiska sjukdomar.

…

Del två: Den svenska vaccinfabriken

Året är 2005 – och Sveriges hälso- och sjukvårdsminister Morgan Johansson tillkännager att Sverige ska bygga en vaccinfabrik i Sverige och att det är bråttom. Det ska göras så snabbt som möjligt.

Budskapet till media är: ”Det är bästa sättet att garantera att tillräckligt mycket vaccin kan produceras om och ifall den stora epidemin bryter ut, idag uppgår världens vaccinproduktion till 300 miljoner doser, vilket är helt otillräckligt”.

En som var med i diskussionerna för att få till stånd vaccinfabriken var Björn Olsen, som i boken ”Pandemi, myter, fakta och hot” berättar hur ambitionerna att bygga fabriken, som enligt honom skulle kostat motsvarande två JAS-plan, dog ut i samma stund som viggarna slutade dö utanför Oskarshamn.

Den slutliga dödsstöten för den tänkta vaccinfabriken delades ut 2009 av regeringen och KD-ministern Maria Larsson med orden: ”Det tillförlitligaste och det mest kostnadseffektiva sättet att säkerställa tillgången till influensavaccin vid en pandemi i nuläget är en så kallad pandemi­garanti. Sverige har ingått ett sådant avtal för de kommande tre åren med option i ytterligare tre år.”

Vad hade en svensk vaccinfabrik kunnat göra för nytta?

– En vaccinfabrik som är väldigt hårt kopplad till akademin och inte till ett läkemedelsbolag kan ha en variation av forskare som just håller på med problemvirus. Får man tecken i skyn att någonting är på gång så kan man dirigera om ganska snabbt. Man kan också starta prototypvacciner som man har på gång på lågfart hela tiden. Du kan producera och ha total hjärnkoll nationellt på säsongsinfluensavacciner, men också hela tiden ha en beredskap på forskningsavdelningen att om det kommer någonting annat så slår vi om hela produktionen mot det. Man kan också inrikta sig inte bara mot influensavirus utan identifiera ett antal andra problemvirus som man skapar vaccin mot. Det kommer vi lyckats med. Ett gemensamt center hade varit fantastiskt, säger Björn Olsen.

I sin bok skriver Björn Olsen:

I samband med att fjäderfäinfluensan kom till Sverige blev frågan om svensk vaccintillverkning aktuell. Politikerna tävlade om vem som först skulle få sätta spaden i jorden för att bygga vaccinfabrik. Några politiker, främst folkhälso­minister Morgan Johansson (S), ansåg att frågan var angelägen. Från början såg det bra ut. Frågan var inte om vi skulle ha en fabrik eller inte, utan var den skulle ligga. I sann svensk anda av avundsjuka började det ena universitetet och staden efter den andra att dra i sina trådar. När viggarna utanför Oskarshamn slutade dö, dog också frågan om en svensk influensavaccin­tillverkning.

Inte ens ett förslag på en samnordisk lösning med delade kostnader och ökad effektivitet föll i god jord. Att det skulle bli vaccin över till försäljning och kanske att vaccinproduktionen skulle kunna bli en del i biståndsprogrammen till utvecklingsländerna var argument som över huvud taget inte ägnades någon uppmärksamhet. Frågan om vaccintillverkning var plötsligt en ”icke-fråga”. Sedan dess har frågan om svensk vaccin­produktion kommit upp i debatten. Regeringen och Maria Larsson (KD), ministern som dödade frågan om en svensk vaccintillverkning, anser att ”frågan om pandemier är en komplicerad men angelägen fråga. Regeringen tar spridningen av influensa A/H1N1 2009, på stort allvar.”  Ministern fortsätter med att ”regeringen har utrett frågan om att bygga en svensk vaccinfabrik. Efter en grundlig utredning, med expertutlåtanden om leveranssäkerhet, blev bedömningen att det tillförlitligaste och det mest kostnadseffektiva sättet att säkerställa tillgången till influensavaccin vid en pandemi i nuläget var en så kallad pandemi­garanti. Sverige har ingått ett sådant avtal för de kommande tre åren med option i ytterligare tre år.”

Detta är ytterligare ett utslag av historielöshet. Bara för att vi just nu klarat av en mild influensa till det facila priset av cirka fem miljarder kronor så vet vi alla att influensor kommer och går. Denna gång var det en mild, nästa gång kan det lika gärna vara en svår. Är det en influensavariant med betydligt vassare gadd och med både högre sjuklighet och dödlighet så står vi där med brallorna nere. Det är inte säkert att länder med företag som producerar vaccin kommer att kunna eller vilja exportera en enda dos till ett litet obetydligt land i Skandinavien på grund av den inhemska paniken och med hänvisning till ”force majeure”. Världssamfundet är överens om att i pandemiplaneringen är influensavaccination en av de viktigaste hörnstenarna. Kanske inte för den första vågen av en pandemi, men för den andra, tredje eller fjärde vågen av kommande influensapandemier.
Det finns beräkningar som visar att en influensavaccinfabrik kommer att kosta lika mycket som ett par JAS-plan. Men eftersom människor hellre satsar pengar på att skjuta ihjäl varandra än att skjuta in vaccin i varandra, är det knappast troligt att vi avstår några flygplan till förmån för en fabrik.

Någon egentlig beredskap för att skapa ett vaccin mot ett nytt pandemiskt influensavirus finns alltså inte. Anledningen är att vi har svårt att förstå vilket virus som kommer att orsaka nästa stora pandemi.
Vi som under 2005 siktade på att skapa ett vaccin mot H5N1 har hittills haft fel i våra gissningar. Men det är inget som säger att ett virus som stadigt cirkulerar i tamfågelbesättningar nära människa inte skulle kunna bryta artbarriären mot människan och bli nästa pandemiska virus.
Jag tror för egen del att någon av alla de andra över hundra lågpatogena influensakusinerna som cirkulerar ”därute” är det virus som kommer att orsaka nästa stora pandemi. Men som sagt, mina gissningar är lika dåliga eller bra som en börsanalytikers eller en slumpgenerators.

I Sverige har vi en tendens att göra det ofarliga farligt. Ena året äter vi för lite bröd, nästa år är det för mycket. Fett är farligt, och kolhydrater. Fästingar är farliga, getingar och huggormar. Antingen dricker vi för mycket vin, eller så dricker vi för lite. Trots farorna runt omkring oss och att det är så trixigt att leva så har vi aldrig blivit så gamla som nu. Om vi bor i Sverige vill säga. Men eftersom livet är en sexuellt överförbar sjukdom med 100 procents dödlighet så kan vi vara säkra på en sak, vi ska alla dö. Vad är det då i vår strävan att bekämpa det ofarliga som kan få oss att helt glömma det som verkligen är farligt men som vi kan göra något åt? Det bottnar nog i en oförmåga att ta in det otänkbara och den kollektiva minnesförlust vi alla lider av. Det är lättare att planera och förebygga händelser som är överblickbara och avgränsbara än något så diffust som en pandemi.

…

Del tre: Kritiken mot den svenska strategin

Det är den 29 mars. I TV går hälso- och sjukvårdsdirektören Björn Eriksson ut med beskedet att Region Stockholm bara har skyddsutrustning för sjukvårdspersonalen en halv dag framåt. På TV-reportrarnas frågor hur man ska lösa skyddet för sjukvårdens personal svarar han att man jobbar hårt på det och att man lagt ut beställningar.

Några ytterligare följdfrågor får Björn Eriksson inte, trots det chockartade beskedet. Inga frågor ställs hur det är möjligt att Sveriges huvudstad, med en miljon invånare, kan stå inför ett nära förestående corona-utbrott utan vital skyddsutrustning för sjukvårdens personal mer än timmar framåt och är ute på marknaden och dealar.

I en annan TV-studio i en annan kanal sitter Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar, och svarar på reportrars och tittares frågor, som han gjort de senaste veckorna då han blivit en av en handfull ”Corona TV-kändisar”. Någon gång då och då framgår det att han är kritisk till Folkhälsomyndigheten och sjukvårdsregionerna för deras senfärdighet och brist på agerande, men kritiken är lågmäld och han svarar lugnt och återhållsamt på svenska folkets frågor.

Efter TV-sändningen – då vi får en intervju med honom i en annan intervjusituation än i TV-studion där han satt några minuter tidigare använder han helt andra ord – upprörda ord – över att det saknas skyddsutrustning.

… skyddar man inte sjukvårdens personal så kraschar samhället. Björn Olsen

– Det är så skamligt. Det är oanständigt! Man måste skydda sjukvårdspersonalen till varje pris. Jag har funderat och bråkat om var beredskapslagren för sjukvården finns. Och det har inte funnits några sådana uppenbart, staten och regionerna har kört LEAN-proceduren hela tiden. Och LEAN duger inte i sådana här situationer, då måste man ha riktigt bra skydd för vården, både för primärvård och slutenvård. Båda systemen måste fungera. Blir det luftburna pandemier så ska vi ha stora lager, miljontals ansiktsmasker, och då menar jag riktiga andningsmasker, miljontals visir, miljontals glasögon och allting ska ligga därinne i beredskapslagret. Det kanske inte behövs på tio år, men det elfte blir hotet på riktigt som nu och då öppnar vi dörren. För då måste det gå fort, då handlar allt om snabbhet. Det kan komma värre saker än SARS CoV-2.  Det måste vara ett av jordens billigaste beredskapslager för skyddar man inte sjukvårdens personal så kraschar samhället. Jag har varnat för det här i 20-30 år tillsammans med många andra. Det har skrivits mil av artiklar om risken för framtida pandemier och problemorganismer som man ska hålla ögonen på men det har inte varit någon som varit intresserad ­– och speciellt inte bland de som styr och ställer på sjukhusen, säger Björn Olsen.

Kan bristen på skyddsutrustning och material bero på att vi har 21 självstyrande regioner?

– Absolut, absolut! Där har ju folk levt rövare lite som dom vill. Man säger att det är på väg och att man beställt, men hela världen beställer ju just nu. Och ursäkta, det är ju inte alltid de bästa som sitter på de positioner de sitter på. Speciellt inte när man hör den här typen av förnekelseprocesser som sätter igång. Vi sa att det skulle bli en pandemi redan i januari. Då sade man, nej vi har koll på läget, det kommer inte att bli någon pandemi. Folkhälsomyndigheten säger att det blir ingen pandemi, vi litar på Folkhälsomyndigheten. Okey, ja, men alla tecken i skyn tyder ju på att det blir en pandemi och att vi borde ta höjd för det. Och är det så att vi skjuter vid sidan av målet och att det inte utvecklas till någonting. Bra, öppna champagnen! Men svaret var nej, ”det kommer att bli något enstaka fall i Sverige möjligtvis”. För när Folkhälsomyndigheten sagt något så är det ju direkt från Gud. Ingen protesterar och säger att det inte är okey att de som åkt skidor i Alperna inte sätts i karantän, osv, osv. Det har varit en extremt blind fläck för den här typen av händelse. Man har levt i tron och inte haft så mycket fantasi bland beslutande inom sjukvården för att förstå att pandemier kommer att drabba oss. Det som skett nu visar lite det svenska systemet – allt ska utredas och vi strävar efter perfektion innan vi vidtar åtgärder, men i sådana här situationer är det snabbhet som gäller.

Björn Olsen säger att han varit väl medveten om att Sveriges beredskap var ”kass”.

– Jag gjorde ett arbete med en av mina läkarstudenter 2014 där vi tittade på två regioners pandemiplaner. Det var ingen rolig läsning. Den ena regionen menade att det tar vi när det kommer. Den andra regionen trodde aldrig att det skulle kunna bli någonting i den här omfattningen och svarade att vi har ju respiratorer och så, så att det räcker. Men det är inte det, det handlar om. Vi ska inte bygga en sjukvård som bygger på att vi ska ha pandemier hela tiden, men vi måste ta höjd för det och framförallt måste vi skydda personalen.

Vi ska inte bygga en sjukvård som bygger på att vi ska ha pandemier hela tiden, men vi måste ta höjd för det och framförallt måste vi skydda personalen. Björn Olsen

Det var i januari som Björn Olsen först fick höra talas om ett okänt virus som skapat antikroppar bland de som skördade fladdermöss och drabbats av okänd lunginflammation i grottorna i Yunan i Kina.

– Då fick jag skrämselhicka och tänkte, nä nu jäklar är det klippt. Nu smäller det till. Bara det inte är corona. Och jo, då visade det sig att det var corona. Skit, skit, skit.  Men inga ansvariga tog larmen på allvar. Vi hade chansen att bygga upp ett försvar under tiden om vi bara lyssnat på vad doktorerna i Kina sade, vad doktorerna i Italien sade: ”be prepared, be prepared, det här kommer att bli riktigt stökigt och smutsigt”. Ser man oklara pneumonier i ett område där det finns fladdermöss och man har den här typen av tradition med djurmarknader och att äta saker utifrån, det kan vara i Östafrika, det kan vara i Kina, man behöver inte peka finger specifikt, det kan vara på vilken kontinent som helst där man har som tradition att äta bushmeat eller nåt sånt – dra i snöret! Om det dyker upp något nytt som tillnärmelsevis liknar någon sorts luftvägsinfektion där man inte har klar diagnos på vad det är och där alla tecken tyder på att det smittar från person till person, då måste man vara på tå och reagera.

Björn Olsen menar att vi skulle gjort som Taiwan. Stängt ner.

– Då hade vi kunnat bli en liten enklav här i norr. Taiwan lyckades. Varför lyckades de? Varför lyckades Hongkong? Varför lyckas Japan, hyfsat? Varför lyckas Sydkorea att vända förloppet? Alla dessa fyra länder upplevde SARS. De har varit med om SARS eller MERS. Vi kunde lärt av dem. De har förstått att man måste agera med kraft, att det inte går att styra den här draken med silkestömmar utan det krävs stålvajrar under en period. Det krävs drakoniska åtgärder när en sådan här svallvåg drar in därför att det är en sådan lång fördröjning. Dels tar det lång tid från att du blir smittad innan du blir riktigt sjuk, sedan tar det tid innan du är frisk och inte smittbärare. Men alla har bara stått still och väntat med foten i luften på vad Folkhälsomyndigheten ska säga.

De har förstått att man måste agera med kraft, att det inte går att styra den här draken med silkestömmar utan det krävs stålvajrar under en period. Björn Olsen

På frågan om det inte är bra att försöka satsa på att få fram en flockimmunitet snabbt svarar Björn Olsen:

– Jo, det håller jag med om. Flockimmuniteten kommer definitivt att vara vår bästa hjälpreda. Om tio år så kommer vi att säga att det är fantastiskt att vi har så hög flockimmunitet mot SARS CoV-2, nu går den bara som säsongsförkylning och drabbar äldre, visst, visst, visst, men inte tillnärmelsevis som det var 2020. Och då håller vi reda på det viruset och övervakar det och vi har ett vaccin och läkemedel och allting sådant. Vi kommer att komma dit, men om vi låter en flodvåg damma in på det här sättet och riskera att så många äldre dör, så handlar det om de stora talens lagar. Idag är det över 1,5 miljoner människor i Sverige som är över 70 år. Om bara en procent av dem dör eller blir allvarligt sjuka kommer det att förändra den sjukvård vi har idag i grunden och det kommer att göra ont.

Du har varit för strategin att stänga ner samhället tidigt, men vad händer när man öppnar upp det igen. Börjar det inte om då?

– Jo, så kan det bli, men ingen vet. Men då har man haft tid på sig att skaffa skydd och möjligheter att testa och piskar ner spridningen med massiv provtagning och massiv isolering av de som är sjuka. Precis som Sydkorea gjort. Dom mätte och mätte och mätte, hela tiden. Dom hade drive-through-stationer där man tog prover och körde i princip i realtid och fick då reda på om personen var smittad av SARS-C0V-2, och då var beskedet: Du ska sättas i karantän. Pang! Har du familjemedlemmar? Vilka har du umgåtts med de senaste 14 dagarna ungefär och så spårade man dem bakåt via kreditkort, mobiler och allt möjligt och lyckades vända förloppet.

Kommer det att ske i Sverige?

– Nej det tror jag inte.

Varför inte?

– Det är väl nåt, nej jag vet faktiskt inte, jag förstår det inte.

Okey, vad ska vi göra nu då på kort sikt?

– Vi måste skydda sjukvårdens personal till varje pris. Det är a och o. Och så måste alla inse allvaret. Det här är inget snällt virus, det kan drabba många hårt. Inte bara de som är äldre.