Malaria och Zika på upploppet
Läkare. Inte ”kandidat”, ”blivande kollega” eller ”så gott som färdig”. Efter den 1 juni är jag inte längre läkarstudent.
Läste ett av mina första blogginlägg från termin 1 och såg att jag bara några veckor in på utbildningen skrev att jag nog ville bli infektionsläkare, psykiatriker eller neurolog.
Klockren gissning med tanke på att jag nu avslutar läkarprogrammet med en studentvald kurs om internationella infektioner, kommer att jobba inom psykiatrin i sommar och doktorera inom neurovetenskap.
Det känns roligt att få avsluta läkarprogrammet med det ämne som inspirerade mig till att vilja bli läkare. Det var för 22 år sedan, 1995, som jag såg filmen Outbreak och läkardrömmen började formas. Nu har jag föreläsningar om Zika, Gula febern, Ebola-utbrottet, diverse spännande maskar och malaria. Jag har träffat patienter som badat i sjöar utomlands och fått exotiska sjukdomar och immunosupprimerade som drabbats av märkliga sepsis-tillstånd. Infektionsmedicin innebär detektivarbete, medicin, farmakologi, geografi och etnologi i en härlig mix. Och det är en av få specialiteter där man helt kan bota många svårt sjuka patienter.
Jag har precis presenterat mitt forskningsprojekt på ett antagningsseminarium för blivande doktorander. Den första artikeln i min tänkta avhandling skrev jag när jag forskade förra våren och den blev nyligen publicerad i BMJ Open. Till min glädje har den blivit omskriven på KI:s hemsida, på Läkartidningens webb och i tidningen, på svt.se, två andra nätsajter och i kommande nummer av Medicinsk vetenskap.
Om 3 veckor lämnar jag läkarstudentlivet bakom mig. Lite vemodigt, men mest härligt att bli klar!
