Krönika

Du sköna nya värdegrund!

Vad är en ”Värdegrund”? Det har jag undrat länge. Själv har jag vuxit upp utan begreppet, jag har aldrig behövt det. Men rätt som det var hade värdegrunden nått offentligheten.

Enligt Wikipedia är värdegrund ett svenskt och i viss mån norskt begrepp som började användas under 1990-talet om ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar eller värderingar. Nuförtiden gör man nästan fel, om man inte har en värdegrund att luta sig mot. Det är ett konstigt ord, tycker jag. Värde eller värdering kan jag förstå. Men grund, då? Det kan bland annat betyda ”föga djup”, ”flat”, ”ytlig”, ”lättvindig”, ”nivå”, ”(hus)grund” eller ”gemensam”. Är värdegrund basen för det värdefulla, eller innebär värdegrund ett grunt värde, alltså lägsta ribban för något?

Sedan flera år har våra sjukhusadministratörer i eran av New Public Management (NPM) filat på sina värdegrunder. Vi läkare behöver egentligen ingen sådan pålaga. Vi är anställda under svensk lagstiftning, och bär med oss Hippokrates ed, tolkad som att aldrig göra skada, om möjligt bota, ofta lindra, och alltid trösta.

Men vem behöver då en värdegrund? Jo, våra administratörer! De behöver det här begreppet att visa för politiker och grannsjukhus: ”Titta här, vad vi har gjort. Vår ledningsgrupp, våra vårdutvecklare och våra klinikchefer har jobbat fram vår värdegrund!” Bakgrunden är ofta att ledningsgruppen har bestämt att varje klinik ska lämna fem förslag, som vårdutvecklarna ska jobba vidare med.

Uppdraget hamnar på klinikens utvecklingsdag, där medarbetarna lämnar förslag, som skrivs på blädderblocket. På ett normalstort sjukhus kan det lågt räknat leda till 50 gruppmöten om 10 personer, som jobbar hårt på sina förslag under minst en timme. Det blir 500 timmar, och räknat på en medellön om 30 tkr + sociala avgifter, blir det 250 kr/anställd/mötestimme. Därmed kostar det minst 125.000 kronor bara för att få personalens förslag till en värdegrund. Räcker det inte med en målsättning?

”Men utveckling är viktig”, säger kanske någon? ”Absolut”, säger de flesta, ”men lägg tiden på något meningsfullt i stället”: ”Hur undviker vi onödiga köer och väntetider?”, ”Hur skapar vi trivsel?”, eller ”Klarar vi att ge våra patienter tidig smärtlindring?”. Patienterna kanske mår bättre av värdegrunder? Nej, inte de heller! De vet ju att personalen på sjukhuset gör sitt bästa, att det finns en etik, och lika vård för alla. Det är de trygga med. Det har många undersökningar visat.

Jag gjorde en liten research och började med Sveriges lagar. Värdegrund måste väl finnas i den nya Hälso- och Sjukvårdslagen (SFS 2017:30) eller i den nya Patientlagen (2014:821)? Men neej! Det finns ingen värdegrund i våra hälso och sjukvårdslagar, för den behövs ju inte.

Socialstyrelsen då? De ska ju tillse att alla har tillgång till en god vård och omsorg på lika villkor. Jo, de har en värdegrund, och till och med ”kärnvärden” (vad nu det är)! Socialstyrelsens värdegrund utgår från deras kärnvärden ”saklig, handlingskraftig och trovärdig”. Bra! Om nu alla ska ha vård på lika villkor, varför gäller då inte denna värdegrund alla regioner, om den nu måste finnas? Svaret är att den lokala sjukvårdsledningen måste visa sin skicklighet, inför sin verksamhet och sina politiker. Det kanske räcker att man har liknande värdegrunder? Ordet respekt återkommer hos många. Annars har man nästan inget gemensamt mellan de olika regionerna.

Hos IVO har man också en värdegrund, men den är mycket svår att finna. Det ska jag dock berätta mer om i en senare krönika. Stockholms Läns Landsting har tagit fram en hel skrift om 76 sidor, ”Värdegrund för hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting”, där förutsättningarna och tänkandet kring begreppet värdegrund presenteras på de första 40 sidorna.

För att ingen ska hoppa direkt till själva värdegrunden i skriften, så saknas den i innehållsförteckningen och presenteras först på sidan 41: ”Människovärdet, Hälsa, Omsorg, Rättvisa”. Ja, ganska fint, inte sant? Men Halland, som exempel, har istället ”Kompetens, Ansvar och Nytänkande”, och Karlskoga Lasarett tar fasta på mötet med ”Att se, Att mötas, Att avsluta”. Södersjukhuset är lite praktiska och lägger till ”undvik slöseri”. Slöseri, med vad då? Sjukhusets pengar, läkarnas tid, eller vad? Var finns likheterna i vården ”på lika villkor”?

Jag frågar mig om värdegrunden är till för politikerna, administratörerna, sjukvårdspersonalen eller patienterna. Så här är det: Värdegrunden springer ut ur New Public Management. Där hör den hemma. Den behövs inte. I grunden tror jag själv, att den som ger vård till sjuka personer vill göra sitt bästa. Det räcker gott för mig!

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera