Krönikor
Vad vet en överläkare?
Vad vet en erfaren överläkare som inte vem som helst vet? För de flesta av oss är svaret så uppenbart att vi inte ens reflekterar över det. Men jag tror det är viktigt att vi sätter ord på, definierar och står upp för vad var och en av oss kan efter år av utbildning och klinisk erfarenhet. Jag ska förklara varför.
Vi har i år behövt förhålla oss till en global pandemi. Vi har hört vår statsminister säga att han som ”hobby-epidemiolog” ska vara försiktig med att dra slutsatser. Jag kan inte låta bli att undra varför han inte uttalat sig på liknande sätt om andra områden där han inte heller besitter expertkunskaper. Samtidigt har vi på andra sidan Atlanten sett en president som ansåg sig ha kompetens nog att föreslå en ny och banbrytande behandling mot covid-19. Lyckligtvis fanns medicinskt kunniga personer med mandat att förhindra att den livsfarliga behandlingen prövades. Hur kan två statschefer ha så diametralt olika syn på vad de vet och kan uttala sig om?
Jag såg nyligen dokumentären ”The social dilemma” som handlar om hur digitala plattformar såsom Facebook, Instagram, Twitter, Youtube med flera delar människor i olika åsiktsgrupperingar. Inte för att det är bolagens syfte utan för att det är vinstmaximerande. Systemen skräddarsyr vad användaren ser i sina nyhetsflöden utefter vad hen är mest benägen att uppehålla sig vid och klicka på. Användaren ser till slut bara nyheter och information som bekräftar egna värderingar och kan börja tro att det är allmänt hållna åsikter. Och ju mer kontroversiella och ovanliga nyheter som framförs desto mer benägna att läsa är många. På så sätt drivs användarna allt mer mot extremer.
Ju mer vi kan om något desto mer försiktiga tenderar vi att bli i våra uttalanden.
Så varför ska din patient lyssna på dig bara för att du råkar vara specialistläkare och kanske dessutom forskar om just den sjukdom som de lider av? Hur kan du vara så säker på att patienten behöver opereras för sin cancer eller medicineras för sin bipolära sjukdom när det finns tusentals personer i hens flöden på sociala medier som vet att det finns andra botande behandlingar?
Ju mer vi kan om något desto mer försiktiga tenderar vi att bli i våra uttalanden. Som journalist minns jag att jag ibland suckade över överläkare som hade svårt att ge klara svar på mina frågor. Till exempel: ”Är det rätt eller fel med allmän screening för prostatacancer?” Nu förstår jag varför överläkaren inte kunde ge mig ett enkelt svar på den frågan. Att det var komplext och svårt att förklara för en oinsatt. Men hen hade tålamod med mig och till slut hittade vi en enkel förklaringsmodell som var både tillräckligt journalistiskt läsvänlig och tillräckligt medicinskt korrekt.
Vet inte alla som forskar att vi enligt högskolelagen ska dela med oss av vår kunskap?
Jag gick häromveckan en doktorandkurs i att skriva vetenskapligt och kommunicera sin forskning. Till min förvåning behövde läraren försvara att populärvetenskapligt skrivande fanns med som ett moment i kursen. Vet inte alla som forskar att vi enligt högskolelagen ska dela med oss av vår kunskap och samverka med det omgivande samhället? Jag tycker snarare att det borde finnas en egen och obligatorisk doktorandkurs i att kunna kommunicera sin forskning till olika målgrupper.
Professor Hans Rosling, som under sin livstid blev utnämnd till en av de mest inflytelserika människorna i världen, hade en fantastisk förmåga att nå ut med sin expertkunskap och göra den begriplig för allmänheten. Säkert finns bland många av er förutsättningar att också nå ut effektivt i mediebruset. Men då måste vi börja premiera den uppgiften. För i dagens allt mer polariserade och faktaresistenta värld är den viktigare än någonsin.
Vad vet du som fler borde veta?
