• 26 april 2017
• 1
• AV: Carina Hellström

Dagens Fenja och Menja har rönt ett bättre öde än mytens systrar. De har fått god uppfostran och ett litet välstånd att ta hänsyn till, vilket gör dem oförmögna att säga ifrån. Bleka protestaktioner mot usla arbetsförhållanden är inget fungerande alternativ. Även dagens Frode och Mysing är putsade och tillrättalagda och har upptäckt diplomatins maktspråk, vilket mjukat upp deras framtoning. Den bedrägliga ytan liknar inte alls deras mytologiska stamfäder. Idag får makthavare varken piska eller slå ihjäl en misshaglig underordnad, istället har arbetsplatsmobbning blivit en diskret bestraffningsmetod, mycket uppskattad av lägre chefer.

Läs Carinas tidigare krönika ”Sjukvården och Grottekvarnen”

Politikern Frode är både okunnig och ovillig, vilket aldrig läggs honom till last. Han har aldrig sett eller förstått Grottekvarnens mödor och vet därför ingenting om hur fattigdom och utanförskap kan tära på livskvaliteten. Politikens barn fostras i stället i en fålla där alla delar samma åsikter och bara får debattera med varandra. De ska inte utvecklas, bara bli så dumma och perspektivlösa att deras övertygelser uppnår religiösa dimensioner. Som att ensam äga svaren på alla frågor och tro att alla får exakt samma förutsättningar och möjligheter i livet, som de själva. Knarkare och arbetslösa har därför bara sig själva att skylla och knappast något att vänta av samhället.

Frode har aldrig varit ute i arbetslivet eller haft en enda kompis med sjuka, missbrukande eller fattiga föräldrar. Men en gång med ungdomsförbundet, besökte han ett par arbetsplatser i syfte att värva röster åt partiet. Det var ett restaurangkök och ett vårdhem. Han fick stå så nära att han nästan kunde nudda dem; en diskare som accepterade 10 kronor i timmen bara för att han inte vågade be om mer, och en åldrig kvinna som tjänat piga sedan hon var 9 år. När hon inte längre kunde lyfta en skurhink fick hon fattigvård och sedan fattigpension som var så låg att hon varken kunde besöka sina barn eller bjuda hem dem. Barnen var lika fattiga men hon var ändå tacksam för att ingen av dem behövde frysa eller svälta. Hade detta varit idag så kunde en läkare också ha berättat att kvinnan var mycket undernärd.

Att uppleva dessa möten med dessa för Frode så ”exotiska” människor var helt magiskt. Han prisade den svenska ”mångfald” han inte hade haft en aning om, den kändes så rik tyckte han. Perspektivlöshet och dumhet gör Frode omotiverad och lat. Han låter därför sina karriärsugna unga tjänstemän hitta på egna styrsystem för vården och sätta dem i verket. NPM var ett försök att få anställda att glömma Grottekvarn och panikångest och i stället leka vinstdrivande vårdföretag, något som sannerligen inte har roat någon. Struparna känns fortfarande trånga, och andnöd är fortfarande arbetets lön. NPM blev ett misslyckat försök att hjärntvätta personalen och att det kostade stora pengar var bara en fördel, hävdar idag en allt mosigare Frode. ”Eftersom pengarna bevisligen och generöst gått dit de var avsedda, till sjukvården”. ”Så det så!” tillägger han i falsett och stampar otränat med ena foten.

Mysing är grottekvarnsdirektör och står till svars inför Frode vad gäller ekonomi, produktion och kvalitetsaspekter. Hon har andra erfarenheter och drivs helt av egna intressen.

Frode litar på Mysing. När patienterna i Grottekvarnen frekvent började trilla ur sängarna, dö på toaletterna eller skickas hem med pågående hjärtinfarkt eller tre meter operationsduk insydd i buken, då mullrade medierna. Detta skrämde upp Frode. Men inte Mysing, en manipulativ karriärist som förnekade allt eget ansvar, påstod sig brinna för kvalitet och hänvisade till den dokumenterade perfektion hon tagit del av. Sanningen är att den svenska sjukvårdens förträfflighet numera enbart finns just i verksamhetschefernas förskönande och välfriserade verksamhetsdokument – landstingens hårdvaluta! Mediernas filmade fasor om tillståndet i Grottekvarnen, påstod Mysing vara fejknyheter. Frode instämde helt men gav vissa löften för att slippa undan. Några förbättringar i Grottekvarnen ses ändå aldrig.

Frodes och Mysings okontrollerade drivkrafter och tricks: girighet, makt, korruption, manipulationer och lögner, okunnighet, passivitet och fantasilöshet fortsätter att göra livet surt och träligt för Grottekvarnens folk. Att hitta nya vägar och resurser att prioritera människors behov och rätt potentiera vårdens resurser, är bara en dröm för dem som mest balanserar på katastrofens brant, tyngda av överhetens inkompetens och skräcken att göra fel.

N.B. Dessa litterära filurers eventuella likheter med döda eller levande personer – är en ren slump.