Kan den kliniska forskningen räddas under galgen?
Regeringen har genom utbildningsdepartementet redan under maj inlett diskussioner med SKL i syfte att förbättra samarbetet mellan landsting, universitet och läkemedelsföretag. Utbildningsminister Jan Björklund aviserar att man vill ha bättre styrning av ALF-medlen (2,2 miljarder kronor), koppla ALF-medlen till landstingens deltagande i kliniska prövningar och kvalitetssäkra begreppet universitetssjukhus.
Läkemedelsindustriföreningen (LIF) är branschorganisation för de läkemedelsföretag i Sverige som forskar och bedriver utveckling på läkemedel. Under år 2010 bedrevs bara 143 kliniska prövningar vilket nästan är en halvering jämfört med 2004. Ett av skälen är landstingens ansträngda ekonomiska läge och i ett betänkande ”Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården SOU 2009:43 belyser man landstingens obenägenhet att släppa till både tid och resurser för forskning.
I betänkandet föreslog man:
• att universitetssjukhusen ombildas med universitet och landsting i gemensam ledning
• mer forskning i utbildningen och i vårdarbetet genom att bland annat inrätta fler tjänster där forskning och kliniskt arbete kombineras
• Nyttiggöra forskningsresultaten med hjälp av en fond
• Infrastruktur för biobanker och kvalitetsregister
Sverige har haft enorm nytta av svenska läkemedelsföretag såsom Astra, Pharmacia och Kabi Vitrum. Dessa företag har av flera skäl hamnat delvis i utländsk ägo och har dessutom flyttat betydande delar av sin tillverkning och tyvärr även utveckling utomlands.
För den kliniska forskningen kommer regeringens initiativ i grevens tid och är efterlängtat. Det har länge varit angeläget att få landstingen att inse att den kliniska forskningen är en del av sjukvården och inte ett intrång i densamma. Men nu när hjulen rullar måste vi haka på tåget och bevaka att inte alla medel styrs till spets utan att man finner lösningar för både spets och bredd.
Äntligen ett nytänk med utvecklingsbar framtid för alla!