Henrik Bergendahl, narkos- och smärtläkare, och Anna Bergendahl, artist och läkarstudent, delar ett brinnande intresse för musik. I en ny bok skildrar Henrik Bergendahl olika sidor av livet, från ungdomens nyfikenhet till de senaste årens kamp för att återfå hälsan efter en misslyckad operation. Passionen för musik löper som en röd tråd.

• 25 juni 2020
• 1
• AV: Adam Öhman

– Jag och Anna delar vårt starka intresse. Musiken har varit viktig både som glädjeämne och som tröst i svåra stunder. Jag har alltid spelat musik – i bilen, hemma, på landet – och det har influerat Anna också, säger Henrik Bergendahl och får medhåll av sin dotter:

– Musiken har alltid funnits där. Vi har ett särskilt band som ofta kommer till uttryck just via musik, säger Anna Bergendahl.

Henrik Bergendahl hade burit på idén att skriva en bok om sitt liv sedan mitten av 1990-talet. När hans föräldrar lämnade jordelivet uppstod ett tomrum, som delvis manifesterades i form av frågor som aldrig hade fått några svar. För att undvika att något liknande sker den dag han själv tackar för sig började han att skriva.

Efter att ha kämpat med sitt manus i flera år utan att få det att lossna kom han i kontakt med ”Liv i Sverige”, en förening som under parollen ”varje liv är värt att berätta” uppmanar och stöttar människor att skriva om sina liv. Han anmälde sig till en av föreningens sommarkurser och fick en nystart.

– Vid sidan av att ge boken till mina barn har ett mål varit att också göra upp med mitt liv, att försöka förstå det. Jag har på senare år haft mer tid till reflektion, säger Henrik Bergendahl.

Första delen i boken, som har titeln ”Inför Gud och kniven är vi alla lika”, skildrar barndoms- och ungdomsår. Olika teman och händelser, från sexuell nyfikenhet till föräldrarnas skilsmässa, vävs ihop med historiska markörer (däribland Ingemar Johanssons idrottsliga framgångar och medborgarrättsrörelsens kamp i USA) som vägleder läsaren.

Bokens andra del fokuserar i sin tur på vuxenlivet, familjebildandet och yrkeskarriären. Efter några år som narkossköterska och klinikföreståndare söker Henrik Bergendahl med framgång in på läkarprogrammet på Karolinska institutet.

Jag ville hjälpa andra människor och verkligen göra en insats. Därför valde jag att läsa vidare. Henrik Bergendahl, läkare

– Jag hade länge fascinerats av yrket och kände ibland att jag kunde göra ett lika bra jobb som somliga läkare. Kan de, kan jag. Jag ville hjälpa andra människor och verkligen göra en insats. Därför valde jag att läsa vidare, vilket jag aldrig har ångrat.

För cirka fyra år sedan vändes allt upp och ner. Henrik Bergendahl blev allvarligt sjuk. Vid två tillfällen sökte han vård för akut hjärtinfarkt, vilket inte visade sig stämma. Tredje gången konstaterade vårdpersonalen att gallan var infekterad. Problemen slutade dock inte där. Vid operationen som följde fick han allvarliga komplikationer. Gallvägarna blev felaktigt avstängda med fritt gallflöde ut i bukhålan.

– Det var en fruktansvärt tuff tid. De två, tre första månaderna efter operationen var de tyngsta. De präglades av behandling med dränage, dropp och infektionskontroll med intravenöst antibiotika i väntan på rekonstruktiv leverkirurgi. Jag sov mest hela tiden, och var ibland i ett tillstånd mellan sömn och hallucinationer, säger Henrik Bergendahl.

Efter leverkirurgin har det fortsatt att vara svårt i perioder. Hittills har han haft cirka 30 infektioner. Totalt har det blivit nio operationer, och ytterligare en är inplanerad i september.

– I vissa perioder mår jag bra, men när jag får en infektion och blir sämre är det riktigt tufft. Det finns hela tiden en oro för framtiden, att mitt liv ska förkortas dramatiskt. Det finns i huvudet dygnet runt. Mitt hopp är leverkirurgerna – det är de som ska rädda mitt liv. Jag har nu till fullo förstått hur viktiga läkare är, även när det gäller att inge hopp. Läkarnas kunskaper, stödet från familjen, musiken – det gäller att ta fasta på glädjeämnena.

Henrik Bergendahls sjukdom blev en tuff smäll även för Anna Bergendahl. Hon beskriver den som ett slags trauma, som tillsammans med hennes i övrigt stressade situation med medicinstudier och musikkarriär medförde att hon fick problem med panikångest.

– I dag är jag fri från ångest sedan cirka två år. Jag mår bra nu, men jag har fått lära mig att jag har en sårbarhet. Jag kan känna en tacksamhet för att jag har fått dessa erfarenheter. De har gett mig en större förståelse för psykisk ohälsa som kommer vara användbar för mig som läkare.

Anna Bergendahl hade två parallella drömmar redan tidigt i livet. När hon och hennes skolkamrater i lågstadiet skulle formulera en framtidsvision år 2020 var målbilden påfallande konkret: Efter några framgångsrika år som artist på Wallmans salonger skulle hon bli färdig med sin läkarexamen.

Jag har alltid tänkt att jag ska bli narkosläkare. Jag har länge varit inspirerad av pappa. Anna Bergendahl, artist och läkarstudent

Ingen i hennes närhet blev således förvånad när hon år 2016, med inte minst en seger i Melodifestivalen på sin meritförteckning, började att studera vid läkarprogrammet i Örebro. I dag är Anna Bergendahl klar med termin sju på utbildningen.

– Jag har alltid tänkt att jag ska bli narkosläkare. Jag har länge varit inspirerad av pappa. Han har arbetat mycket, men han har alltid varit glad när han har kommit hem från jobbet. Men sedan får vi se om just narkosläkare är något för mig. Om det känns rätt vill jag jobba som det parallellt med musiken, säger hon.

Anna Bergendahl presenterade sig för den stora tv-publiken när hon som 16-åring år 2008 blev femma i underhållningsprogrammet ”Idol” på TV4. Men vinsten i Melodifestivalen två år senare kan ändå ses som ett ännu större genombrott. Dessvärre väntade inte samma framgångar ute i Europa. För första, och hittills enda, gången gick Sverige inte till final i Eurovision song contest.

– Där och då var jag helt förkrossad, men jag lät mig inte nedslås någon längre tid. Jag och pappa brukar säga att vi Bergendahlare bygger väderkvarnar när det stormar, medan andra söker skydd – det gäller att vända motgången till något positivt, säger Anna Bergendahl.

Det är få förunnat att behålla en stor publik under en hel karriär, men det är mitt mål. Anna Bergendahl, artist och läkarstudent

Fram tills i dag har det blivit två fullängdsalbum, tre ep-skivor och åtskilliga singlar med placeringar på Sverigetopplistan. Sammanlagt har hon varit med i Melodifestivalen tre gånger, varav insatserna i årets upplaga innebar en tredjeplats.

– Min målsättning som artist är i dagsläget att behålla min publik i Sverige och samtidigt nå ännu fler med min musik. Det är få förunnat att behålla en stor publik under en hel karriär, men det är mitt mål.

Trots att musik och medicin är väsensskilda finns gemensamma nämnare. I arbetet som läkare värdesätter Anna Bergendahl inte minst patientmötet, att få komma nära människor och lyssna på deras historier. På liknande sätt vill hon hjälpa och beröra människor med sin musik och sina texter. När hon ägnar sig åt musik respektive medicin hämtar hon dessutom till stor del energi från olika konton, vilket innebär att hon på ett fördelaktigt sätt kan kombinera sina två intressen.

Henrik Bergendahl resonerar på samma sätt.

– Jag har alltid känt en nyfikenhet på livet, kombinerat med en rastlöshet. Man blir berikad av att göra olika saker, och gärna flera saker under samma perioder: klinisk verksamhet, forskning, musik, renoveringar, tennis – you name it. Samtidigt får man mer förståelse för andra människor och sakområden, säger han.

I memoarerna beskriver Henrik Bergendahl hur han och dottern har ett särskilt band. De är ”romantiker, mystiker och smått religiösa” och tror på kärleken. ”Vi älskar vacker musik och vackra kyrkorum.” Anna Bergendahl talar å sin sida om ”ett band som inte riktigt går att beskriva”. De har samma värderingar, samma intressen, men de delar också något som inte riktigt går att ta på.

– Vi har en värld som bara är vår, det spirituella. Vi förstår varandra ofta ordlöst. Vi lever på samma våglängd på något vis. Han har varit min stora idol sedan jag var liten, säger Anna Bergendahl, som också vill lyfta sin mamma.

Anna och jag pratar dessutom samma språk. Vi använder metaforer och sångtexter. Henrik Bergendahl, läkare

– De har stöttat mig genom allting. Från mitt första tv-program till när jag producerade musik på andra sidan Atlanten. Pappa brukar säga ”jag sätter mig på sista bänken”, och där har han suttit, om än metaforiskt de gånger han inte kunnat komma.

Henrik Bergendahl:

– Jag känner en närmast djurisk kärlek till båda mina barn. Men Anna och jag pratar dessutom samma språk. Vi använder metaforer och sångtexter. Om jag säger att något finns i blodet, ”in the blood”, förstår hon direkt att jag syftar på John Mayors låt ”In the blood”. Kärleken till musiken är något som har fört oss samman.