Röster från årets fullmäktigemöte
Filosofiska resonemang om finit och infinit sjukvård, livliga diskussioner om helt eller delvist statligt huvudmannaskap och om fortbildning ska regleras i lag. Under två dagar fylldes Sjukhusläkarnas fullmäktige av föreläsningar och motioner. Sjukhusläkaren ställde frågan om vad deltagare tog med sig från mötet?
Ett 60-tal deltagare var anmälda till Sjukhusläkarnas fullmäktige som ägde rum på Westmanska palatset i centrala Stockholm.
Det blev intensiva dagar som fylldes med samtal och diskussioner med föreläsare och regeringsutredare. Sjukhusläkaren vände sig till några av deltagarna med frågan vad de tog med sig från fullmäktigemötet.
David Hellsten, ortopedkirurg och facklig ledamot i Umeå och Jonas Holm, kirurg och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, uppskattade bägge en föreläsning om finit och infinit sjukvård av Håkan Kalzén, överläkare och verksamhetschef på VO Anestesi på Södertälje sjukhus.
– Det var medryckande och väckte många tankar och funderingar. Jag kan relatera till mycket av det han tog upp, inte minst hans förklaringar till varför vi har problem i svensk sjukvård och varför styrningen blir så tokig med politiker som jobbar kortsiktigt i fyraårsperioder och en sjukvård med långa perspektiv som ska hålla över tid, säger David Hellsten.
– Kalzén satte fingret på två olika värderingssystem som krockar. Han tog upp Kodak som ett exempel på ett visions- och innovationsdrivet företag, men när nya ägare tog vid förvaltade de inte visionen och den kunskap och kompetens som fanns i bolaget. I stället fokuserade de på att tjäna pengar till aktieägarna och bolaget gick så småningom i konkurs. Detta kan man relatera till sjukvården tycker jag, inte minst privatiseringen av enklare verksamheter i syfte att tjäna pengar. Men det långsiktiga och tunga ansvaret för bland annat forskning, utbildning och handledning får offentlig sjukvård ta hand om, säger Jonas Holm.
Mikael Nilsson, huvudskyddsombud på NKS i Solna och styrelseledamot i Sjukhusläkarna:
– Håkan Kalzén gjorde en väldigt bra betraktelse över många av de problem vi ser i sjukvården och varför det inte blir rätt. Många goda idéer som väcks av medarbetare på golvet tas till exempel inte på allvar, man lyssnar alltför sällan på professionen. Men om man leder och styr en infinit verksamhet, som sjukvården är med sina långa tidshorisonter, med ett kortsiktigt finit mindset, så förloras på sikt tilliten, samarbeten brister och innovationer upphör.
Anna Hellblom, anestesiläkare vid Skånes universitetssjukhus och kassör i Sjukhusläkarnas lokalavdelning i Lund:
– Det var spännande att lyssna till Harriet Wallberg och hennes utredning om krav på kontinuerlig fortbildning. Det är tydligt att regeringen tar frågan på allvar och det känns bra. Jag hoppas att utredaren inhämtar gedigen kunskap, inte bara från experter och sakkunniga, utan också från oss som arbetar i verkligheten på vårdgolvet. Frågan om fortbildning diskuteras livligt på vår klinik. För min personliga del har jag fått den fortbildning jag efterfrågat, men de kurser och utbildningsmoment som jag har gått kräver en hel del inläsning och förberedelser. Den tiden måste jag lägga på kvällar och helger och det ökar belastningen på mig och familjelivet. Arbetsgivaren bör ge oss tid till detta, annars finns en risk att läkare kanske inte fortbildar sig i den grad som krävs på grund av att det går ut över privatlivet. En annan aspekt är att rätten till fortbildning är viktig, men den borde också vara ett krav. Som läkare har jag en skyldighet att fortbilda mig, inte minst för patienterna skull och verksamhetens behov.
Riffat Cheema, gynekolog vid Skånes universitetssjukhus i Malmö samt vice ordförande för Sjukhusläkarnas lokalavdelning i Malmö:
– Fortbildning är avgörande för att vi ska kunna slå vakt om en säker vård. Sjukvård är dynamiskt och kunskapsintensivt och jag är tacksam för att Sjukhusläkarna har fortbildning som en stående prioriterad punkt i sitt politiska program. Och det är viktigt att fortbildning inte blandas ihop med utbildning för att lära sig hantera nya journalsystem eller ny medicinteknisk utrustning, det är inte fortbildning och det var viktigt att det här lyftes under diskussionen med regeringens utredare.
Yvette Andersson, kirurg och ordförande för Sjukhusläkarnas lokalavdelning i Västmanland:
– Det var över lag intressanta föreläsningar. Det ska bli särskilt spännande att följa utredningen om ett möjligt statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Det var också spännande att ta del av Kristina Henrikssons studie om ST-läkares upplevelser under pandemin. Att Anders Tegnell fick Friska sjukvårdspriset var överraskande och kul. Det känns länge sedan vi hade pandemin i Sverige, men så är det ju inte. Och det är så lätt att glömma all viktig kunskap som erövrades, som Anders Tegnell så riktigt påpekade.