Debatt

Vem ska intubera?

Debattinlägg från styrelsen för Svensk Förening för Anestesi & Intensivvård (SFAI).

Denna debatt har pågått en tid, och exemplifieras av Nicholas Aujalays två inlägg på Sjukhusläkarens Akutsjukvårdsblogg 20 maj 2016 respektive 27 december 2016. Vi har tagit del av debattinläggen med intresse.

Att, som Nicholas Aujalay beskriver, jobba i andra länder kan vara oerhört givande och ger idéer om hur vår egen verksamhet skulle kunna fungera. Samtidigt behöver man vara anpassad till den verklighet vi har i svensk sjukvård och ta hänsyn till hur den är organiserad. I Sverige har vi en sammanhållen specialitet inom anestesi och intensivvård, till skillnad från stora delar av Europa och USA. Detta innebär att på den absoluta majoriteten av svenska sjukhus är det samma anestesiolog som intuberar, som även ansvarar för den fortsatta resusciteringen och tar ställning till indikation för efterföljande intensivvård.  I de händelser det är en ST-läkare som är anestesi-primärjour finns givetvis en bakjour tillgänglig, på samma sätt som ST-läkare i Akutmedicin har en specialist bakom sig – där i skiljer sig inte våra specialiteter.

När det gäller indikationer för intubation är dessa inte särskilt svåra att lära sig, däri ligger inte den största svårigheten hos en patient med instabila vitala funktioner. Inte heller handlar det om val av induktionsmedel. Svårigheten ligger istället framför allt i att värdera riskerna runt en akut intubation, samt att göra en bedömning av huruvida en upptrappning av vårdnivån gagnar patienten. Dessa bedömningar, inklusive de manuella momenten, menar vi ska göras av den läkare som kommer att fortsätta ha ansvar för patient och anhöriga även efter en intubation.

Avseende mängdträning av luftvägshantering så har vi en verklighet på de flesta akutmottagningar i Sverige, som gör att intubationer förekommer relativt sällan – jämfört med intubationer på intensivvårdsavdelningar och vid akut kirurgi. För att bibehålla sin kompetens på området bör man kontinuerligt använda sina färdigheter. Vi välkomnar våra kollegor akutläkarna till randning på våra kliniker, men problemet kvarstår även efter att man fått ut sin specialistexamen: blir man inte kontinuerligt exponerad för en situation så bör den överlämnas till kollega som har rätt kompetens.

Vi välkomnar ett närmare samarbete med våra akutläkarkollegor och hoppas att vi med tiden hittar samarbetsformer som passar vår verklighet inom svensk sjukvård.

Martin Holmer,

ordförande i Svensk Förening för Anestesi & Intensivvård, SFAI

Vill du debattera? Skicka ditt inlägg till debatt@sjukhuslakaren.se

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera