Sedan 1998 har norska läkare som varit i behov av stöttning på grund av stress, hög belastning och utbrändhet kunna komma till Villa Sana. Under en veckolång kurs blandas återhämtning med föreläsningar och verktyg för att kunna bryta den nedåtgående spiralen.

• 28 maj 2025
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

– Där borta ligger något som kallas världens ände. Dit går vi ofta på tur.

Psykiatern och verksamhetschefen I Ingunn Amble pekar bort över åkern där det går att skönja en svag kontur av en bergsknalle. Just den här förmiddagen i slutet av februari ligger dimman tät och bäddar in området i ett mjukt täcke. Det går knappt att urskilja den täta skogen och de höga bergen som vanligtvis omringar Vikersund – huvudorten i Modum kommun som ligger knappt en och en halv timme från Oslo och har runt 3 250 invånare. Här lockar Vikersundsbacken, Nordens enda skidflygningsbacke och, som så ofta i Norge, en vidunderlig natur.

Här finns också Modum Bads 1 500 hektar stora område som sedan 1800-talets mitt på olika sätt erbjudit rekreation och vila. Till en början som kurbadet St Olafs Bad, som sägs ha haft gäster som Henrik Ibsen, Edvard Munch och Aasmund O. Vinje. Därefter som ett kurbad för reumatiker i Röda Korsets regi. Men det var när läkaren Gordon Johnsen under mitten av 50-talet köpte området som den diakonala stiftelsen Modum Bad grundlades.

Idag har Modum Bad tre grenar – forskningsinstitutet, den psykiatriska kliniken som har runt 100 vårdplatser och två polikliniker samt den förebyggande enheten med fyra underenheter – Familj och samliv, fortbildning inom Modum Bads olika verksamhetsområden, Institutet för själavård och Villa Sana.

Den sistnämnda är på utsidan en gul villa i schweizerstil, en stilriktning i nordisk träbyggnadsarkitektur från 1800-talets andra hälft, med vita knutar och lister. På insidan är det en plats dit norska läkare sedan 1998 har kunnat komma för att mota utbrändheten i dörren.

Sedan 1998 har drygt 6 400 läkare fått stöttning via Villa Sana. Under förra året var de nästan 500 – 114 deltog i någon av de tolv kurstillfällena och 365 fick en enskild rådgivningsdag. Och om resurserna hade varit oändliga hade den siffran varit högre. I statistiken gällande efterfrågan syns nämligen en svag, men jämn, ökning mellan åren 1998 och 2017. Därefter går kurvan brant uppåt.

– Från början tänkte vi att det kanske beror på att fler känner till oss och att tröskeln för att be om hjälp har sänkts. Men i den forskning som har gjorts på de som har deltagit i kurserna ser vi att de som kommer nu är betydligt mer utsatta än vad de var tidigare. Det var lite nedslående faktiskt, säger Ingunn Amble.

Just det där att läkare tenderar att inte vilja söka vård var upprinnelsen till att Villa Sana överhuvudtaget startades. Under tidigt 90-tal såg den norska läkarföreningen, Legeforeningen, hur många läkare mådde allt sämre – utan att de sökte hjälp.

– Många läkare gick till jobbet med sådant som de skulle ha sjukanmält andra för – till exempel när det gäller utbrändhet eller depression. I stället för att söka hjälp var det många som bedrev egenbehandling, säger Tone Houge Holter, sektionschef för Sykehjelps- og pensjonsordningen for leger (SOP), som ansvarar för Legeforeningens utbud hos Villa Sana.

Idén om att erbjuda läkarna ett avbrott i vardagen och stöttning utanför det offentliga sjukvårdssystemet föddes. Genom Legeforeningens stiftelse SOP, som har till uppgift att motverka sjukdom hos läkarkollektivet, kunde man starta upp och fortsätta driva Villa Sanas verksamhet. De senaste fem åren har efterfrågan ökat. Men nu har SOP:s styrelse beslutat att det är naturligt att nivåerna gradvis ska tillbaka till hur det såg ut innan pandemin.

– Meningen är absolut att verksamheten ska fortsätta. Det är ett väldigt uppskattat erbjudande hos medlemmarna och en väldig trygghet att ha i bakgrunden för många, säger Tone Houge Holter.

Tidigare var majoriteten av de sökande allmänläkare, men idag är sjukhusläkarna överrepresenterade och en typisk deltagare under kursveckorna är en 42-årig kvinnlig sjukhusläkare från Östlandet. Även om både bakgrund, val av specialitet, ålder och var i landet man bor skiljer sig mellan deltagarna har Ingunn Amble noterat att en del personlighetsdrag återkommer. Drag som i grunden är positiva, men som i fel kontext riskerar att leda till utbrändhet (se faktaruta).

– En del av de personlighetsdragen är medfödda, men många av oss som har blivit läkare har befunnit oss i en kontext där de också har förstärkts – både under uppväxten och läkarutbildningen. Och de äldre kolleger som ska lära oss att bli läkare har samma drag. Hela läkaryrket och sjukvårdsorganisationen belönar de här personlighetsdragen.

Under kursveckorna går gruppen, som oftast består av nio läkare åt gången, bland annat igenom acceptansteori – hur man se på belastning och stress, medveten närvaro (mindfulness) – där man lär sig att sänka tempot samt olika strategier för att kunna hantera stressen.

– Den viktigaste strategin är att prata med andra om det och att få stöttning. En annan viktig strategi som faktiskt brukar hjälpa är humor och en tredje är det vi kallar för sublimering, det vill säga att hitta goda sätt att få utlopp för känslor och impulser som är väldigt starka, så som att du blir väldigt aggressiv eller väldigt ledsen, säger Ingunn Amble.

En av dagarna ägnas helt åt läkarhälsa – Vad säger forskningen och vad är typiskt för just läkare? Också vilka signaler som kan tyda på att du är på väg mot utbrändhet (se faktaruta).

– När vi radar upp de här signalerna så säger ofta deltagarna; hur kunde jag undgå att se det här? Men det går gradvis. När vi människor hamnar i alarmtillstånd fokuserar vi bara på att ta oss igenom dagen eller veckan och utvecklar skygglappar för det runt omkring. Då klarar vi inte av att ta in att det under tiden har skett förändringar.

Men hur bryter man då en nedåtgående spiral? Ingunn Amble menar att det är svårt, men att ett första steg är att se att den existerar.

– Gordon Johnson, som grundade Modum Bad, sa ”det du är medveten om kan du ofta göra något med, det du är omedveten om gör ofta något med dig”. Det brukar vi fortfarande säga till kursdeltagarna.

I de två avhandlingar som har gjort på deltagare från Villa Sana har man kunnat se att majoriteten av dem ett år efter kursen gjort förändringar i antingen arbetssituationen eller hemsituationen för att bryta belastningen. Ingunn Amble menar att det också är viktigt att göra förändringar som kan vara över tid.

– Jag tror att det är bra att hitta en nivå så att man känner att man kan hålla till man är 70. Och att inte falla in i den mekanism som vi kallar önsketänkande. Att det bara är en topp nu och att det snart lugnar sig, för det gör det inte. Hälsoväsendet är baserat på att alla överpresterar hela tiden. Önsketänkandet gör istället att man tömmer reservkapaciteten och aldrig får den påfylld igen.