Varför finns det inte fler kognitionsmedicinskt orienterade enheter som arbetar för att synliggöra kognitionens betydelse vid handläggningen av patienter med ett brett spektrum av misstänkta kognitiva sjukdomar? Den frågan ställer sig professor Anders Wallin tillsammans med flera kollegor inom kognitiv medicin i detta debattinlägg.

• 02 september 2025
• 0
• Detta är en debattartikel – innehållet speglar skribentens åsikter, inte Sjukhusläkarens.

I hälso- och sjukvården är kunskaperna om kognitiva funktioner och deras kopplingar till olika sjukdomar ofta fragmenterad.  Vi menar att genom att sammanföra vad man vet om diagnostik, behandling till särskilda verksamheter i kognitiv medicin skapas förutsättningar för förbättrad handläggning av sjukdomar där kognitiva problem spelar en framträdande roll [1]. Både lindriga och mer uttalade grader av nedsättningar av olika kognitiva funktioner, associerade symtom och olika förloppstyper för ett brett spektrum av sjukdomar (neurodegenerativa, cerebrovaskulära, andra neurologiska, systemiska och psykiska) innefattas. Funktionsnedsättningen är således inte kopplad till någon bestämd bakomliggande orsak.

Diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-5, är en naturlig ingång till kunskaper om kognitionsstörande sjukdomar. I DSM-5 beskrivs sex kognitiva domäner eller funktioner: uppmärksamhet, minne/inlärning, visuospatial/perceptuell förmåga, språk, exekutiv funktion och social kognition [2].

En central uppgift för kognitionsmedicinska verksamheter är att synliggöra hur de olika kognitiva funktionerna är påverkade vid olika sjukdomar och under olika delar av sjukdomsförloppet. Vi menar att identifiera avvikelser och förbättringar i kognitiva funktioner har betydelse för hela vårdprocessen inklusive diagnostik, bemötande, självförståelse. behandling, rehabilitering och uppföljning.

Vi menar att identifiera avvikelser och förbättringar i kognitiva funktioner har betydelse för hela vårdprocessen

Svensk Förening för Kognitiv Medicin <www.kognitivmedicin.se> anordnade föregående år en konferens på Karolinska institutet Huddinge med fokus på hur man i praktiken arbetar i dessa avseenden med patienter som har eller misstänks ha kognitiva sjukdomar. Representanter från verksamheter med olika förutsättningar, Ängelholm, Falun och Visby, gav inblickar i det kliniska vardagsarbetet och hur handläggningsprocessen ser ut.

Ängelholmskliniken utgör den mest kompletta verksamheten med ett brett spektrum av kliniska problemställningar och pågående forskning. På alla nivåer i det dagliga arbetet med patienter har man implementerat det kognitiva domäntänkandet. Falunverksamheten är en läkardriven verksamhet med ett konsultativt, utåtriktat arbetssätt visavi andra mottagningar i och utanför den egna regionen och Visbymottagningen är en liten sammanhållen teambaserad mottagning. Inom alla tre verksamheter anser man att specifika fenotypiska kunskaper om kognitiva profiler och associerade symtom är essentiella för att patienter med kognitiva sjukdomar skall få en så god vård som möjligt under alla faser av vårdförloppet.

De nämnda enheterna är naturligtvis inte de enda i Sverige som har den här inriktningen. Ändå ställer vi oss frågande till varför det inte finns flera kognitionsmedicinskt orienterade enheter som arbetar för att synliggöra kognitionens betydelse vid handläggningen av patienter med ett brett spektrum av (misstänkta) kognitiva sjukdomar. Eller finns det andra lösningar för hur det kognitionsperspektivet skall kunna få ett ökat genomslag i hälso- och sjukvården?

Referenser
1. Wallin A, Kettunen P, Johansson PM, Jonsdottir IH, Nilsson C, Nilsson M, Eckerström M, Nordlund A, Nyberg L, Sunnerhagen KS, Svensson J, Terzis B, Wahlund LO, Georg Kuhn H. Cognitive medicine – a new approach in health care science. BMC Psychiatry. 2018 Feb 8;18(1):42. doi: 10.1186/s12888-018-1615-0. PMID: 29422020; PMCID: PMC5806385.
2. Am. Psychiatr. Assoc 2013. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Washington, DC: Am. Psychiatr. Publ, 5th ed.