Stress och tidspress bakom onödig röntgen
37 procent – så stor andel av röntgenundersökningar var tveksamt berättigade eller icke berättigade inom svenskt sjukvård enligt en studie från 2020. Tidsbrist är många gånger skälet bakom, menar Henriettae Ståhlbrandt som har forskat kring icke berättigad röntgen och även ansvarar för Kloka kliniska val inom radiologin.
– Jag är inte förvånad över det, men lite besviken, säger Henriettae Ståhlbrandt när hon får ta del av resultatet av Sjukhusläkarens granskning av det kraftigt ökade antalet CT-hjärna och CT-buk vid landets akutmottagningar.
Precis som Anders Wennerberg tror hon att bakgrunden till ökningen är komplex och består av många delar.
– Men en stor del i detta är att vi litar mindre och mindre på det vi hittar vid en statusundersökning. Det handlar också om kulturen i samhället där vi mer och mer behöver kunna säga säkert att det inte är något – och då blir röntgen ett instrument för det. Till det kommer allt fler riktlinjer och kunskapsstyrning som utformas av kunniga personer som dock inte alltid befinner sig så nära den kliniska vardagen. Och där är det alltid enkelt att ge direktiv om att en röntgenundersökning ska göras för att vara på den säkra sidan, säger hon.
En stor del i detta är att vi litar mindre och mindre på det vi hittar vid en statusundersökning Henriettae Ståhlbrandt
Varför just ökningen av CT-buk och CT-hjärna är så påtaglig tror Henriettae Ståhlbrandt beror på att just de här båda kroppsdelarna ofta uppvisar lite diffusa symtom.
– När man inte riktigt vet vad det handlar om ligger det ju nära till hands att göra en undersökning som eventuellt kan visa något. Jag upplever också att det inte finns så många seniora läkare närvarande på akutmottagningarna numera. Då är det lätt att säga ”gör en röntgen så kommer jag och tittar senare” till en junior kollega.
Men sedan ska man inte glömma bort att både CT-buk och CT-hjärna är väldigt bra diagnostiska metoder, betonar Henriettae Ståhlbrandt.
– Det är ju självklart också en anledning till att de används så pass ofta och mycket som de gör, säger hon.
Hur skadlig ökningen av dessa röntgenundersökningar faktiskt är vet vi dock inte så mycket om, menar Henriettae Ståhlbrandt.
– Det är ju en oetisk forskning att bedriva om man skulle utsätta en grupp människor för CT-undersökningar endast i syfte att ta reda på detta. Det vi har att gå på är de människor som utsattes för strålning i samband med exempelvis Tjernobyl-olyckan och från det vet vi att strålning definitivt inte är bra för oss. Men trots det så har vi en tendens att glömma bort att röntgenstrålning är skadligt. Framför allt i stressade situationer.
Och just stress och tidsbrist är några av de faktorer som Henriettae Ståhlbrandt har identifierat när hon har forskat om det som benämns som icke berättigad röntgen – det vill säga röntgen som inte borde gjorts utifrån den aktuella anamnesen eller där fel slags röntgen har valts.
Tidsbrist och stress kan ju finnas hos både remitterande läkare och radiolog
– Tidsbrist och stress kan ju finnas hos både remitterande läkare och radiolog och då är det lätt hänt att en röntgen som kanske inte borde ha gjorts ändå utförs. Man hinner helt enkelt inte dubbelkolla om vald undersökning verkligen är relevant. I många fall hade det varit bättre om remitterande läkare bara skrev frågeställningen och lät oss på röntgenavdelningen avgöra vilken slags röntgen som är bäst i det aktuella fallet. Men det tillåter inte systemen som det ser ut idag, vilket är väldigt frustrerande.
Vid ett stort inflöde av patienter till en akutmottagning kan det också ligga närmare till hands att skicka iväg en patient på en röntgen för att på så sätt skapa sig lite luft i systemet, tror Henriettae Ståhlbrandt.
– När patienten väl är i väg på en röntgen har man inget mer man behöver göra kring handläggningen just då och du kan gå vidare till nästa patient. Det är säkert inte ofta avgörande för beslutet, men det kan bidra i en väldigt stressig situation.
Henriettae Ståhlbrandts senaste forskning handlade om att försöka ta fram en metod för att bedöma om en undersökning är berättigad eller inte utifrån en databas i stället för på manuell väg.
– Att göra detta på manuell väg är väldigt tidskrävande så det hade verkligen underlättat för framtida forskning om vi kunde göra det på ett annat sätt.
En viktig del att ha med sig är att en röntgen inte är ett facit, betonar Henriettae Ståhlbrandt.
– Vi har fel i mellan tre och fem procent av fallen – dels för att man inte hittar saker och dels för att vi faktiskt är människor som kan göra feltolkningar av fynden. Varken vi, patologen eller labb har rätt med hundra procents säkerhet.
