”Vissla kan man göra när man är glad”
Nyheter
Ingenting har ändrats – snarare är situationen värre. För Nils Peter Gilgen har frustrationen på arbetsplatsen både fortsatt och ökat efter att han mottog Visslarpriset.
– Jag minns faktiskt inte vad det var jag visslade om. Det har i alla fall inte ändrats något. Hela situationen är mycket värre nu än då. Vi har vårdplatsbrist på grund av sjuksköterskeflykt med överbeläggningar dagligen. Och den ytterligare överbelastningen på de fåtal sköterskor som finns kvar kommer att späda på flykten. Men egentligen vill de inget hellre än att jobba kvar med kirurgiska patineter, säger han.
Samtidigt märks inte mycket av ledningens ansträngningar, menar Nils Peter Gilgen som tillsammans med de andra kirurgerna på Mälarsjukhuset nyligen har författat en skrivelse där de ville understryka allvaret i den rådande situationen. För tio dagar sedan skickade de skrivelsen till ledningen och begärde samtidigt ett möte, berättar Nils Peter Gilgen.
– Inte ett enda ord har vi hört. Inte ens en kommentar eller en bekräftelse på att skrivelsen mottagits. Till slut skrev jag ett mejl och frågade om de fortfarande levde. Då fick vi svar, men ännu inget möte. Tiden går och snart är det sommar med neddragning. Jag har tappat tron på hela sjukhuset, landstinget och deras uddlösa, fega och inkompetenta ledning. Inget verkar hända när man larmar heller. Det kanske pratas lite och man håller möten men inget händer i realiteten. Ord eller visslande räcker inte.
För 15 år sedan hade kirurgkliniken på Mälarsjukhuset 56 vårdplatser, berättar Nils Peter Gilgen. För några veckor sedan drogs de ned från 15 till 12 samtidigt som antalet kirurgpatienter är konstant mellan 45 och 50 stycken.
– De ligger utspridda här och där. Patientsäkerheten äventyras, vårdtiden blir mindre effektiv och längre. Dessutom har tillgången till tid på operation minskats då anestesikliniken inte klarar att bemanna. Patienter behöver skickas utomläns för ingrepp som vi egentligen mycket väl klarar att utföra själva. Kostnaderna rusar.
Svaren från ledningen hittills har varit att man försöker rekrytera sjuksköterskor men ”det är svårt”, berättar Nils Peter Gilgen.
– Men man kan jämföra det med mete
– om man inte har något bra bete på kroken kommer ingen fisk att nappa. Konstigt? Nej. Det är inte brist på sjuksköterskor. Sverige har näst flest sjuksköterskor per capita i OECD. Men de jobbar någon annanstans, med bättre villkor och arbetsmiljö. Det måste vi matcha. Det är inte svårt men det kostar pengar och det är där skon klämmer, som alltid. Vi måste agera, vara mer proletära och ”jobbiga” och gå till politikerna och till media i samlad trupp. Knyta näven och säga ”nu får det vara nog!”. Priset betydde ingenting. Vissla kan man göra om man är glad.
Föreläste om stroke för nyanställda sjuksköterskor på MSE. Ingen av dessa var anställd på kirurgen. Antalet nyanställda sjuksköterskor klart färre än normalt. Under sommaren finns hot om en vårdplatssituation på MSE som måste sakna motstycke i Sverige. Sedan 9/9 2015 saknar MSE strokeenhet efter beslut från Riksstroke. Anledningen, sammanslagning av njurmedicin och stroke pga sjuksköterskebristen. Trots Nisses tydlighet och statistik som talar sitt eget språk sker inte väsentliga förändringar.
Neurolog MSE
Fd processledare stroke Sörmland
Om all personal på Mälarsjukhuset gick i hop sig och fyllde i varsin uppsägningsblankett och hotade med att säga upp sig om det inte sker drastiska åtgärder innom kort, det kanske är nästa steg ? ….
Det här är bra gamla ”kollega”! Nils-Peter Gilgen
Jag är en av ssk som verkligen trivdes på kirurgen med patientklientelet och mina arbetskamrater. Men arbetssituationen hade en jämnt nedåtgående spiral. Jag var facklig företrädare för Vårdförbundet och försökte verkligen få dem med på våran sida men de valde arbersgivarens väg. Enklast förstås. Att följa vinden istället för att streta emot.
Arbetsvillkoren försämrades. Jag bjöd in politiker och landstingsledning till att hospitera på kirurgen och gå med mig en vanlig arbetsdag. Tror ni nån nappade? Nix!
Då tänker jag var klämmer skon? Pengarna som bör gå till till exempel ssk löner går till divisionschefer, politiker och annan viktig personal som slutar självmant…..och de har månadslöner på 105000 skr att jämföra med min månadslön efter åtta års arbete på kirurgen var 23750 skr. Jag ansåg mig vara värd mer lön och ställde fram mitt anspråk på 3000 skr ytterligare och då skulle jag tagit två nätter på en schemaperiod. Jag erbjöds 1550 skr. Nej tack! Pengar är dock inte allt här i livet oh nej. Trivsel och livskvalitet är långt mycket viktigare. Men det arbetet som jag själv utförde då var värt klart mycket mer även penningmässigt.
Och idag visslar jag på jobbet, av glädje. Nej jag är inte anställd av landstinget sörmland.
Det finns gott om ssk men det måste vara drägligt och möjligt att kunnamutföra sina arbetsuppgifter för sin egen och framförallt patienternas skull!
Tack Nils-Peter för att du står med ryggen rak och bryr dig om!