Vill skrota särskilda adhd-mottagningar och NPF-begreppet
Lena Nylander är psykiatern som förde in NPF-begreppet i vuxenpsykiatrin. Hon startade också en av landets första adhd-mottagningar för vuxna i Lund i slutet av 1990-talet. Sett i perspektiv var det ett misstag, menar hon självkritiskt.
Problemet är tolkningarna av diagnoskriterierna och vad som exempelvis är en funktionsnedsättning, hur svår den är och hur mycket symtomen påverkar det dagliga livet, menar Lena Nylander, psykiater i Region Skåne.
Den första adhd-mottagningen för vuxna i Sverige startade i Kungälv 1998. Senare samma år öppnades landets andra mottagning i Lund.
– Vid den tiden tyckte jag att det var en bra idé, men sett i backspegeln var det ett misstag. Den särbehandling av adhd, och även autism, som vi ser idag och som organiseras i egna vårdspår med särskilda specialmottagningar och även diagnosteam, är olycklig, säger Lena Nylander.
I över 40 år har hon arbetat kliniskt som psykiater inom vuxenpsykiatrin i Skåne. Hon har lång erfarenhet av utredningar och behandling av psykiatriska sjukdomar och har disputerat på en avhandling om adhd och autism. Sedan några år arbetar hon som psykiater i Region Skånes VUB-team (specialiserat på intellektuell funktionsnedsättning och svåra utmanande beteenden hos vuxna).
– När jag började jobba med adhd i vuxenpsykiatrin i Lund i mitten av 1990-talet fanns det knappt någon patient med adhd-diagnos. I dag är det en bra bit över tusen.
En oförsvarbart stor andel av psykiatrins resurser går idag till adhd-utredningar som i hög grad utförs vid särskilda adhd-mottagningar. Det leder till undanträngningseffekter och underminerar psykiatrins kärnuppdrag, enligt Lena Nylander.
– Den här utvecklingen leder till köer och drabbar dem med de svåraste psykiska sjukdomarna som svåra depressioner, svårt självskadebeteende, psykossjukdomar och bipolär sjukdom. Man behöver titta brett på vad som orsakar svårigheterna, inte bara fokusera på om det är adhd eller inte, säger Lena Nylander och fortsätter:
– Det är fel att låta personer med adhd-tillstånd få ett eget spår i vården. Alla med psykisk ohälsa som upplever funktionssvårigheter i vardagen behöver samma spår, det ska inte vara någon skillnad, säger Lena Nylander.
Tröskeln för att sätta en adhd-diagnos har sänkts, vilket antyds i studier och det är även min och flera av mina kollegors erfarenhet
Hon är även starkt kritisk till användningen av begreppet neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, npf, för att beskriva adhd och autism.
– Dessa tillstånd har fått en märklig särställning och att kalla dem för neuropsykiatri blir missvisande, eftersom all psykiatri faktiskt handlar om hjärnan. Adhd och autism tillhör den vanliga psykiatrin och bör integreras och ingå i psykiatrins kärnuppdrag tillsammans med andra diagnoser som exempelvis svår depression, schizofreni och bipolär sjukdom.
Symtomen vid adhd är ospecifika och det finns inga objektiva tester för att fastställa diagnosen. Det viktigaste för att kunna ställa en adhd-diagnos inom vuxenpsykiatrin är att klarlägga att symtomen inte beror på något annat. Därför är det viktigt med en bred helhetsbedömning av symtomförlopp och svårighetsgrad, funktionsnivå och samsjuklighet, menar Lena Nylander.
– Centralt är dels utvecklingsanamnesen som kartlägger personens utveckling från barndomen till vuxen ålder, om svårigheterna inte funnits med sedan barndomen så handlar det troligtvis inte om adhd, dels den differentialdiagnostiska bedömningen. Samma symtom som vid adhd kan också finnas vid ångestsyndrom, depression och beroendesjukdomar. Adhd-symtom kan också finnas vid svår stressituation, om man är utmattad av olika skäl eller kanske har varit med om svåra trauman, säger Lena Nylander och fortsätter:
– Därför är det en olycklig utveckling med särskilda mottagningar för adhd och autism. Risken är att kliniker blir sämre på differentialdiagnostiken och går miste om det breda lärandet. Dessutom görs många adhd-utredningarna av privata diagnosverksamheter, som av vissa kallas för diagnosfabriker, utan ansvar för uppföljning, vilket riskerar att ytterligare utarma lärandet, säger Lena Nylander.
Adhd-symtom kan också finnas vid svår stressituation, om man är utmattad av olika skäl eller kanske har varit med om svåra trauman
Hon ifrågasätter inte förekomsten av adhd, men däremot den överdiagnostik som hon menar finns idag.
De diagnoskriterier som formulerades 1993 har inte förändrats särskilt mycket under åren fram till gällande diagnosmanual (DSM-5), förutom att gränsen för barndomsdebut har höjts från sju till tolv år, vilket har kritiserats, menar hon.
– Problemet är tolkningarna av diagnoskriterierna och vad som är exempelvis är en funktionsnedsättning, hur svår den är och hur mycket symtomen påverkar det dagliga livet. En annan utmaning är att få en bra barndoms- och utvecklingsanamnes, förutom att den differentialdiagnostiska bedömningen kräver kompetenta bedömare. Tröskeln för att sätta en adhd-diagnos har sänkts, vilket antyds i studier och det är även min och flera av mina kollegors erfarenhet, säger Lena Nylander.
Budskapet till politiker och tjänstemän är tydligt:
– Lägg ned adhd-mottagningarna och radera begreppet npf. Det skulle stärka psykiatrin och skapa en mer rättvis och jämlik vård för patienter i behov av psykiatrisk utredning, vård och behandling.
