• 20 februari 2017
• 2
• AV: Anna Sofia Dahl

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) vill att staten ska spela en större roll för att säkra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården.

– Inte för att ta ifrån landstingen deras ansvar, men för att kunna utöva mer av ett gemensamt ansvar för att lösa de här frågorna, säger han.

Gabriel Wikström (S), folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister, säger att han ser allvarligt på det resultat som framkommer i Sjukhusläkarens granskning.

– Det är ytterligare ett exempel på hur bristen på personal inom delar av hälso- och sjukvården skapar problem som är väldigt allvarliga.

Trots att ansvaret för arbetsmiljö och arbetsvillkor i första hand ligger på vårdgivarna – eftersom det är de som kan planera verksamheten och säkerställa att det finns en chefsstruktur och organisation som så långt som möjligt undviker både patientskador och att personalen bränner ut sig – ser Gabriel Wikström att staten behöver spela en större roll för vårdens kompetensförsörjning.

– Det gäller inte situationen här och nu, för den måste vårdgivarna ta ansvar för, men det handlar om frågor så som fler utbildningsplatser, mer resurser till landstingen och riktade satsningar.

Det här kanske inte kan göras till imorgon, men problemet uppstod ju inte heller idag. Varför har man inte gjort något tidigare?

– Min bild är att tidigare regering inte prioriterade kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården utan helt avfärdade den nationella diskussionen och menade att det här i första hand är en fråga för landstingen att klara av. När jag tillträdde som minister sa vi att kompetensförsörjningen inom vården är en av våra viktigaste frågor, därför att det finns så många andra problem inom hälso- och sjukvården som är beroende av att man har utbildad kompetent personal på plats, säger han och fortsätter:

– Nyckeln är att staten behöver spela en större roll, inte för att ta ifrån landstingen deras ansvar, men för att kunna utöva mer av ett gemensamt ansvar för att lösa de här frågorna.

Många av statens satsningar ger, av naturliga orsaker, effekt först flera år efter att de genomförts och någon snabb lösning på sjukvårdens problem är inte i sikte. Gabriel Wikström är dock förvånad över att ”de vårdgivare som har problem inte i högre utsträckning lär av de som lyckats relativt väl”.

Vad kan du göra för att förbättra situationen som den är nu?

– Jag tror att jag kan spela en väldigt viktig roll genom att sätta fokus på frågan och se till att den prioriteras tydligare av landstingen. Det är ett sätt att flytta frågan högre upp på den politiska dagordningen, men också få en diskussion om vad det är som landstingen själva kan göra mer, vad man kan göra i samverkan med varandra och vad man kan göra i samverkan med staten. Också vad vill man ha från regeringen för att underlätta sitt eget arbete. När det gäller den mer långsiktiga inriktningen för hälso- och sjukvården tror jag, som sagt, att staten kan spela en mycket större roll – där har vi också större möjligheter att med lagförändringar, resurstillskott och andra insatser påverka situationen till det bättre.