Nyhet

Vilken grad av ojämlikhet kan politiken acceptera?

Under de senaste decennierna har hälften av alla akutsjukhus i Sverige försvunnit. De läggs ned av landets regioner utan nationell samordning, trots att lagstiftningen kräver jämlik vård. Utmaningarna är särskilt stora i norr med långa avstånd till akutsjukvård, menar Jonas Holm, överläkare i kirurgi i Skellefteå.

I oktober dog Viktor Holmberg på akutsjukhuset i Sollefteå. Han blev bara 18 år gammal och fick inte den vård han behövde på grund av att sjukhuset saknade akutkirurgi. Händelsen fick stor uppmärksamhet i media.

– Det är en oerhört tragisk berättelse, men inte den enda. Statistik visar att om du bor i Norrbotten och drabbas av hjärtinfarkt är risken att dö större jämfört med om du bor i Stockholm, säger Elin Karlsson, ordförande för Sjukhusläkarna och moderator för Almedalsseminariet: ”Lagen säger jämlik vård– men verkligheten är kall och hård”.

Tillgången till akutsjukvård varierar stort över landet, vilket påverkar invånares möjlighet till vård i tid och överlevnad vid akuta sjukdomar. Av de akutsjukhus som finns kvar sedan 1970-talet saknas akutkirurgi på vart femte sjukhus. Det visar en sammanställning av Lovisa Strömmer, överläkare i kirurgi och verksam vid Centrum för hälsokriser vid Karolinska institutet.

Elin Karlsson, kirurg och ordförande för SjukhusläkarnaFOTO: Heléne Grynfarb

Avstånden i norra Sverige är en utmaning och ett stort problem, menar Jonas Holm, överläkare i kirurgi i Skellefteå. Samtidigt som akutsjukhus läggs ned sker en expansion i Norrbotten, inte minst i Boden, Luleå och Kiruna.

– Många invånare har inte tillgång till avancerad sjukvård och tvingas resa långa avstånd. För exempelvis avancerad cancersjukvård och strålbehandling måste patienter åka till Umeå, ett avstånd på cirka 65 mil om man bor i Kiruna. Det här är inte bara en utmaning för norra Sverige, utan ett nationellt problem.

Men det handlar inte bara om avstånd och jämlik vård, menar Jonas Holm. Med medlemskapet i Nato tvingas Sverige tillhandahålla övningsfält i norr, områden lika stora som Skåne.

– Hur ska vi klara detta utan tillgång till akutsjukvård? Förutom utmaningar med logistik och transporter uppstår även problem för läkare att överföra information mellan olika regioner. Det här är ett reellt problem.

Ambitionen att alla ska ha tillgång till lika vård och att Sverige ska kunna leverera hög kvalitet på sjukvården förutsätter kompetens.

Men hur behåller man kompetensen samtidigt som akutsjukhus läggs ned och volymen av patienter minskar på de mindre sjukhusen, inflikade Catharina Ihre Lundgren, kirurg och blivande ordförande för Svenska Läkaresällskapet.

– Risken är uppenbar att läkare flyttar till de ställen där man kan bibehålla och utveckla sin kompetens för att ge patienter en god vård. Det här är verkligen ett stort dilemma.

Utvecklingen till trots, det har det gjorts flera utvärderingar av införandet av högspecialiserad vård i Sverige, och det finns inget tydligt samband mellan dödlighet och minskningen av antalet akutmottagningar, menar Thomas Lindén, avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen,

– För varje enskild medborgare är det förstås bättre att bo i närheten av ett stort medicinskt centrum om man drabbas av akut sjukdom. Men det syns inga tydliga effekter på befolkningsnivå att antalet öppna akutmottagningar har minskat.

Lena Hallengren (S), gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen.

Skulle en ökad statlig styrning av vården kunna komma till rätta med den ojämlika vården? Ja, menade Edvin Berhardsson (KD, regionpolitiker i Stockholm och politisk sakkunnig hos sjukvårdsministern.

– Personligen tycker jag att centraliseringen har gått för långt. På flera håll i landet plockar man resurser från mindre till större sjukhus. Till slut har man ett sjukhus som inte har tillräcklig kompetens eller kapacitet och som man rimligen kan lägga ned. I stället för regionala huvudmän vill vi se ett statligt huvudmannaskap för vården med en ansvarig minister där prioriteringar görs mellan olika geografiska områden.

Statligt huvudmannaskap kommer inte att lösa problemen, menade Lena Hallengren (S), gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen.

– Sverige ser ut som det gör med enorma avstånd med en inte särskilt stor befolkning. Kompetensförsörjningsfrågan löser vi inte med ett statligt huvudmannaskap. Det finns mycket som staten kan göra redan idag i nära dialog med regionerna. Jag tror snarare på en utveckling med större regioner, ett förslag som diskuterats länge, men som olyckligtvis inte fått gehör i riksdagen.

Att stärka förtroendet för den offentligt drivna vården är en oerhört viktig uppgiftEdvin Bernhardsson (KD), regionpolitiker

Men vilken grad av ojämlikhet kan Sverige acceptera? Om vården blir alltför ojämlik och tilliten försvagas ökar incitamenten för privata sjukvårdslösningar. Ingen i panelen välkomnade dock en sådan utveckling.

– Vi bör ha en offentligt finansierad vård som håller en god och hög kvalitet och det ansvaret vilar på oss och på regionerna. Att stärka förtroendet för den offentligt drivna vården är en oerhört viktig uppgift, menar Edvin Berhardsson (KD).

Avslutningsvis, Filip Reinhag (S), ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Gotland, lyfte det statliga utjämningssystemet som han menade måste ses över. De merkostnader som akutsjukvården på ön har kompenseras inte fullt ut med dagens system.

– Vi är en liten ö med cirka 60 000 invånare, vilket inte motiverar ett akutsjukhus med förlossning om det inte vore för vårt strategiska läge. Får jag önska två saker är det att mycket större hänsyn tas till regioners strukturella förutsättningar. Det ser så olika ut i landet och det måste ersättningssystemen ta på allvar om vi ska kunna jobba mot en mer jämlik vård.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera