”Vi var nog många som sov dåligt den natten”
Nyheter
Efter en halvtimme hade det frigjorts 14 IVA-platser och 20 till var på gång. Operationslagen och traumateamen stod redo för att ta emot terrorattentatets första offer. När katastrofen var ett faktum var verksamhetschefen Lennart Adamsson en av dem som samordnade traumavårdkedjan som involverar 14 stora kliniker på Karolinska.
Det har tagit honom hela helgen att försöka samla tankarna efter det ofattbara. Men där och då – när katastroflarmet utlöstes och han tog plats i katastrofledningsgruppen och arbetet med att koordinera verksamheten tog vid, visste läkaren och verksamhetschefen Lennart Adamsson precis vad han skulle göra.
– Vi kände till att det skulle inträffa något i den här vägen för eller senare, så någonstans fanns det en mental beredskap i bakhuvudet. Vi har ju alla blivit varnande av säkerhetspolisen. Men man vet naturligtvis aldrig när det man övat inför ska ske.
Så sent som dagen innan terrordådet inträffade hade Lennart Adamsson hållit i en heldag på Karolinska – där 250 vårdanställda tillsammans gick igenom den nya traumahandboken och hur man bäst skulle ta hand om svårt skadade patienter, berättar Lennart Adamsson.
– Det är ett mycket märkligt sammanträffande men naturligtvis positivt att vi alla hade rutinerna så färskt genomgångna. I stabsledningen hade vi också möte och genomgång så sent som bara vecka innan den här händelsen.
Bara några minuter efter att vansinnesfärden längs med gågatan i Stockholm hade börjat blev Karolinskas operativa ledningssjuksköterska på akuten meddelad via systemet RAKEL. Även ledningsläkaren Staffan Olheden, preshospital läkare i ambulansen förmedlade i ett tidigt skede sin bild av läget till kollegorna på Traumacentrumet på Karolinska.
– Han var ute på plats och delade bilden av att det rörde sig om en extraordinär händelse med många skadade och vidarebefordrade den informationen till mig eftersom han visste att vi på Karolinska är de som i första hand tar alla röda patienter enligt Stockholms läns landstings larmplan. Men då stod vi redan stand by efter att larmet om att en lastbil hade kört på personer på gågatan hade nått oss via Rakel, polisen och ambulansens kommunikationssystem och media.
Samtalet från kollegan ute på fältet fick Lennart Adamsson att genast inse vidden av händelsen, utlösa katastroflarmet och ta på sig rollen att samordna hela vårdkedjan inom Traumacentrum från ax till limpa.
– Arbetet med att frigöra plats på avdelningar påbörjades genast. Efter en halvtimme hade det frigjorts 14 IVA-platser och 20 ytterligare var på gång. Det fanns även full bemanning på alla stationer, åtta operationslag lediga och ytterligare 12 tillkom inom en timme.
Samtidigt som sms-kedjan gick varm för att tillkalla ytterligare personal anlände den första patienten. Det hade då gått ungefär en halvtimme efter terrorattentatet och på Karolinska var allt planerat i detalj. Triagelagen väntade i dörren på akuten och flera traumateam stod redo och väntade inne på rummen, berättar Lennart Adamsson.
– Just den här dagen var ju en fredag eftermiddag. Många av oss hade jobbat färdigt och var egentligen på väg att dra oss hem och de som skulle jobba kväll var på väg hit. Vi var därför gott bemannade. Den här dagen hade dessutom alla operations- och narkosjuksköterskor heldagskonferens i Stockholm ett stenkast från sjukhuset vilket också bidrog till att vi snabbt kunde bli så väl förberedda som möjligt.
Först vid midnatt gick Lennart Adamsson av sitt arbetspass. Då hade sjukhuset gått ner i beredskap och det rådde full kontroll över läget, berättar han.
– Men trots att det ur vår synvinkel hade fungerat så bra var vi nog många som sov dåligt den natten. Det har tagit mig hela helgen att försöka samla tankarna. I dag har vi haft två sittningar med intern debriefing på sjukhuset där alla har fått tycka och tänka och vi har också hållit en tyst minut för offren. Nu pågår arbetet med att samla lärdomar och se vad vi kan förbättra inför framtiden samt att ta hand om vår personal. Alla inblandade kommer att få en enkät nu där de kan skriva ner det som var bra och det som var mindre bra så vi kan uppgradera vårt katastrofomhändertagande ytterligare.
