Nyhet

”Vi måste införa nya regler och det är bråttom”

Märkliga sidodebatter har fått för stort utrymme, anser Ilmar Reepalu – utredaren bakom Välfärds­utredningen. Han slår ifrån sig den massiva kritiken och vid­håller vikten av att begränsa vinsten i välfärden med ett tak – och det snart!

– Utredningen lägger fram ett förslag i enlighet med direktivet att skattemedel ska användas till det det är avsett för och eventuella överskott som huvud­regel ska återföras till den verksamhet där de har uppstått. Den viktigaste slutsatsen i utredningen är därför förslaget på hur vi kan leva upp till det framöver, säger Ilmar Reepalu bestämt.

Kritiken från professorerna på Handelshögskolan och hans egna konsulter som har räknat på övervinster åt utredningen har inte ändrat hans uppfattning, snarare tvärtom.

– Det är väldigt bråttom att vi inför nya regler. För varje år som går utan att vi inför begränsningar på det här området kommer till exempel många elevers önskan och drömmar att släckas i ett icke fungerande skolsystem. Skolsegregationen är en av orsakerna till detta och skolpengssystemet och vinsten leder till att eleverna selekteras, säger han.

Att samtliga välfärdsföretag behandlas lika i utredningen trots sina olika förutsättningar, ser han inte som ett problem.

– Jag ser inte något bekymmer med att samtliga välfärdsföretag ska behöva tillstånd för att driva sin verksamhet. Det är klart att det är lite olika regler som gäller inom de olika områdena. Sjukvården har till exempel ett väldigt starkt regelsystem med legitimationer och så vidare. Det finns andra områden där man inte alls har samma kontroll. Jag hoppas självklart att när regeringskansliet efter remissomgången ska hantera utredningsförslagen kommer att behandla varje område för sig och då tränger ner olika djupt i de olika verksamhetsområdena, säger Ilmar Reepalu.

– Det är ett våldsamt spill av skattepengar på skolsidan och HVB-hemmen och även en mycket dåligt fungerande primärvård som kostar vårt samhälle alldeles för mycket pengar och inte skapar den trygghet hos de äldre som behövs. Det som är en bra valfrihet för dig och mig kan bli ett problem på ett äldreboende där varje individ har sin egen läkare och där de multisjuka inte får den trygghet de borde få och dessutom kostar det mycket skattepengar.

Men du tror inte att ett vinsttak kan slå onödigt hårt mot till exempel små läkarmottagningar som ägs av en eller två personer?

– Den som ska starta en läkarmottagning i dag har det naturligtvis inte så lätt – ägarna måste göra en investering. Man kommer att ha ett antal år i början som går med underskott och sedan när verksamheten går bra kan man få tillbaka sina pengar. Mitt förslag innebär att underskott ett visst år kan skjutas fram i upp till tre år för att sedan möjliggöra en vinst som är betydligt högre. Det är schysst och bra – men inte det jag ser i dag som innebär att doktorer som själva är ägare och arbetar i verksamheten har möjlighet att välja hur mycket de tar ut i lön och hur mycket de tar ut som kapitalinkomst. Men det här handlar egentligen om skatteregler, de så kallade 3:12-reglerna.

Men hur ser du på behovet av att spara pengar i företaget för att kunna göra större investeringar?

– Självklart vill alla människor som startar företag och driver företag göra det utan att ta några större risker själva och heller inte betala så mycket skatt. I det här fallet vill jag att skattepengarna ska användas i verksamheten. Mitt mål är inte att underlätta för företag att bygga större företag. Skattepengar som är avsatta för sjukvården ska användas för sjukvården det året man har avsatt pengarna för. Man ska inte hålla undan och göra något som pengarna inte är avsedda för – för att bygga upp en vinst eller expandera. Alla som vill starta och driva företag inom den skattefinansierade välfärdssektorn bör behandlas lika oavsett inom vilken sektor det är.

Men det gör man ju inte. Ni föreslår  ju inte till exempel att Peab skulle ha ett vinsttak?

– De skattefinaniserade välfärdsföretagen arbetar inom något som nationale­konomer benämner ”kvasi­ekonomi”. Det innebär att den normala marknadsekonomins regler inte gäller. Om vi tar skolområdet som exempel så är ju kunden, det vill säga den som bestämmer priset och kvaliteten, staten – medan den som brukar tjänsten inte är kund. I marknadsekonomin är det kunden som på en konkurrensutsatt marknad väljer pris och kvalitet på det man köper. Kunden för Peab är ju landstingsstyrelsen som köper ett sjukhus – de lägger ut en anbud och låter Peab och andra konkurrera. Patienten gör inte valet av kvalitet och vad man får – det avgörs av landstinget. De avgör också vad man ska betala för tjänsten.

Hur ser du annars på den kritik utredningen har fått? Att den är politisk och så vidare?

– Jag har svårt att se hur det kan vara politiskt att redovisa hur vinsterna ser ut. Det är normal ekonomisk redovisning. Den del av utredningen, halva utredningen, som beskriver hur verksamheten ser ut i dag – den delen är givetvis inte politik. Och inte heller den delen som beskriver de problem och tillkortakommanden som finns. Däremot kan förslagen på HUR man ska åtgärda det här givetvis ses olika utifrån olika politiska håll. Problemet hos kritikerna är väl att man inte gillar resultatet. Det har ju framför allt varit branschorganisationer som har varit väldigt aggressiva i debatten.

Men flera av de kritiker jag har intervjuat har ju till exempel varit professorer från handelshögskolan.

– Fast det är två helt olika perspektiv vi har – när en företagsekonom från Handelshögskolan eller Svenskt näringsliv uttalar sig så diskuterar de utifrån hur man skapar de bästa förutsättningarna för att bygga företag och olika koncerner. Med det perspektivet kan man givetvis komma fram till andra slutsatser. Men mitt uppdrag var att ta reda på hur våra skattepengar ska användas för att ge så bra trygghet som möjligt för våra äldre, våra sjuka, våra elever och våra förskolebarn.

I utredningen sägs att det är 79 procent eller 4.388  välfärdsföretag inom hälso- och sjukvården som gjorde övervinster år 2014. Men vet du egentligen det med säkerhet?

– Utgångspunkten för mig har inte varit att se exakt hur många företag som gör övervinster eller inte. Det är inte det som är poängen. Men utredarna har gått igenom de här företagen och tittat på de här punkterna i bokföringen och kommit fram till att övervinsterna 2014 var mellan 4,5-5 miljarder. Och fyra procent av företagen genererade 50 procent av alla övervinsterna 2014. Självklart är det så att övervinsterna är olika stora inom olika sektorer.

Men varför ska då alla straffas? Om det nu är en så liten del av välfärdsföretagen som står för en så stor del av det ni kallar övervinsterna?

– Jag ser det inte som att man straffas utan det handlar återigen om att skattemedel ska användas till det de är avsedda för. Det här gäller för alla skattefinansierade företag inom välfärdssektorn.

Men konsulten som tog fram de här räkneexemplen ansåg att era beräkningar innebar stora risker och mätfel – hur kan du då vara säker på att de stämmer?

– Han hade ett uppdrag för oss och det levererade han. Långt efteråt började han kritisera sina egna uppgifter. Vi har använt underlaget vi fick för hans kritik rör inte utredningen. Den var inte relevant för oss. Han började argumentera redan i augusti innan det ens var färdigt. Jag har aldrig varit med om en konsult som har betett sig på det sättet.

Den andra konsultens kritik då? Hur ser du på den?

– Han hade kritik mot det här med personalutbildning och att det inte finns med i balansräkningen. Men personalutbildningen blir en kostnad i resultaträkningen det året den genomförs. I  balansräkningen ska bara sådant ingå som är kontrollerbara värden. Och enligt god redovisningssed ska inte personalutbildning ingå i balansräkningen. Så jag tycker överhuvudtaget att det finns en del märkliga sidodebatter som har fått för stort utrymme.

När vi begärde ut en lista på de företag som ni ansåg hade gjort övervinster så fick vi besked att ni inte hade någon och inte heller har räknat på enskilda bolag. Varför har ni inte tittat på riktiga bolag?

– Det går inte till på det sättet. Vi har gått igenom en databas och kartlagt hur rörelseresultaten ser ut relaterat till operativt kapital, eget kapital och totalt kapital. Men vi har också haft forskarseminarium med professorer och en expert­grupp på 30 personer.

Varför har utredningen inte framhållit värdet och beräknat vad välfärdsföretagen tillför och satt det i relation till eventuella uttag av vinster?

– Vi har visat att välfärdsföretagen inte använder alla de skattemedel som tillförs för att skapa så bra kvalitet som möjligt i verksamheten utan i stället har stora resurser gått till övervinster.

Men många menar att det privata välfärdsföretag kanske har en bättre kvalitet till samma konstad?

– Vi har tittat på den forskning som finns och det finns vissa utredningar som visar att vinstdriven privat verksamhet har något bättre kvalitet till lägre kostnad och andra som visar tvärtom. Överhuvudtaget finns det väldigt mycket myter som säger att den enda sidan är bättre. Vi har ju Capio som gärna lyfter fram S:t Görans Sjukhus som det i särklass effektivaste sjukhuset och det är fortfarande ett mycket bra sjukhus. Men inte lika mycket bättre och med lika mycket högre kvalitet än andra sjukhus som det var tidigare, när det var landstingsägt. Värdena har sjunkit och sanningen är den att det här sjukhuset hade goda resultat redan tidigare.

– Det finns så mycket myter i det här som sprids på ett medvetet och ibland okritiskt sätt. Det var det viktigaste i min utredning – att man ska föra debatten på en saklig nivå. Låt oss titta på hur verkligheten ser ut. Då blir vi lite klokare och lär oss något. och visst blir jag besviken när företrädare för moderaterna och kristdemokraterna som redan innan de har hunnit läsa utredningen dömer ut den. Jag hade hoppats att folk åtminstone hade läst den innan de ger sig in i debatten.

Många inom vården tycker att dålig organisation och ineffektivitet i landstingens sjukvård är det stora problemet, inte vinstuttag. Vad har du för kommentar till det?

– Den här utredningens roll var inte att utreda hur den offentliga verksamheten är organiserad. Visst kan jag se att till exempel det svenska systemet för primärvård leder till mycket stora brister – bland annat när vi jämför oss med det danska och norska systemet som levererar betydligt större trygghet till väsentligt lägre samhällskostnader. Men det var inte det som skulle utredas denna gång.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera