Med en turbulent vår i ryggen går nu sjukvårdspersonalen i Region Västernorrland in i sommarperioden med små marginaler och en skriande brist på vårdplatser. Och under midsommarveckan gick regionen upp i förstärkningsläge på grund av bemanningsproblematiken.

• 13 juli 2022
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Lars Rocksén, ledamot i Sjukhusläkarna Ångermanland och tillika förste vice ordförande i Läkarförbundet, har sin kliniska vardag på Örnsköldsviks sjukhus i Region Västernorrland. En region som under våren har lidit av en hel del turbulens inom sjukvården och har stor brist på både sjuksköterskor och vårdplatser. Lars Rocksén menar att kombinationen av två års slit inom covidvården och nu ytterligare press att beta av köer – som redan innan pandemin var långa – gjorde att gränsen för vad man accepterar i arbetsmiljöväg var nådd för en del i personalen.

Läs mer om sommarläget här.

– Kanske var det det som händer under våren. När man har en ledning som sitter långt ifrån personalen och inte ser vad som händer ute i verksamheterna tappar man också möjlighet att kommunicera på ett bra sätt med sin personal, säger Lars Rocksén.

Missnöjet resulterade i att ett antal sjuksköterskor lämnade in sina uppsägningar och när arbetsgivaren försökte korrigera det med kraftiga löneförhöjningar för den gruppen blev det istället, enligt Lars Rocksén, en motreaktion och resulterade i ännu fler uppsägningar.

– Största reaktionen blev i Sundsvall, men snedfördelningen fanns i hela regionen, säger han.

När några av uppsägningarna drogs tillbaka stabiliserades läget dock något, men enligt Lars Rocksén lider hela regionen fortfarande av långvariga problem med överbeläggningar. Och under våren har både överbeläggningar och utlokaliseringar varit dagliga inslag på regionens sjukhus. Situationen hotar både elektiv och akut vård, och resulterar i att man tvingas skicka patienter mellan enheterna i länet, menar Lars Rocksén.

– Vi vet att överbeläggningar kommer att hända, men marginalerna är redan uppätna av det som har varit och risken är att vi kommer att se ännu större problem under sommarperioden.

… marginalerna är redan uppätna av det som har varit … Lars Rocksén, ledamot i Sjukhusläkarna Ångermanland

Han tillägger att budskapet har varit kraftigt i organisationen; ”nu ska vi försöka klara sommaren och till hösten ska vi komma i kapp”.

– Det är med det man går på semesterledigheten – att det är en springande start in i hösten för att hinna kapa köer och öka produktionen. Samtidigt har vi inga vårdplatser, det är lika många som är sjuka och vi behöver hantera grunduppdraget.

Under midsommarveckan gick regionen upp i förstärkningsläge på grund av bemanningsproblematiken. Lars Rocksén menar att det är alarmerande att man inte planerar och arbetar mer långsiktigt med bemanningen, även om det genomförs en del rekryteringsarbeten.

– Det har varit stopp för inhyrda vikarier på många enheter, vilket gör att den ordinarie personalen måste arbeta mer och hårdare, och pressas på ett sätt som naturligtvis utmanar, säger han och fortsätter:

– Nu har man hamnat i situation på vissa enheter där man snarare diskuterar nedläggning än att man sköter sin kompetensförsörjning. Det är en situation som jag tycker är mycket gravt alarmerande, framförallt för patienterna som hamnar i kläm.

Man måste kunna lita på att ledningen inte kommer med helt oannonserade stora förändringar. Lars Rocksén

Han menar att det kanske tydligast syns i förflyttningen av psykiatrin. För trots att det skapats mobila team, som till viss del fungerar, behövs psykiatrisk inneliggande vård och stöd i det akuta omhändertagandet av vissa psykiatriska patienter.

– När det är centraliserat till en plats i ett län med 250 000 invånare blir det mycket långa transporter, och väldigt osäkert, för en mycket skör patientgrupp. Ibland unga, väldigt drabbade, patienter som ska flyttas 20-30 mil från nära och kära.

Lars Rocksén menar också att det finns en högre grad av oro för att det kommer att bli snabba kast under sommarperioden, vilket han menar bottnar i ”ledningens tidigare kraftiga utspel om verksamhetsneddragningar och förflyttning av verksamhet” som av personalen uppfattats som en blixt från klar himmel.

– När man arbetar på det sättet med ledning och styrning undergrävs den tillit som behövs. Man måste kunna lita på att ledningen inte kommer med helt oannonserade stora förändringar. Det finns en stor frustration när man har en ledning som är så distanserad från verksamheten att man inte ser konsekvenserna av sina beslut. Vi kommer att lösa det, men frågan är till vilken kostnad för personal och patienters lidande, säger han och tillägger:

– Lösningarna finns hos personalen. Om man i dialog med personalen förklarar problemet kommer det också finnas en lösning. En personal i balans kan sköta både rekrytering och utbildning, men också den produktion som behövs samtidigt inom givna ramar. Det är så man måste komma vidare framåt.