“Vi kan tänka oss tuffare tag om bristen på vårdplatser hotar patientsäkerheten”
Bristen på vårdplatser som hotar patientsäkerheten är en sådan fråga där Socialstyrelsen i framtiden kan tänkas skärpa tonen mot vårdgivarna, säger han.
Socialstyrelsens nye generaldirektör välkomnar Sjukhusläkarföreningens aviserade avvikelserapport-aktion.
– Det är bra och nödvändigt att rapportera avvikelser för att synliggöra brister och risker. Den informationen kan Socialstyrelsen sedan använda i sin tillsyn
Lars-Erik Holm har de sensaste 12 åren varit generaldirektör för Statens strålskyddsinstitut (SSI) där kulturen är annorlunda när det gäller hur länge det är meningsfullt med dialog.
– När jag talar med kollegor runt om i landstingen så tycker de att Socialstyrelsens tillsyn ofta inte är tillräckligt ”vass”. Istället hoppas man på Arbetsmiljöverket. Det är en kulturskillnad som jag vill ta tag i, säger Lars-Erik Holm.
– Jag var med när SSI stoppade vissa verksamheter inom inom interventionell radiologi på Lunds Universitetssjukhus tills de kunde visa att de hade ett tillfredsställande strålskydd.
– Man kan ha dialog en viss tid, men om den inte leder till någon förändring så måste myndigheten faktiskt agera, menar han. Myndigheten har alltid ett ansvar att värna om patientsäkerheten och en god och säker vård.
Kan tänka sig riktlinjer för satellitpatienter
När det gäller antalet vårdplatser och problemet med så kallade satellitpatienter. (Patienter som vårdas på fel avdelning på grund av brist på sängplatser) är Socialstyrelsens nye generaldirektör inte främmande för att införa någon form av riktlinjer.
– Myndighten borde kunna uttala sig utifrån patientsäkerhetsperspektivet och säga vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. Om satellitpatienter utgör ett hot mot patientsäkerheten så har vi skyldighet att göra något. Om inte vi gör det, vem ska då göra det?
Inte okey
Lars-Erik Holm är öppen för förslag, men menar att ansvaret för vården ligger hos vårdgivaren, så en lösning skulle kunna vara att det blir vårdgivarens skyldighet att visa på vilket sätt satellitpatienter är förenligt med god och säker vård.
Att det är vanligt med satellitpatienter och att personalen inom sjukvården vant sig vid problemen betyder inte att det är okey, menar Socialstyrelsens nye generaldirektör.
– Har sjukvårdspersonalen en stressig arbetsmiljö och tvingas jäkta runt på olika avdelningar för att vårda sina patienter så är det klart att det sker till förfång för patientsäkerheten och när patienter vårdas av icke specialistkunniga ökar såklart patientsäkerhetsriskerna. Det finns kanske inget svart eller vitt, men Socialstyrelsen borde ändå kunna ha synpunkter på vad som är acceptabelt eller inte, menar han och ger de läkare som krävt ökat engagemang av Socialstyrelsen när det gäller satellitpatienter ett visst hopp inför framtiden.
Lars-Erik Holm vill att Socialstyrelsen ska arbeta ännu mer förebyggande.
– Idag är vi till stor del händelsestyrda, och vi måste bli mer proaktiva. Vi behöver tydligare kopplingar mellan våra föreskrifter och tillsyn, och fråga vårdgivarna: Vi har de här föreskrifterna, kan ni visa hur de är implementerade i er organisation?
Blev förvånad
Lars-Erik Holm avslöjar att det som förvånat honom mest under den korta tid som han suttit som generaldirektör på Socialstyrelsen är att han kommit till en myndighet som ger ut föreskrifter som inte alltid efterlevs eller ens är kända.
Han tar föreskriften 2005:12 som ett exempel. Föreskriften är tre år gammal och säger att vårdgivarna ska inrätta ett ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet och systematiskt arbeta för att förebygga vårdskador.
– Jag har fått veta av de regionala tillsynsenheterna att den ännu är långt ifrån genomförd, men ännu värre är att inte ens föregångaren som är 12 år gammal är tillräckligt känd inom vården och så kan vi inte ha det, menar Lars-Erik Holm.
– Fungerar inte dilalogen är myndigheten skyldig att använda sig av de maktmedel som finns för att sätta kraft bakom orden. Det är vårdgivarens ansvar att föreskrifterna efterlevs. Det finns inte någon ursäkt för att man efter tre år inte genomfört de föreskrifter som Socialstyrelsen har infört med stöd av lagen, menar han.
Lars-Erik Holm betonar att han anser att det är den högsta ledningen som har ansvaret. Det ska inte tryckas ner i organisationen. Däremot kan en delegationsordning visa hur var och en bidrar till patientsäkerheten, dvs vårdgivaren, verksamhetschefen och personalen.
Hoppas att kunna bidra till att avbyråkratisera vården
Ett problem är att Socialstyrelsen har drygt 110 föreskrifter för hälso- och sjukvården, menar Lars-Erik Holm.
– Det är på tok för många för att det ska kunna bli gripbart för hälso- och sjukvården. Därför gör Socialstyrelsen nu en översyn för att konsolidera antalet och få föreskrifterna mer pedagogiska så att de blir mer användbara vid tillsynen.
Det ska inte vara fult med avvikelserapporter
Lars-Erik Holm menar att dert är viktigt att inte regelverket har för stort individfokus.
– Repressivitet är ingen bra grogrund för en bra säkerhetskultur lärde jag på
SSI. Det får motsatt effekt.
Så istället för skärpta regler skulle Socialstyrelsens nye generaldirektör vilja ha en säkerhetskultur utan syndabockstänkande, där man ser avvikelserapporter som något positivt för att kunna undvika felaktigheter som leder fram till vårdskador.
Jag tror också att händelseanalyser är viktiga, men det ska finnas rätt kompetens att göra dem. Hittills är jag inte imponerad. Det har väl alltid varit så att man har analyserat händelser just i lärande syfte, ändå händer samma sak igen! Att man har en annan struktur på nalyssättet tror jag inte är saliggörande i sig.
Man ska inte blunda för möjligheten att attityden blir slappare när man vet att ”inget kommer hända vad jag än gör”. Människan är lat, även de inom sjukvården. Själv har jag jobbat sedan 1973 i olika yrken inom vården. Som biträde hoppade man över att vända patienten, vi sov istället enl vårt eget uppgjorda schema vid nattpass. Vi signerade förstås att vi vänt pat enl riktlinjerna. Sjuksköterskorna satte inte dropp enl ordination om det var minsta krångel. Man försökte inte ens lösa problemet. Läkare avstår från att göra journalanteckningar om innehållet kan tala för att patienten är sjuk och behöver vidare utredning. Verksamhetschefer gömmer undan journaler, brev med besvärande uppgifter om patientens tilstånd som kan leda till att åtgärder måste vidtas diarieförs inte- utan ”kommer bort”- flera stycken på samma pat med samma besvärande innehåll som inte heller skrivs ner i journalen -inte ens att brev inkommit! Vid granskning i HSAN och SoS lämnas uppgifterna inte heller ut. SoS agerade inte trots att man fick detta påtalat för sig!
SoSs enhetschef i Stockholm, Blom, uppger att man har olika utredningsrutiner beroende på vem som anmäler, dvs om anmälan kommer från enskild privatperson eller enskild yrkesperson utreds ärendet i princip inte alls. Om anmälan kommer från vårdgivaren, dvs landstingets representat görs mer noggrann utredning. Verksamhetschefen vill inte alltid anmäla särskilt inte om man tar bort det personliga ansvaret.
GD hur hade du tänkt dig detta?
Mitt förslag är att SoS måste se över kvaliteten på de utredningar som man gör inom verksamheten, där man kommer med beslut som inte går att granska pga sekretess och inte går att överklaga.
Min erfarenhet från att ha haft insyn i flera antal ärenden där jag har haft tillgång till HELA materialet och även varit med i ”skeendet” kring pat har utredningarna varit fullkomligt undermåliga! SoS har inte ens begärt in hela journalen även när det funnits mycket knapphändigt material från endast några dagars vård.
GD bör informeras om hur vården många gånger ser SoS som ett skämt. Kanske har ingen vågar uttala det rakt ut till GD, men så är det Senast igår var det på tal igen..
Om GD önskar höra flera av de erfarenheter som jag lyckats samla på mig under mina 35 år i vården står jag gärna till tjänst. Jag kommer på stört! Men jag förstår att man egentligen inte alls är intresserad.