Sjukhusläkaren har intervjuat rökningens fiende nummer ett, läkaren Göran Boëthius, som har kämpat mot rökningens skadeverkningar i decennier. Vad tror han är effektiva metoder? Varför tar gemene man inte till sig kunskapen om rökningens alla allvarliga hälsofaror? Och vilken roll kan läkarkollektivet spela i matchen mot tobaken?

• 15 september 2017
• 1
• AV: Anna Sofia Dahl

Sedan 1950-talet har kunskapen om rökningens skadeverkningar ökat kontinuerligt. Från att rökningen då kunde kopplas till lungcancer visar nu bland annat Surgeon General-rapporter från USA att rökningen orsakar minst ett femtiotal sjukdomstillstånd. Då Göran Boëthius på 70-talet började arbeta på Östersunds sjukhus som lungläkare växte den insikten även hos honom.

– Hälften av alla de patienter jag hade var just patienter för att de hade rökt. Och ändå hade vi då ingen aning om att rökningen skulle ge så vida effekter som de vi vet om idag, säger han.

Det var också i 70-talets Östersund som hans engagemang och arbete mot tobaken startade. En tanke om att han och hans kolleger borde kunna bidra till förändring och förbättring förde honom in på den väg han än idag följer.

Läs mer: ”När det röktes friskt i vården”

Förändringen visade sig dock ta betydligt längre tid än vad man först förutspått. Cancerkommittén skrev 1984 som avslutning till ett 428 sidor långt betänkande:

”Kommittén förutsätter att kunskap om tobakens skadeverkningar med nödvändighet kommer att bli så spridd och förstådd att de redan pågående attitydsförändringarna mot rökning kommer att accelerera. Under de förutsättningarna som angetts i det föregående måste man utgå från att rökningen inom ett par decennier praktiskt taget kommer att ha upphört. Varje annan utveckling i ett modernt samhälle med de resurser som här står till buds vore ett misslyckande.”

– Det där kan vi le lite åt idag, men det är ett samhälleligt och politiskt stort misslyckande att vi inte har kommit längre. Varje år dör 12 000 människor i Sverige av sin rökning och 100 000 kräver sjukhusvård. Så på de här drygt 30 åren som har gått sedan det betänkandet har 360 000 människor dött av sin rökning. Det är så groteska data. I stort säger statistiken att varannan rökare dör av sin rökning. Den verklighet vi ser idag är alltså att en produkt som – rätt använd enligt tillverkaren anvisning – dödar varannan konsument och som säljs överallt, dygnet runt till ett mycket billigt pris.

Först vid sekelskiftet, då WHO började jobba med den så kallade Tobaks­konventionen, tog utvecklingen fart på allvar. Enligt tankesmedjan Tobaksfakta, i vilken Göran Boëthius sedan starten 2010 har varit högst delaktig i, räddades 22 miljoner liv runt om i världen av tobaksförebyggande lagar och andra åtgärder mellan åren 2008 och 2014.

Och just att Tobakskonventionen flyttat fokus från ”en individuell moralfråga” till ”en hälsopolitisk och strukturell fråga” menar Göran Boëthius är viktigt. Eller som han uttrycker det ”don’t blame the smoker, shame the industry”. Men trots att många av svaren på tobaksfrågan stavas lagstiftning och reglering finns det även inom politiken ett slags beroende som gör att vägen framåt blir snårig.

– Tillverkarna i cigarettindustrin har varit och är fortfarande så stark att de kan påverka politiken. Deras cyniska, och välkända, strategi har hela tiden under de 100 år som passerat varit att stoppa förslag, försämra dem eller skjuta upp dem – förhindra, förringa och försena.

Han menar att ett av problemen i svensk politik är att vi har haft och har minoritetsregeringar och en splittrad riksdag.

– Vi vet hur mycket ohälsa som skapas av rökning, för mycket alkohol, för lite motion och olyckliga kostval. Vi vill därför påverka riksdagen till att få en mer hälsofrämjande attityd över partigränserna, men den politiska ideologin spelar in. En del partier tycker att det här är individens sak och att staten eller samhället inte ska tala om för mig vad jag ska göra. Beroende och ekonomi är känsliga saker, man är helt enkelt rädd för att förlora väljare.

Enligt enkätundersökningar som Tobaksfakta gjort är dock dryga 70 procent av svenska folket positivt inställda till begränsningar i marknadsföring av cigaretter och lika stor andel ställer sig positiva till visionen om ett rökfritt samhälle. Göran Boëthius säger att det därför är viktigt att jobba med opinionsbildning och information och att läkarkåren – i kraft av sin kunskap – borde vara en av de viktigaste spelarna. Inte minst med tanke på att rökningen kostar runt 30 miljarder per år, där den största delen rör sjukskrivning i rökrelaterade sjukdomar.

–  Läkarna skulle kunna stå upp på ett helt annat sätt och berätta allt vad de ser. Att vi vill göra en massa bra saker för våra patienter, men att resurserna inte är oändliga. Genom att förebygga det som är förebyggbart kan vi ha råd att göra alla de här fantastiska sakerna som vi har upptäckt och som gagnar patienterna.

Trots att siffrorna visar att rökningen totalt sett minskar finns det aspekter som Göran Boëthius kallar för både ”oroande och oacceptabla­­”.

– Det finns socioekonomiska skillnader inom alla åldersgrupper och det handlar om en trefaldig skillnad mellan de som röker mest och de som röker minst. Det är inte något nytt. De som har kunnat ta åt sig av samhällets information, utbildning och jobb röker minst, och de blir friskare och friskare. Men de som av olika skäl inte kan ta åt sig detta röker mer och blir istället sjukare och sjukare. Ojämlikheten i rökvanor är en viktig delorsak till ojämlikheten i hälsa. Detta borde läkarkåren stå upp för.

2013 föreslog Tobaksfakta och dess medlemsföreningar ett politiskt beslut om Tobacco Endgame – Rökfritt Sverige 2025, vilket kort sagt innebär att man har sätter målet att mindre än fem procent av befolkningen ska röka år 2025. Totalt har drygt 160 organisationer ställt sig bakom uppropet och en av de första specialistföreningarna att ansluta sig var Sjukhusläkarna. På listan återfinns också alla landsting och SKL, även regeringen har ställt sig bakom målet för 2025, men ännu inte presenterat någon handlingsplan.

För att nå målet är det viktigt att man jobbar med att införa Tobakskonventionens alla åtgärder (se faktaruta) menar Göran Boëthius.

– Den är tyvärr inte tillräckligt välkänd och det kan man tycka är svagt, men man ska komma ihåg att det tog 25 år för barnkonventionen att bli känd och erkänd. Och nu är det tolv år sedan Tobakskonventionen kom.

Men varför har man då inte kommit längre sedan 1950- och 60-talets kunskaps­genombrott? Få bör kunna hävda att de saknar kunskap om rökningens skadeeffekter, både när det gäller hälsa, miljö och rättviseaspekter. Enligt Göran Boëthius är svaret ganska enkelt, även om lösningen på problemet är svår.

– Beroendet tar över kunskapen. Du ser till exempel fortfarande sjukvårdspersonal, som var eviga dag ser följderna, som röker. Det är i mina ögon ett tecken på att beroendet kan vara väldigt starkt.

Han menar att marknadsföringen av denna produkt just därför måste regleras kraftigt.

– Vi behöver öka trycket på politiken, hjälpa samhället att säga ifrån, nu räcker det! ”Rökfria restauranger” visade att även djupt rotade uppfattningar i samhället, så som att det är gott att röka på krogen, kan förändras. Det går att påverka! Men det gör vi inte utan en läkarkår och alla andra professionella grupper som i eget och sina patienters intresse kan se att det måste vara vettigt att sätta gränser och mål för det här.