”Vi behöver någon som tar helhetsansvaret”
Hur ska vårdplatsbristen lösas? Läkarna efterlyste bland annat ett tydligare och verksamhetsnära mandat att lösa problemet och att man nu går från ord till handling. Paneldeltagarna från IVO, Socialstyrelsen och Vårdanalys pekade i sin tur främst på lösningar på systemnivå.
Seminariet går att se i sin helhet här
Intresset för Läkarförbundets seminarium ”Hur löser vi vårdplatsbristen?” fick Läkartidningens tält i Almedalen att fyllas under tisdagen. I den panel som diskuterade frågan satt bland annat Lars Rocksén, ST-läkare i anestesi och intensivvård Örnsköldsviks sjukhus. Han påpekade att vårdplatsbristen är ett reellt problem som personalen brottas med under varje arbetspass och menade att myndigheternas insatser för att lösa vårdplatsbristen fungerar ”ganska klent”.
– Nere på golvet löser vi väldigt många problem – vi löser de problem som strukturen inte löser åt oss – och det är i sig en utmaning för hela vården. Det viktigaste samtalet som en läkare har på morgonronden handlar om hur många och vilka patienter som ska skrivas ut från avdelningen. Det handlar inte om hur man effektivast ska behandla de patienter som finns, utan det handlar om att frigöra resurser. Och det då riskerar att skriva ut lite för tidigt för att frigöra resurser för dagens vård.
Enligt Gunilla Hult Backlund, generaldirektör för Inspektionen för vård och omsorg (IVO), syns bristen på vårdplatser i myndighetens tillsyner, men hon tror ändå inte svaret är så enkelt som fler platser.
– Det är snarare, som jag ser det, ett symptom på en betydligt mer utbredd systemsjukdom inom sjukvården. Jag tror att det är viktigt att vi utvecklar vårt sätt att tillsyna och granska, och jag tror att vi gör det bäst genom att angripa det på en systemnivå.
Enligt henne kan IVO bidra till lösningen på vårdplatsproblematiken genom att sätta press på sjukvården för att komma åt de bakomliggande orsakerna. Något som hon menar, i många fall, handlar om personalfrågan.
– Det är klart att det är brist på sängar i vissa avseenden och i vissa situationer, men i huvudsak vet vi ju att det handla om brist på tillgänglig hälso- och sjukvårdspersonal. Jag tror att vi måste tänka utanför boxen och tänka nytt.
Bland annat pekade hon på behovet av att komplettera med en annan typ av kompetens och att bristen på personal egentligen inte handlar om antal, utan om hur personalen används.
Även Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen, menade att lösningen rör betydligt mer än att tillföra fler vårdplatser.
– Vi lyfter ett väldigt allvarligt och komplext problem, men vi inriktar oss på att hitta problemets lösning där vi har själva problemet. Om man ska diskutera det här på ett rättvist sätt, så måste man prata om hela hälso- och sjukvårdssystemet. Det går inte att säga att vi kommer att lösa det här genom fler sängplatser.
Fredrik Lennartsson, generaldirektör för Vårdanalys, menade att dimensionsfrågan, och hur man man jobbar med den, är ett intressant tema för myndigheten att jobba med. Dock ville han inte göra någon utfästelse om att det skulle bli verklighet.
Men Elin Karlsson, andre vice ordförande för Sjukhusläkarna, framhöll att det viktigaste nu är att gå från ord till handling. Och att det måste ske i samråd med professionen.
– Vårdplatsproblemet är jättestort och det finns jättemånga delar som man behöver jobba med, men det blir en risk att man ser att det är så många delar och så mycket att det slutar med att man inte gör någonting. Vi behöver någon som tar helhetsansvaret och vi behöver komma vidare från ord och analys till handling.
Även Lars Rocksén efterlyste ett tydligt och verksamhetsnära mandat för att lösa problemen.
– Vi måste få ramarna – vad är det för vård vi ska leverera och vilkaet uppdrag ska vi lösa. Får vi de ramarna och de betingelserna så kommer vi också lösa problemen, men då gäller det att Socialstyrelsen lägger de ramarna, att vi får korrekta data från Vårdanalys och att IVO följer upp.