”Vi befinner oss i en Carl von Linné-fas”
På Skånes universitetssjukhus i Malmö har man precis avslutat arbetet med att inventera intermediärvårdsplatserna på sjukhuset. Med en bredare definition som resultat.
När sjukhusförvaltningen tidigare i år initierade en process för att se över det ansträngda intensivvårdsplatsläget på sjukhuset var Björn Orrhede, läkare och sektionschef på intensivvårdsavdelningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö, en av de som deltog i arbetet. Målet var att söka efter lösningar på problematiken, kanske utan att inrätta nya intensivvårdsplatser. Svaret blev bland annat att se över intermediärvårdsbegreppet.
Enligt Björn Orrhede behöver det egentligen inte vara så svårt att definiera – det handlar kanske helt enkelt om att förhålla sig till vad intensivvård är.
– Lackmustestet är när en patient blir sämre på en vanlig vårdavdelning eller ska skrivas ut från intensivvårdsavdelningen. Är patienten för sjuk för en vanlig vårdavdelning, men inte i behov av full intensivvård, handlar det om intermediärvård.
I och med den definitionen hamnar nu exempelvis både HIA och neurologiavdelnings observationsplatser i Malmö under intermediärvårdsparaplyet. Det gör att Skånes universitetssjukhus sticker ut i statistiken med sina 69 beslutade och 62 disponibla intermediärvårdsplatser, på sjukhusen i Lund och Malmö tillsammans.Men för Björn Orrhede är inte siffrorna det väsentliga.
– Det är vitalt att ha en definition. Hur ska man annars få beslutsfattare att fatta beslut om att allokera resurser? Och hur ska man kunna följa upp kvaliteten på vården om vi inte kan följa de här patienterna när de inte ligger på IVA? Den nationella debatten i frågan har pågått i många år, utan att en användbar definition formulerats.
Han liknar det vid Carl von Linnés systematisering av terminologin för växter och djur i Sverige.
– Historien är full av exempel på att man kan ta nästa steg först när man börjar sätta rätt etikett på saker.
Björn Orrhede understryker att man inom sjukhuset ”på ett konstruktivt sätt är oeniga om definitionen”, vilken i sig än så länge är preliminär. Däremot ser han optimistiskt på det fortsatta arbetet i frågan. Inte minst med den kultur av att stötta varandra över avdelningsgränserna som han menar finns på sjukhuset.
– Här i Malmö finns en attityd att vi försöker hjälpa varandra hela tiden – vi sträcker oss längre än vårt absoluta ansvarsområdesgräns, vilket är en nyckel till intermediärvård utanför IVA. Vi har till exempel en intermediärvårdsavdelning på AVA kallad IMA som medicinkliniken driver, och sedan många år intermediärvårdsplatser på vårt sjukhus infektions-IVA. De vill ta sin del av bördan på ett sätt som är föredömligt. Vi planerar att inom kort ha ett system där vi på IVA kan vara konsultativt stöd åt IMA om de önskar.
Samarbetet är betydligt äldre än de tre månader, men Björn Orrhede menar att frågan i och med initiativet från förvaltningsledningen har det fått ett ”nytt momentum”.
– För tio år sedan insåg fler än idag att IVA är en gemensam och mycket kostsam resurs, som man måste hushålla med. Och fyller vi upp IVA med fel patienter kan vi inte lägga nästa, ännu sjukare, patient där. Alltså måste vi ansvara för att det ligger rätt patienter på IVA. Idag gör det mer ansträngda platsläget på sjukhuset att patienterna ibland blir kvar på IVA längre än nödvändigt. Då är kanske fler intermediärvårdsplatser kopplade till specialistklinikerna en del av lösningen – man breddar känslan av ansvar tillbaka till respektive organspecialistklinik.
Att efterfrågan på intensivvård kommer att öka i framtiden, samtidigt som de ekonomiska ramarnas tillväxt håller en annan takt, är en ekvation som blir svår att lösa utan förändring. Och att skapa tillräckligt med intensivvårdsplatser tror Björn Orrhede sannolikt blir svårt att åstadkomma i praktiken.
– I en ideal värld med obegränsade resurser får man såklart störst flexibilitet om man har den högsta nivån på många platser. Men nu har vi en verklighet, delvis ekonomiskt, men också i att vi faktiskt inte hittar utbildad IVA-personal. Då måste vi komplettera med intermediärvård.
Han påpekar samtidigt att man måste beakta de risker som finns med intermediärvård. Till exempel att det kan blir en glidning som gör att patienter tvingas ut till intermediärvården när läget är kärvt i intensivvården, trots att de skulle borde ha legat kvar på IVA. Viktigt är också att kunna säkra fungerande intermediärvårdsplatser under dygnets alla timmar och på sommaren.
– Men dessa risker tror jag att man kan minska genom att ha tydliga krav på vad en intermediärvårdsavdelning ska ha för ministandard. Och se till att iva är en viktig spelare i det sjukhusövergripande arbetet så att man hela tiden hjälper varandra att säkerställa att man har rätt patienter på rätt plats.
En viktig nyckeln till att man på Skånes universitetssjukhus i Malmö nu skapat ett aktivt arbetet med att definiera intermediärvårdsplatser har enligt Björn Orrhede varit en i frågan drivande och intresserad förvaltningsledning. ”En fin växelverkan mellan management och profession”, som han kallar det.
– Vi har under några år uppmärksammat att vi har haft ett mycket ansträngt platsläge för intensivvården i Region Skåne och det har gjorts utredningar som definierat att vi måste ha bättre tillgänglighet. Förvaltningsledningen har haft detta i åtanke, de har lyssnat på professionen, och förstått att de måste ta ett initiativ.
Nästa steg är att enligt Björn Orrhedes förhoppning att sjukhuset ska inrätta mer intensivvårdsnära intermediärvårdsplatser för kirurgiska patienter, vilket saknas i Malmö. Och kanske kan diskussionerna om definitionen ha en positiv påverkan.
– I och med detta definierande kanske sjukhusledningen på ett ännu tydligare sätt ser fler intermedärvårdsplatser som en lösning. Det handlar ju faktiskt om att tilldela resurser i en ansträngd ekonomisk situation och då vill man ju veta vad man väljer mellan.
