Platsbristen påverkar läkarnas arbetssituation negativt på många sätt. – Men det värsta är, att jag känner att jag inte kan göra det bästa möjliga för patienterna, säger Mia Furebring, överläkare på Akademiska Sjukhuset.

• 03 november 2022
• 0
• AV: Ingemo Orstadius

Enligt SKR:s statistik över beläggningsgrader 2019, klarar sig Region Uppsala bättre än de flesta av landets regioner med siffran 87 procent. Men på Infektion 30F har beläggningsgraden gått från 102 procent i januari 2022 till 121 i juli. Mia Furebring är överläkare där och djupt oroad över situationen.

– 2019 hade vi 28 vårdplatser på vår avdelning. Nu har vi bara 15 i samma lokaler med möjlighet till fyra överbeläggningsplatser. Neddragningen beror på sköterskebrist. Eftersom vi är en infektionsavdelning kan vi aldrig låta patienter ligga i korridoren. Vi har rum och sängar, men ont om personal. En konsekvens av överbeläggningarna blir att varje vårdlag får ta minst en extra patient, säger hon.

Läs hela granskningen: Överfullt på många kliniker – år efter år

Mia Furebring har lång erfarenhet. När hon började jobba på infektionskliniken 1990 fanns där tre avdelningar med totalt 56 platser.

– Några som då var inlagda, hade dock kunnat åka hem tidigare och mindre sjuka patienter kunde läggas in. Länge hade vi två avdelningar och nu har vi bara en halv. Varje morgon har vi mellan fyra och elva patienter som ligger antingen på stora akuten eller på infektionsakuten och väntar på en plats på avdelningen. Det är förskräckligt, säger hon.

Några måste utlokaliseras till andra avdelningar exempelvis medicin, öron eller gyn. Antalet varierar, men hittills i höst handlar det om 10-15 patienter.

– Vi har en överenskommelse om att alla våra patienter som ligger utanför de medicinska avdelningarna dagligen rondas av oss, säger Mia Furebring och förklarar att fördelen är att patienterna då får träffa en specialist.

Men det finns också flera nackdelar.

– De blir vårdade av sjuksköterskor och undersköterskor utan infektionskompetens. För oss läkare är det tidsödande att gå runt till alla patienter, som finns utspridda över ett stort sjukhus. När vi väl kommer till avdelningen, kan sköterskorna vara upptagna med en annan läkare. Vi känner inte personalen, vet inte vad de kan och de kan inte våra rutiner. Att våra patienter ligger på andra enheter skapar en otrygghet hos oss läkare.

Under pandemin sa vi att ”det här ska vi klara”; sen blir det bättre. Men det har ju bara blivit sämre! Mia Furebring, infektionsläkare

För att rädda situationen får läkarna ibland göra delar av sköterskornas jobb, eftersom vissa saknar infektionskompetens. Ett exempel är att göra patienter utskrivningsklara i journalsystemet.

Den problematiska situationen beror på sjuksköterskeflykten. Av 35 sjukskötersketjänster på Infektion 30F är fem besatta; resten kommer från bemanningsföretag. Men ledningsgruppen på infektionskliniken arbetar hårt för att skaffa fler vårdplatser och locka mer personal, enligt Mia Furebring som säger att en positiv förändring är  att sköterskornas scheman lagts om.

– Men än så länge är det som att jobba i ett gungfly. Vi har nya bemanningssköterskor hela tiden som inte kan rutinerna här.

Mia Furebring vittnar om den etiska stress som situationen leder till.

– Det är så tufft att stå som bakjour med ett antal patienter som jag vill lägga in och sakna plats för dem. Antingen får de ligga kvar på akutmottagningen eller också får vi utlokalisera dem. Men eftersom platsbrist råder på hela sjukhuset, försöker vi på alla sätt att inte lägga in patienter. Ett exempel är förskrivningen av antibiotika. Som infektionsläkare vill vi ge så smal antibiotika som möjligt; men eftersom bredspektrumbehandling många gånger utgör ett säkrare alternativ tvingas vi ibland ge sådana i stället, för att undvika inläggning, alternativt för att kunna skriva hem inneliggande patienter.

– Under pandemin sa vi att ”det här ska vi klara”; sen blir det bättre. Men det har ju bara blivit sämre! Fler och fler sjuksköterskor säger upp sig och när sjukhusen inte kan bemanna får de stänga vårdplatser. Vi har kommit in i ett ekorrhjul och jag känner en hopplöshet. Hur ska vi orka när patienterna blir fler och fler och personalen färre och färre? Vi är vid gränsen till vad vi klarar av nu. Platsbristen påverkar hela min arbetssituation. Det värsta är att jag känner att jag inte kan göra det bästa möjliga för patienterna. Att någon ligger över 24 timmar på akuten i väntan på en plats är ju helt absurt! Och att tvingas pressa hem en patient lite tidigare än man egentligen vill, är hemskt. Patienten blir ledsen, de anhöriga likaså och själv tycker man inte att man gör ett bra jobb.

Är patientsäkerheten är hotad?

– Ja, det tycker jag. Det medges numera även i sjukhusledningen, säger Mia Furebring.

Hon tror att en satsning på höjda löner, kompetensutveckling och bättre arbetsvillkor skulle kunna få sköterskorna att stanna. Ett sätt kan vara att inte tvinga alla att jobba treskift, ett annat att premiera de som stannar kvar på en avdelning.

– Det skulle ge bättre kontinuitet och ökad kompetens på avdelningarna.

Hur ska vi orka när patienterna blir fler och fler och personalen färre och färre? Mia Furebring

Eftersom läkarnas arbetsmiljöproblem beror på sjuksköterskebristen, måste de olika vårdförbunden jobba ihop för att hitta lösningar. Sjukhusledningen måste ”ner på golvet” för att fånga upp idéer om förbättrad arbetsmiljö.

– Färre läkare är chefer i dag än tidigare. Det måste bli attraktivt att bli chef, säger Mia Furebring.

Hon efterlyser också en bättre dialog med äldreboendena.

– Titta på ålderspyramiden! Allt fler patienter räddas och allt fler äldre är multisjuka. De ska vårdas i primärvården, men när de blir tillräckligt sjuka kommer de till akuten där de blir kvar. Många anhöriga blir förtvivlade och säger ofta att ”det är nog nu”. Men i dagsläget finns det ingen personal på boendet som kan vårda dem. Vi måste få igång en diskussion om prioritering, inte bara på sjukhuset utan i hela samhället. Vem/vilka kan vi ge vård? Vi har ju inte plats för alla. Våra resurser är inte outsinliga, säger Mia Furebring.