Nyhet

Vem ska vi patienter vara en person inför i den personcentrerade vården?

Sedan i somras har jag förstått att flera landsting nu vill införa begreppet ”personcentrerad vård”.

Det är ju mycket bra tänkt, men jag tolkar det som att man bara tänkt halvvägs?
För det finns väl två sidor av myntet? Att patienter blir personer kräver väl ändå att även personalen blir personer?

Ingenstans i allt som skrivs om personcentrerad vård finner jag de ord jag tog upp i mitt öppna brev, nämligen kontinuitet och sammanhållet ansvar.

Med min önskan att någon är med oss över tid, en längre stund än i det korta ögonblickets nu. Jag kallade det PAL, patientansvarig läkare och det tycks vara ett tabuord i debatten.

Så jag ställer frågan igen. Med vem ska makt, inflytande och ansvar delas? Vem ska vi vara en person inför? Med vem ska vi skapa och dela vår berättelse?

Med en produktionsapparat? Med ett alltmer sofistikerat journalsystem? Med personal som betraktas och behandlas som utbytbara enheter? Med en ”coach” som ska lotsa rätt i en i övrigt ansiktslös labyrint?

Nej, jag tror inte att det är möjligt.

Jag tror att tanken att bara allt är nerskrivet så kan vem som helst ta över är en alltför torftig princip att organisera vård för svårt, kroniskt sjuka eller äldre efter.

Jag tror tvärtom på tanken att vi blir personer inför varandra.

Att människa blir människa först inför en annan människa.

Britt-Marie Ahrnell

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-05

Tema: Övertider / Tema: Vem satsar på intermediärvårdsplatser? / Vårdcentraler kan tvingas betala tillbaka miljonbelopp / Sverige och Storbritannien har gjort omvända resor / Så ska den digitala läkarassistenten Alma hjälpa läkare / Porträttet: Camilla Starck

Prenumerera