Sjukhusläkarens kartläggning visar att många sjukhus uppger ett ökat behov av intermediärvårdsplatser. Den visar också att lösningarna för vårdplatser till patienter som är för sjuka för vanlig vårdavdelning, men inte är i behov av full intensivvård ser olika ut på olika sjukhus. På flera håll efterlyses nu en nationell definition av begreppet intermediärvård och generella riktlinjer för att det ska vara möjligt att få resurser till nya intermediärvårdsplatser.

• 04 november 2019
• 1
• AV: Anna Sofia Dahl

Sjukhusläkarens tidigare granskning visade att bristen på intensivvårdsplatser medfört att transporter av svårt sjuka patienter på grund av resursbrist fördubblats på tio år, vilket lett till ökad dödlighet.
Många av de som Sjukhusläkaren då pratade med nämnde utbyggnaden av så kallade intermediärvårdsplatser som en lösning på platsbristen. En av dem är Johnny Hillgren, ordförande för Svenska intensivvårdsregistret (SIR). Han menar att det finns ett mörkertal för det mellanskikt av patienter som är för sjuka för att ligga på vanlig vårdavdelning, men som inte uppfyller kriterierna för att läggas på intensivvården.

– Vi har egentligen inte någon uppfattning om antalet eller karaktären på de här patienterna, och det finns inget heltäckande kvalitetsregister som följer upp dem. Jag misstänker utifrån hälso- och sjukvårdens avvikelser som jag ser i Region Gävleborg där jag är verksam- hetschef att vi har ett större behov av en mer uttalad vårdnivå mellan vårdavdelningar och intensivvård, vilket kanske gäller för väldigt många sjukhus, säger han.

Sjukhusläkarens har i ett försök att kartlägga antalet intermediärvårdsplatser runt om i landet ställt frågan om hur antalet ser ut till samtliga universitetssjukhus och regioner. Resultatet visar att det de senaste åren skapats relativt få nya dylika vårdplatser på landets sjukhus, trots att diskussionerna pågått i flera år. Många vittnar också om ett behov av den typen av vårdplatser och på flera håll utreds frågan.

Ett av de sjukhus där man just nu är i färd med att skapa fler intermediärvårdsplatser är Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Inom område fem, där bland annat kirurgi och AnOpIva ingår, finns just nu nio intermediärvårdsplatser – fyra av dem, som riktar sig till traumapatienter, har funnits i dryga sju år och ytterligare två skapades för två år sedan. Resterande tre, som är ämnade för kirurgiska patienter, öppnades i slutet av oktober i år. Och i februari ska dessutom lokaler byggas om för att de kirurgiska intermediärvårdsplatserna ska kunna utökas till fem, en önskan som man har haft i flera år.

– Anledningen till att vi ser ett behov av den här typen av platser är att trycket på våra vårdavdelningar har blivit så hårt. Det har varit ett för stort gap mellan när intensivvården anser att patienten är intensivvårdsklar och när vi anser att patienterna är avdelningsklara, säger Erik Johnsson, verksamhetschef för kirurgin på Sahlgrenska universitetssjukhuset och fortsätter:

– Innan vi hade den här typen av platser fanns det inte tillräckligt med resurser för att optimera patientens tillfrisknande. I min värld handlar det inte så mycket om att man tar patientern tidigare från intensivvården, snarare att man förhindrar dem från att åka tillbaka dit eller undviker att de hamnar där alls. Det är där jag tror att intermediärvården har den stora medicinska betydelsen. Däremot är det inte en ersättning för intensivvård.

Enligt honom definieras intermediärvårdsplatserna som vårdplatser där det finns möjlighet till kontinuerlig monitorering av patientens vitala funktioner. Och där det finns personal som är utbildad i att hantera när vitala funktioner inte fungerar.

– Det är viktigt att vi har något att jämföra med och att de här platserna har den kvaliteten och kompetensen som krävs, så att det inte bara blir pappers- produkter, säger Erik Johnsson.

I Sjukhusläkarens kartläggning blir det också tydligt att det saknas en nationell definition av vad en intermediärvårdsplats innebär. På flera håll uppger man att man inväntar en sådan innan några dylika platser införs.
Johnny Hillgren är en av de som tror att det behövs generella riktlinjer kring svikt eller hot om svikt av vitala funktioner i organsystem. Han tror också att det behövs för att rätt patienter ska hamna på rätt ställe på sjukhuset.

– Om vi kategoriserar patienterna så är det lättare att föra deras talan gentemot huvudmännen utifrån att det finns ett behov av att skapa en organisation som kräver vissa resurser, säger han.

Johnny Hillgren får av medhåll Björn Orrhede, läkare och sektionschef på intensivvårdsavdelningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö, som menar att man måste enas om en defintion på vad som är intermediärdvård.