Vem blir Läkarförbundets nya ordförande?
Efter artiklar i Dagens Medicin och Läkartidningen har ett stort antal läsare hört av sig till tidningen. De flesta har velat veta mer om kandidaterna och vad de står för.Vi har lovat dem att till detta nummer ställa samman 20 raka och öppna frågor. Förhoppningen var att bringa klarhet i vad kandidaterna vill och få en öppen och ärlig debatt i sakfrågor i god tid före ordförandevalet.
Eva Nilsson Bågenholm har tyvärr meddelat i ett mail (och därefter även i telefon upprepat samma argument) att hon inte vill svara på Sjuhusläkarens frågor till detta nummer med följande motivering:
”Jag svarar gärna på frågor angående ev kandidatur till ordförandeposten. Men inte ännu. Jag tycker det är orättvist mot eventuella andra kandidater som fortfarande funderar. När tiden för nominering gått ut, dvs i slutet på mars, och vi säkert vet vilka som kandiderar får du gärna återkomma”.
Eftersom vi lovat läsarna besked och tycker att en ständigt öppen debatt är av godo, publicerar vi Marie Wedins svar på de frågor vi ställde. Vi hoppas dock att Eva Nilsson Bågenholm svarar på våra frågor i nästa nummer, som kommer kort före Läkarförbundets fullmäktigemöte, även om tiden då blir för kort för en seriös debatt av de svar som ges.
20 frågor till Marie Wedin
Visioner
1. Vilka frågor anser du blir de viktigaste för Läkarförbundet under de kommande åren. Motivera varför och vad du hoppas kunna bidra med om du blir ordförande?
Bra lön och en god arbetsmiljö för läkare är det viktigaste målet med det centrala såväl som det lokala fackliga arbetet. Min erfarenhet av att arbeta med dessa frågor lokalt såväl som centralt ger mig möjlighet att väga samman styrkor och svagheter av lokala respektive centrala åtgärder.
Beträffande arbetsmiljön är det arbete under jourtid och inflytande/ansvarsfrågor som blir de viktigaste de närmsta åren. Dessa frågor är i sin tur avhängiga frågan om sjukvårdens organisation där min personliga erfarenhet av parsjukhus-förvaltning, beställar-utförarmodell samt bolagsbildning kan komma väl till pass.
2. Hur vill du arbeta för landets sjukhusläkare?
Efter 25 år som sjukhusläkare har jag god kunskap om vad yrket innebär. Jag vill använda denna erfarenhet i kombination med min erfarenhet av lokalt och centralt fackligt arbete till att verka för bättre yrkesmässiga och professionella förhållanden för läkarkåren.
Detta vill jag göra via Läkarförbundet där Sveriges läkarkår via sina yrkes- och lokalföreningar skall formulera sin gemensamma, demokratiskt förankrade, politik för att kunna tala tydligt i den allmänna debatten.
Personligt
3. Hjälp medlemmarna att välja, vad upplever du skiljer dig från din motkandidat?
Jag har mångårig erfarenhet av lokalt, regionalt och centralt fackligt arbete i såväl lokal- som yrkesförening och jag månar om den toleranta, fackliga diskussionsprocessen med vars hjälp de starka budskapen kan formuleras.
Jag vill locka fram entusiasmen och engagemanget i läkarkåren genom att föra ut diskussionen i de fackliga frågorna på lokalplanet. Därefter vill jag samla ihop kårens åsikter via en demokratisk ordning där processen i sig upplevs stimulerande och rättvis.
Toppstyrning och tjänstemannavälde måste minimeras.
4. Berätta lite om din fackliga karriär?
Min fackliga karriär inleddes 1994 när jag blev tillfrågad om jag ville vara med i styrelsen för Helsingkrona Överläkarförening. Som mor till två små barn och ortoped med tung jourbörda tvekade jag med all rätt men gav mig sen i kast med uppdraget.
När vi två år senare på Helsingborgs Lasarett fick möjlighet att bilda ett nätverk för kvinnliga läkare och lära oss om genusfrågor och ledarskap stärktes min tro på ”facket” så att när jag 1998 blev ombedd att ställa upp som kandidat till ordförandeposten i Nordvästra Skånes Läkareförening tvekade jag inte längre.
I den rollen har jag förutom att leda föreningens arbete och vara arbetsgivare för vår kanslist arbetat med alla sorters fackliga frågor: förhandlingar, jämställdhet, organisationsfrågor lokalt och regionalt, arbetsmiljö, mobbing och enskilda medlemsärenden.
Under tre år satt jag som arbetstagarrepresentant i vår sjukhus-bolagsstyrelse och lärde mig se sjukvården och dess anställda som lönsamma.
5. Berätta lite om din kliniska karriär?
Jag är uppvuxen i Sundbyberg och är utbildad på Karolinska Institutet. 1981 flyttade jag till Helsingborg för att göra AT och började därefter på ortopedkliniken där jag nu är överläkare.
Att vara kvinna och ortoped har sina speciella problem och poänger. Andelen kvinnor inom ortopedin är för låg (10 procent) och därför bildades för ca 15 år sedan Kvinnliga Ortopeders Förening ur vilken jag hämtat mycket kraft och inspiration under åren.
Löner
6. Vad är viktigt för att ge läkarkåren en god löneutveckling?
Den lokala lönebildningen är viktig och förhandlingsordningen tycker jag skall inbjuda till lönesättning via individuella lönesamtal, men bevara lokalföreningens mandat till inflytande och övervakning av resultatet av lönesamtalen. Därigenom ökas möjligheterna att undvika osakliga löneskillnader.
7. Vilken erfarenhet har du av att förhandla löner lokalt?
Jag har varit ordförande i Nordvästra Skånes Läkareförening i drygt fem år.
Från början förhandlade läkarföreningen alla läkares löner med arbetsgivarens ombud. Åren därefter förhandlade vi med klinikcheferna.
För tre år sedan när vi bolagiserades i Helsingborg skrev vi ett eget kollektivavtal med en egen förhandlingsordning där lönen sattes helt via lönesamtal mellan chef och anställd. Det har lärt oss mycket och vi är det enda offentligt ägda sjukhuset som har så lång erfarenhet av lönesättning via lönesamtal.
8. Vilken erfarenhet har du av att förhandla löner centralt?
Jag har varit med i Läkarförbundets förhandlingsdelegation sedan 2000 och deltog i arbetet kring förra löneavtalsrörelsen 2001.
Jag har också under dessa år varit ledamot i centralstyrelsen där centrala förhandlingsfrågor löpande diskuteras.
9. Läkarförbundet har anslutit sig till OFR
(Offentliganställdas Förhandlingsråd) för att få ett eget avtalsområde. Är det nu dags för Läkarförbundet att lämna Saco?
Förbundets medlemskap i SACO skall fortlöpande omprövas med avseende på vad det ger och vad det kostar. För närvarande anser vi i centralstyrelsen att fördelarna med att tillhöra SACO överväger nackdelarna men fullmäktige kan ju komma fram till en annan åsikt.
Jämställdhet
10. Hur tycker du att Läkarförbundet hittills har lyckats med att uppnå jämställdhet?
I läkarkåren har vi visserligen kommit längre med jämställdheten än till exempel börsbolagens styrelser men vi har långt kvar till uppnådd jämställdhet.
11. Hur tycker du att Läkarförbundet i framtiden ska arbeta för att uppnå jämställdhet?
Jämställdhet är ett vitt begrepp och Läkarförbundet behöver arbeta med att föra ut en diskussion och därmed ett ökat medvetande om jämställdhet mellan kön, etnicitet och sexuell läggning.
Vi behöver även ompröva våra normer och vårt förhållningssätt vad det gäller arbetstider, inflytandefrågor, lön och karriärgång för att åstadkomma den kollegialitet som kallas jämställdhet.
Som ordförande i förbundets Arbetslivsgrupp deltar jag i arbetet med en modernisering och uppdatering av förbundets jämställdhetsprogram.
Lokalt fackligt arbete
12. Hur ser du på lokalföreningarnas roll inom förbundet idag och om fem år?
Då vår sjukvårdsorganisation sannolikt inte ser ut som idag om fem år måste vi ha stor beredskap till anpassning. Vår nuvarande organisation i förbundet med en lokalföreningstillhörighet och en yrkesföreningstillhörighet gör oss flexibla.
Jag tror att de mindre lokalföreningarnas roll går mot att samordna lokala fackliga insatser av lokala yrkesföreningar som SYLF, DLF, PLF och Sjukhusläkarföreningen ute på de olika vårdenheterna.
De större lokalföreningarna med större kansli-resurser kan fortfarande ha möjlighet att sköta förhandlingar själva.
Lokalföreningarna kommer också få en allt större roll i det regionala arbetet då regionaliseringen inom svensk sjukvård sannolikt går vidare.
13. Bör lokalföreningarnas ekonomiska självstyre öka/minska/vara som idag?
Öka.
14. Vad tycker du att du uppnått i ditt lokala fackliga arbete?
Såsom god eldsjäl hoppas jag att jag bidragit till en ökad medvetenhet och ett ökat engagemang för fackliga frågor inom läkarkåren. Förhoppningsvis har vi därigenom skapat en ökad respekt för läkarnas åsikter.
Organisation
15. Hur ser du på yrkesföreningarnas roll inom förbundet idag och om fem år?
Förbundet är beroende av alla sina delföreningars arbete och engagemang i de fackliga och professionella frågorna och därför tror jag och vill jag att yrkesföreningarnas inflytande ökar.
Jag tror inte att förbundet vinner på en ökad likriktning av sin organisation eller i sin politiska process med att formulera ett gemensamt budskap från läkarkåren.
16. Specialitetsföreningana är idag delföreningar i såväl Läkarförbundet som i Läkaresällskapet. Tycker du att man ska stärka specialitetsföreningarnas ställning i Läkarförbundet genom att bereda dem platser med rösträtt i fullmäktige? Om ja, hur då?
Min personliga åsikt stämmer bra med fullmäktigebeslutet 2002 om att inte ge specialitetsföreningarna rösträtt i fullmäktige.
Det är och skall vara så att en del läkare är med i flera specialitetsföreningar och en del är ännu inte med i någon. Detta blir ett demokratiskt problem vid rösträtt.
Det är även så att det i flera av specialitetsföreningarnas styrelser sitter läkare med arbetsgivaransvar vilka inte bör få inflytande på förbundets fackliga arbete via rösträtt i fullmäktige.
17. Läkarförbundet är idag en matrisorganisation som innebär obligatoriskt medlemskap i såväl en lokalförening, som en yrkesförening. Enstaka specialitetsföreningar har deklarerat att de vill avskaffa det obligatoriska medlemsskapet i yrkesföreningarna, hur ser du på det?
Jag tycker Läkarförbundets matrisorganisation med ett medlemskap i dels en lokalförening och dels en yrkesförening just nu, är det bästa alternativet för att kunna bibehålla en stark position i en turbulent sjukvårdsorganisation.
18. Tycker du att man ska slå samman Läkarförbundet och Läkaresällskapet?
Nej. Jag tror att varje organisation för sig har större möjlighet till tydlighet i sitt arbete och sina budskap.
Ohälsan
19. Hur tycker du man ska komma tillrätta med långtidssjukskrivningarna?
Orsakerna till de många långtidssjukskrivningarna är flera där läkarna har visst inflytande över några.
Jag anser att vi läkare i vår roll som medicinska experter och patienternas företrädare skall bidra med vår erfarenhet i diskussionen och delta i åtgärder för att minska långtidssjukskrivningarna exempelvis genom att öka vår kunskap i försäkringsmedicinska frågor.
Men vi skall inte acceptera rollen som syndabock i ett system där den tidsbegränsade arbetslöshetsförsäkringen och den icke tidsbegränsade sjukförsäkringen fungerar som korresponderande kärl i en tillvaro där allt tyngre arbetsinsatser avkrävs allt färre, allt äldre arbetstagare.
Forskning och utbildning
20. Hur vill du arbeta för att stärka den kliniska forskningen?
Den kliniska forskningens betydelse för utvecklingen av såväl medicinska möjligheter som patientsäkerhet måste tydliggöras och erkännas.
Detta kan åstadkommas via ökade ekonomiska resurser men också genom att akademisk meritering uppvärderas hos läkare men framförallt hos sjukvårdshuvudmännen.
Det måste löna sig att ägna sig åt forskning.
Sjukhusläkarföreningen föreslår att en ny befattning, forskningsöverläkare, inrättas så att den kliniska forskningen får ökad status på alla kliniker.
Övrigt
Något annat du vill kommentera?
Jag har under vintern varit med i ett arbete med en översyn av Läkartidningen. Inom förbundet finns åsikter om att yrkesföreningarnas tidningar såsom Moderna Läkare, Distriktsläkaren, Privatläkaren och Sjukhusläkaren skulle ingå som delar i Läkartidningen.
Detta är jag motståndare till. Jag anser att den fackliga kraften stärks av en fri och mustig facklig diskussion i flera fora.