Nyhetsarkiv

Vem avgör vad som är medicinskt motiverat?

I det rättsliga ställningstagande och de nya vägledningarna, som kommer inom kort, kommer det också att framgå att det inte är avgörande om behandlingen finns i det egna landet utan att bedömningen ska ske utifrån ett internationellt kunskapsperspektiv.

Exakt hur det rättsliga ställningstagandet blir formulerat var inte klart när den här tidningen gick till tryck, men klart är att även med en ny policy, bättre grundad på EU-rätten, så kommer det att uppstå en rad knäckfrågor som måste lösas i framtiden.

Några kanske får sitt svar då patientrörlighetsdirektivet blir svensk lag, andra kanske måste avgöras i domstol.

En knäckfråga är vem som avgör rätten till ersättning när sjukvården i EU-länderna gör olika bedömningar av vad som är medicinskt nödvändigt. I dag behandlas vissa former av cancer längre i exempelvis Tyskland än i Sverige, detsamma gäller antibiotikabehandling av borrelia.

En annan knäckfråga är när länderna gör olika bedömningar av vad som är vetenskapligt eller beprövat. Ska det räcka med att en behandling finns inom exempelvis det tyska sjukvårdssystemet för att Försäkringskassan ska vara skyldig att ersätta vården som en tjänst enligt EUF-fördraget? Eller är det Socialstyrelsen eller någon annan svensk medicinsk expertis som ska avgöra om patienten ska ersättas?
Det är det idag, i avsaknad av en svensk lag, ingen som kan ge ett tydligt svar på.

I ”Bittner-målen” som Försäkringskassan begärt tillbaka skriver förvaltningsrätten i Härnösand: ”Behandlingar som i ett annat medlemsland är tillräckligt beprövat eller erkänt av den medicinska vetenskapen ska således omfattas av nationella förmåner, även fast den aktuella behandlingen inte används inom den egna medlemsstaten”.

En skrivning som kan tolkas som att det skulle räcka att behandlingen endast är accepterad i ett annat EU-land för att berättiga patienten ersättning.

Men det är en tolkning som Niklas Dernebo, juridiskt ansvarig för internationell vård och tillämpningsfrågor inom internationell vård på Försäkringskassan inte ställer sig bakom.

– Man kan inte ställa länderna emot varandra på det sättet. Det måste vara så att det finns en uppfattning i läkarkretsar vilka behandlingar som är helt erkända. Det blir nu en fråga för lagstiftaren att definiera hur man ska lyckas få ett svar på de här svåra frågorna när länderna gör olika bedömningar av vad som är medicinskt motiverat.

Under tiden får vi hantera problemen i varje enskilt fall genom att våra medicinska rådgivare, i den profesionella rollen, får ta reda på vad man inte vet.

Fotnot: Ett rättsligt ställningstagande är Försäkringskassans grundläggande bedömning. Utifrån det utformar Försäkringskassan sina vägledningar. Ett rättsligt ställningstagande är bindande för Försäkringskassans handläggare och de försäkringsmedicinska rådgivarna. Ställningstagandet är dock inte rättsligt i den meningen att det är juridiskt bindande för förvaltningsdomstolarna.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera