Vem avgör vad som är medicinskt motiverat?
I det rättsliga ställningstagande och de nya vägledningarna, som kommer inom kort, kommer det också att framgå att det inte är avgörande om behandlingen finns i det egna landet utan att bedömningen ska ske utifrån ett internationellt kunskapsperspektiv.
Exakt hur det rättsliga ställningstagandet blir formulerat var inte klart när den här tidningen gick till tryck, men klart är att även med en ny policy, bättre grundad på EU-rätten, så kommer det att uppstå en rad knäckfrågor som måste lösas i framtiden.
Några kanske får sitt svar då patientrörlighetsdirektivet blir svensk lag, andra kanske måste avgöras i domstol.
En knäckfråga är vem som avgör rätten till ersättning när sjukvården i EU-länderna gör olika bedömningar av vad som är medicinskt nödvändigt. I dag behandlas vissa former av cancer längre i exempelvis Tyskland än i Sverige, detsamma gäller antibiotikabehandling av borrelia.
En annan knäckfråga är när länderna gör olika bedömningar av vad som är vetenskapligt eller beprövat. Ska det räcka med att en behandling finns inom exempelvis det tyska sjukvårdssystemet för att Försäkringskassan ska vara skyldig att ersätta vården som en tjänst enligt EUF-fördraget? Eller är det Socialstyrelsen eller någon annan svensk medicinsk expertis som ska avgöra om patienten ska ersättas?
Det är det idag, i avsaknad av en svensk lag, ingen som kan ge ett tydligt svar på.
I ”Bittner-målen” som Försäkringskassan begärt tillbaka skriver förvaltningsrätten i Härnösand: ”Behandlingar som i ett annat medlemsland är tillräckligt beprövat eller erkänt av den medicinska vetenskapen ska således omfattas av nationella förmåner, även fast den aktuella behandlingen inte används inom den egna medlemsstaten”.
En skrivning som kan tolkas som att det skulle räcka att behandlingen endast är accepterad i ett annat EU-land för att berättiga patienten ersättning.
Men det är en tolkning som Niklas Dernebo, juridiskt ansvarig för internationell vård och tillämpningsfrågor inom internationell vård på Försäkringskassan inte ställer sig bakom.
– Man kan inte ställa länderna emot varandra på det sättet. Det måste vara så att det finns en uppfattning i läkarkretsar vilka behandlingar som är helt erkända. Det blir nu en fråga för lagstiftaren att definiera hur man ska lyckas få ett svar på de här svåra frågorna när länderna gör olika bedömningar av vad som är medicinskt motiverat.
Under tiden får vi hantera problemen i varje enskilt fall genom att våra medicinska rådgivare, i den profesionella rollen, får ta reda på vad man inte vet.
Fotnot: Ett rättsligt ställningstagande är Försäkringskassans grundläggande bedömning. Utifrån det utformar Försäkringskassan sina vägledningar. Ett rättsligt ställningstagande är bindande för Försäkringskassans handläggare och de försäkringsmedicinska rådgivarna. Ställningstagandet är dock inte rättsligt i den meningen att det är juridiskt bindande för förvaltningsdomstolarna.
Ulf Bittner kommenterar
I de fall Ulf Bittner inte blir tillfrågad utifrån det som berör
denne är att då blir följden att Christer Bark bedriver ensidig journalistik
där Christer Bark är ”basun” för Försäkringskassan!
Ulf Bittner kommenterar här den ”vinklade” Christer Bark artikeln ”Vem avgör vad som är medicinskt motiverat?”
Patientrörlighetsdirektivet
innebär inga nya rättigheter utan bygger på tidigare EU-domar och
EU-rättspraxis (tidigare benämnts som EG-rättspraxis) se
patientrörlighetsdirektivet punkt 10. Således
har Försäkringskassan haft i sitt myndighetsutövande att fullt ut tillämpa
EU-rättspraxis, utan undantag, sedan 1995!
Över svensk
lag står EU-rätten/EU-rättspraxis(tidigare kallad EG-rättspraxis) sedan 1995
och således är att konstatera att Försäkringskassan har bedrivit EU-olaglig
verksamhet sedan 1995 utifrån att ”vetenskap och beprövad erfarenhet” är svenska
tillsynsmyndigheten Socialstyrelsens ”mantra” som icke är definierad i
svensk lag och således helt ovidkommande, då utifrån EU-rättigheten till
fri rörlighet s.k. gränsöverskridande vård!
OBS!
Socialstyrelsen har ingen befogenhet att utöva kontroll och bedöma utanför
svenskt territorium om vad som är ”vetenskap och beprövad erfarenhet” i annat
EU/EES land, Socialstyrelsen har sitt uppdrag i Sverige! Detta framhåller
Socialstyrelsen själva i ett direkt svar på fråga.
Försäkringskassan,
landstingen, domstolarna och myndigheter överhuvudtaget i Sverige är skyldiga
att åtfölja Sveriges Riksdags beslut!
Denna information
som nu följer är synnerligen avgörande;
prop.
1993/94:114, sidan 32, 4:e stycket, citat;
Av
detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga
att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att
omedelbart – utan mellankommande nationell rättsbildning – tillämpa
gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt
tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt mellan en
inhemsk rättsregel och en EG-rättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den
inhemska.
Slut citat.
Således
kommer svensk lag icke att på något sätt kunna påverka tidigare EU-rättspraxis
och kommande svensk lagstiftning skall således rätta sig efter EU-rättspraxis och
Rättighetsstadgan där då särskilt artikel 52, citat ur denna artikel punkt 1
och 7;
Artikel 52
Rättigheternas
och principernas räckvidd och tolkning
1. Varje begränsning i utövandet
av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga
innehållet i dessa rättigheter och friheter.
Begränsningar får, med beaktande
av proportionalitetsprincipen,
endast göras om de är nödvändiga och
faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra
människors rättigheter och friheter.
7. De förklaringar som utarbetats
för att ge vägledning vid tolkningen av denna stadga ska vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar.
Dessutom är det klarlagt sedan urminnes tider
att den enda part som har tolkningsföreträde är EU-domstolen(tidigare
EG-domstolen), tvärtemot vad Försäkringskassans expert i artikeln uttalar!
Varför ”glömde” Christer Bark att
kontrollera objektiviteten/sakligheten i Försäkringskassans uttalande?
Vilken trovärdighet har Försäkringskassans
expert Niklas Dernebo, juridiskt ansvarig för internationell vård och
tillämpningsfrågor inom internationell vård på Försäkringskassan?
Vilken trovärdighet har journalisten
Christer Bark?
Mycket viktig information till
allmänheten
Via artikel 4 i
patientrörlighetsdirektivet konstateras att här fastslås att det är
lagstiftning, kvalitet och säkerhetsnormer och riktlinjer som
fastställts av vårdlandet(det land där patienten sökt/emottagit vården) som
gäller vid gränsöverskridande vård inom EU/EES.
Denna rättighet
återkommer i patienrörlighetsdirektivet skäl 39 sista delen, citat; ”Dessutom kan vissa patienter önska bli
behandlad utomlands för att kunna vara närmare familjemedlemmar som är bosatta
i annan medlemsstat eller för att få tillgång till annan behandlingsmetod än de
som tillhandahålls i försäkringsmedlemsstaten eller för att de anser att de kommer att få hälso- och sjukvård av
bättre kvalitet i en annan medlemsstat.”
Observera ett skäl är att komma
närmare sina anhöriga i vårdlandet, kommer Försäkringskassan och lagstiftarna i
Sverige att definiera vad som är godkända anhöriga?
Ulf Bittner, en av tre i
arbetsgruppen AMBU
http://eueeshealthcare.mpbloggar.se/