BELÄGGNINGSGRADER – SUS

”Varför lyssnar man inte på oss på golvet?”

– Utlokalisering riskerar patientsäkerheten. Därför har vi läkare ett stort ansvar att se till att våra patienter får rätt vård på rätt plats. Specialistsjukvård ska ges av specialister på området, säger Rofida Ghazvinian, gastroenterolog på SUS.

Artikeln ingår i temat Överfulla kliniker

I SKR:s statistik över beläggningsgrad ligger Region Skåne 2019 på ett snitt på 92 procent. Men speglar detta verkligheten? Om man i stället tittar på de siffror som verksamhetsområde Kirurgi och Gastroenterologi vid Skånes Universitetssjukhus (SUS) rapporterat in för samma år, ligger de betydligt högre; mellan 114 procent i oktober och 106 procent i december. Och även under 2022 ligger den stadigt över 95 procent.

Hur påverkar vårdplatsbristen och den höga beläggningsgraden de som arbetar i verksamheten? Och vad händer med patientsäkerheten? Sjukhusläkaren bad Rofida Ghazvinian, internmedicinare och gastroenterolog på SUS, beskriva situationen på sin avdelning.

Läs hela granskningen: Överfullt på många kliniker – år efter år

– Vi har ett stort verksamhetsområde med dels kirurgisk, dels gastromedicinsk specialitet. Nu har vi precis fått veta att vi ska minska från 18 ordinarie vårdplatser till tolv, plus två överbeläggningar. Främsta orsaken till neddragningen är personalbrist i andra yrkeskategorier, men vår läkarstyrka är inte heller optimal i jämförelse med den medicinska vårdtyngden hos våra patienter. Man fokuserar endast på omvårdnadsbehovet runt dem när man diskuterar vårdplatser och glömmer bort deras medicinska behov, säger hon.

Illustration: Erik Nylund

Situationen på gastroenterologi är redan ansträngd och Rofida Ghazvinian är oroad.

– Vi kallas ”valfri medicinavdelning”; ett gammalt uttryck som innebär att alla medicinkliniker på SUS delar på patienterna. De läggs alltså in hur som helst från akuten, trots att vi på gastrosektionen har andra uppgifter. Jag kan ta ett aktuellt exempel på hur dumt det kan bli: En patient med feber och andningsproblem, testad positiv för covid 19, som skickas till valfri medicinavdelning, hamnar hos oss. Här har vi bland andra en helt nytransplanterad patient, som kommit tillbaka från Sahlgrenska, samt tre mycket infektionskänsliga patienter, som får antibiotika i förebyggande syfte. Och så placeras en patient med covid 19 hos oss!

Den uppkomna situationen skapar problem, då avdelningen inte är anpassad och tillräckligt säker ur smittorisksynpunkt. Såväl personal som maskiner riskerar att smitta övriga patienter med covid 19.

– Vi har exempelvis en ultraljudsmaskin som används dagligen. Den måste saneras efter att ha varit inne hos covidpatienten, vilket skapar merarbete för en redan ansträngd personal. Så det enda jag som ansvarig, hunnit med nu på förmiddagen, förutom en snabbrond, är att ringa runt för att försöka hitta en vanlig medicinavdelning som kan ta över covid-patienten.

Man fokuserar endast på omvårdnadsbehovet runt dem när man diskuterar vårdplatser och glömmer bort deras medicinska behov. Rofida Ghazvinian, gastroenterolog

Rofida Ghazvinian känner sig frustrerad och maktlös, eftersom hon saknar befogenhet att leda verksamheten.

– Det är påfrestande att systemet är så byråkratiskt. Varför lyssnar man inte på oss på golvet? Jag kunde gjort detta så mycket bättre själv från början, säger hon.

Ett annat exempel på hur platsbristen påverkar vården är utlokaliseringarna. De patienter som inte får plats på gastrosektionen, flyttas till valfri medicinavdelning på SUS.

– De kanske hamnar på exempelvis plastikkirurgen, vilket innebär att de får sämre vård, eftersom våra gastrospecialister inte får vårda dem. Dessa patienter är medicinskt tunga. De har långa behandlingstider, många är akut sjuka och riskerar att bli ännu sämre om ingen på den valfria avdelningen har adekvat kunskap. Att utlokalisera dem innebär att patientsäkerheten i allra högsta grad riskeras. Därför har vi läkare har ett stort ansvar att se till att de får rätt vård på rätt plats, säger Rofida Ghazvinian och betonar att specialistsjukvård ska ges av specialister på området. Att utnyttja fel kompetens är att slösa med resurserna.

– Visst kan vi anpassa oss och läsa in oss på en annan typ av patienter, men ska vi det? Varför ska vi anpassa oss? Det ursäktar bara den specialistläkarbrist som finns, säger hon.

Rofida Ghazvinian.FOTO: Li Fernstedt

Nyligen fick läkarkollegiet en presentation av ledningen om hur man ska undvika att ytterligare platser stängs på grund av hög arbetsbelastning. Presentationen innehöll bland annat följande information: Det viktigaste var att ha förståelse för att 1) ordinationer inte alltid följs 2) att vissa prover kanske inte tagits och 3) att vissa saker missas i vården.

– Som medicinskt ansvarig känner jag att det här köper jag inte! Det sänker nivån för patientsäkerheten, samtidigt som det sätter en enorm press på oss i personalen. Alla måste få vara nya på jobbet, men ansvaret att täcka upp för kompetensbrist ska inte ligga på läkarna eller annan personal, utan på ledningen. Och det ska absolut inte gå ut över den vård som erbjuds patienterna.

För att frigöra vårdplatser önskar ledningen att ”patienterna inte ska ligga längre än de behöver”. Ett uttalande som skapar etisk stress, enligt Rofida Ghazvinian.

– Det sätter press på mig att producera vård som jag inte kan ansvara för. Jag kan inte påskynda vårdtiden. Jag måste ju ha tid att göra en medicinsk bedömning, utvärdera och följa upp prover och undersökningar. Det är mitt ansvar, säger hon.

Liksom i resten av landet finns en stor vårdskuld efter pandemin. Nyligen fick läkarna på hennes arbetsplats ett mejl om att en kösatsning ska göras. Patienter som väntar på endoskopisk undersökning eller åtgärd, samt de som väntat på nybesök till mottagningen mer än 90 dagar, ska prioriteras. För att beta av kön, ombeds personalen komma in efter ordinarie arbetstid och på helger.

– Visst kan vi ta emot nybesök under en viss period, men vi har också kroniska patienter att ta hand om. Så hur blir det med återbesök? I vår sektion har vi en bred specialitet med funktionella mag-tarmsjukdomar, inflammatoriska tarmsjukdomar, leversjukdomar, pancreassjukdomar; alla passar inte in i kösatsningen. Systemet är inte individanpassat utifrån patienternas behov. Även om insatsen är frivillig, så finns det definierat hur många patienter varje läkare beräknas ta emot. Alla vill hjälpa till; det ligger i ens moral att vilja göra det. Men alla kanske inte har möjlighet.

Det är påfrestande att systemet är så byråkratiskt. Varför lyssnar man inte på oss på golvet? Rofida Ghazvinian

För att råda bot på de problem som finns i dagens sjukvård, föreslår Rofida Ghazvinian en rad åtgärder:

– Lyssna på oss på golvet! Ha rätt kompetens på rätt plats! Utbilda och fortbilda läkare! Öka de praktiska momenten i utbildningen! Tänk nytt i stället för att alltid göra som man gjorde förr!

Hon vill också slå ett slag för klinisk forskning.

– Det är en viktig del av den medicinska utvecklingen, för att kunna ge korrekt och avancerad vård. Läkemedelsindustrin väljer andra länder och har i princip övergett Sverige, eftersom så få läkare här har tid för klinisk forskning, säger hon.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2022-05

Beläggningsgrader – överfullt på många kliniker år efter år / Informationsdriven vård i Halland / Offentlig vård möter privat aktör / Krönika: Hårdare klimat får tystnaden att växa / Pensionen – vad innebär förändringar i avtalet? / Hallå Där – Professor Ann Hellström

Prenumerera