Varför är det så ont om patologer?
Nyheter
En månad in på examensarbetet så är det bara att inse att jag stormtrivs med det jag gör. Inte nödvändigtvis med hur Karolinska Institutet handhar oss studenter den här terminen, utan det är mitt projekt jag tycker mycket mer om än vad jag trodde jag skulle göra. Det verkade som ett intressant projekt och det var därför jag valde det, men nu när jag arbetar med det är det långt mer än så.
Huvuddelen av det jag gör just nu är att granska biopsier i mikroskop. Det är detektivarbete där man letar efter mönster och passar min nyfikenhet otroligt bra. Om det är det här som är huvuddelen av patologens arbete så är det verkligen en specialitet som jag kan tänka mig.
Obduktion tar upp ungefär 10 % av patologens tid enligt patologerna jag har träffade under termin tre. De obduktioner jag har varit med på var jobbiga, men lärorika och jag håller med patologerna om att det obduceras väldigt lite idag. Om vi skall kunna lita på till exempel dödsorsaksregistret, som används flitigt av forskningen för att dra slutsatser, behöver vi vara säkrare på att vi ställer rätt diagnos som dödsorsak.
Jag vet inte om det är så ont om patologer som de sa på patologikursen men frågar jag mina kursare så är det få som kan tänka sig det karriärvalet. Pratar jag med de som skall välja ST är det tydligen lätt att få en inom patologi. Jag tror att det är ont om patologer även om jag inte riktigt förstår varför. Troligtvis ökar antalet vävnadsprover (inte från obduktioner utan snarare från misstänkta cancerfall) och gör bristen på patologer riktigt uppenbar.
Den enda egentliga nackdelen jag kan förstå med att vara patolog är väl bristen på patientkontakt . Men det finns fler specialiteter som har det problemet och min fråga kvarstår. Varför är det så ont om patologer? Vad är det jag har missat?
