Att svara på hur bristen på specialister inom dermatovenereologi ser ut är inte helt enkel. Att specialiteten nu möter en helt ny utmaning gällande utbildning av ST-läkare står dock klart. Också att den utmaningen stavas vårdval.

• 15 april 2021
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

De senaste två åren har antalet ST-tjänster inom vårdval specialiserad hudsjukvård i Region Stockholm nämligen ökat markant. Och 2020 fanns runt hälften av regionens ST-tjänster där. Eftersom tillsättningen av ST i vårdval sker utan regionens styrning eller kontroll, riskerar det att leda till köbildning för randningar och brist på platser till ST-kurser.

Eftersom den som redan är specialist kan tillgodoräkna sig delar av tidigare specialisering vid ”omskolning” betyder det att ST nummer två kan vara klar efter 2,5 år – det gäller oavsett om den sker på sjukhus eller inom vårdval. Däremot saknas det formella krav på att randningar ska göras på sjukhusklinik. Sammantaget gör det att Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi ser med viss oro på vad den nya typen av ST kan leda till.

– Patientpopulationen som man ser inom den privata verksamheten uppfyller inte kraven för att ST-läkare ska få se den breda dermatologiska problematiken. Det största problemet för oss just nu är att vi måste kunna kvalitetssäkra utbildningen för de specialister i dermatovenereologi som kommer efter oss, säger Amra Osmancevic, överläkare på hudkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och ordförande för Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi (SSDV).

… vi måste kunna kvalitetssäkra utbildningen för de specialister i dermatovenereologi som kommer efter oss. Amra Osmancevic, ordförande för Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi

Det är Socialstyrelsens föreskrifter som i grunden reglerar specialiseringstjänstgöring, men precis som de flesta andra specialitetsföreningar har SSDV utfärdat rekommendationer som kompletterar och konkretiserar dessa föreskrifter. Problemet är att rekommendationer inte är juridiskt bindande.

– Vi har bildat en arbetsgrupp som ska utreda hur vi ska kunna säkra ST-utbildningen oavsett vilken form av verksamhet man utbildas inom. Vi har också haft kontakt med Socialstyrelsen och önskar att de gav oss stöd i att man måste ha minst fyra års specialiseringstjänstgöring inom dermatovenereologi – men de är bundna till lagen som styr hur man kan och inte kan godkänna, säger Amra Osmancevic.

Att det är möjligt för ST-läkare att huvudsakligen göra specialiseringstjänstgöringen i privat regi får Sverige att sticka ut i ett europeiskt sammanhang, enligt Amra Osmancevic. I Danmark tillåter man exempelvis att en kortare del av utbildningen sker i privat verksamhet, men först efter att sådan enhet är granskad och godkänd som utbildningsenhet.

För att undvika att det skapas ”olika lag inom dermatologin” vill SSDV – utöver nämnda krav på att man måste ha minst fyra års specialiseringstjänstgöring – också att ST-läkare inom vårdval i Region Stockholm genomgår stora delar av utbildningen inom den offentliga sjukvården för att kunna uppnå de rekommenderade utbildningsmålen.

– Vi vill ha en jämn kvalitet på ST-utbildningen och att alla ska ha gjort liknande ST-utbildning både till innehåll och längd – oavsett var man bor i landet och oavsett vad man har för tidigare erfarenheter inom läkaryrket/annan specialitet. Läkarna som arbetar inom vårdval är duktiga läkare som gjort samma utbildning som vi som stannat kvar i det offentliga har gjort, och vi vill inte att vår specialitet splittras. Vi måste hålla ihop och jobba tillsammans för att lösa den här fråga, säger Amra Osmancevic och fortsätter:

– Men om inte ST-förordningen reglerar detta är det svårt. Vi skulle vilja se att den var mer nyancerad när det gäller möjligheten att tillgodoräkna sig upp till 2,5 år av tidigare specialistutbildning. Det är en sak om man byter mellan snarlika specialiteter där vissa moment är identiska, men med två skilda specialiteter borde det inte vara möjligt.

En annan fråga som påverkar specialiteten är skönhetsdermatologin som växer allt snabbare och lockar allt fler färdiga specialister att lämna den offentliga sjukvården. Det gör i sin tur att specialisterna på sjukhusen inte räcker till ­– varken till att ta hand om en komplex verksamhet eller handledning.

– Det finns en sårbarhet om allt fler lockas till det privata. Det måste finnas kompetenta handledare för att kunna utbilda ST-läkarna, säger Amra Osmancevic och fortsätter:

– Vi har en enorm koncentration av specialistläkare i Stockholm, medan det i andra delar av landet finns en brist. Vi tror att utbildningen borde centraliseras och anställning av ST-läkare borde vara knuten till sjukhus som har kompetens och resurser att utbilda dem. Också att dimensioneringen av ST ska styras utifrån regionernas behov.