Det är både ineffektivt och osäkert, men ändå skickar var tredje region företrädelsevis pappersremisser inom slutenvården 2024. Det visar Sjukhusläkarens granskning.
Pappersremisser, pappersremisser, pappersremisser. Som kräver mängder av administration och skickas runt med snigelpost – både internt i slutenvården och mellan primärvård och slutenvård. Och som ofta behöver skickas tillbaka igen för kompletteringar – eller skickas vidare någon helt annanstans för att resurser saknas hos mottagaren. Så ser verkligheten ut i sju av landets 21 regioner idag.
– Jag kan nog inte komma på en enda sak som är bättre med pappersremisser än med digitala remisser, säger Christina Kling Hassler, överläkare och medicinskt sakkunnig på Inera.
Hon har arbetat med frågan sedan 2008 och kunde inte föreställa sig att pappersremissen fortfarande skulle leva kvar i den stora utsträckning som den faktiskt gör nu 16 år senare.
– Övergången från pappersremisser till digitala remisser kan låta enkel men har visat sig vara komplex av flera olika anledningar. Dels är det väldigt många olika system inblandade utöver vårdinformationssystemen, i form av bland annat röntgensystem, labbsystem, patologisystem och system för olika utredningar. Dels vill man att tillräckligt många ska vara anslutna för att det ska finnas några att utväxla remisser med och man måste även komma överens om regelverk kring remisserna, säger hon.
Christina Kling Hassler är överläkare och medicinskt sakkunnig på Inre.
En tredje sak som sätter käppar i hjulet för övergången från papper till digitalt i remiss-sammanhang är att man behöver ha en adressbok, en så kallad utförarkatalog på plats, berättar Christina Kling Hassler.
– Om man ska kunna skicka en digital remiss måste det finnas en adress och en tydlig beskrivning av vad mottagaren i fråga kan utföra. Detta kräver stora resurser från vårdverksamheterna och har hittills inte kunnat åstadkommas.
En annan stor sak som behöver lösas är hur bilagorna till de digitala remisserna i form av exempelvis bilder eller text ska kunna skickas med på ett smidigt vis. I dagsläget skickas bilderna på ett sätt, texten på ett annat och proverna på ett tredje.
– Anledningen till att detta inte har kunnat lösas är de enorma datamängderna som bildbilagor ofta innebär. Vi pratar terabyte och det har blivit något av en stötesten i hela den här övergången.
Men det finns en ljusning vid horisonten. Redan under 2025-2026 kommer flera viktiga steg i rätt riktning att tas, berättar Christina Kling Hassler.
– Just nu är vi mitt inne i det stora bytet av många vårdinformationssystem och då är alla fullt upptagna med det – men under de närmaste åren kommer åtminstone 17 regioner att ha Cambio Cosmic på plats och två Millenium. Efter det kommer det att bli betydligt enklare med anslutningar till olika former av nationella tjänster och då tror jag att det finns stora möjligheter att även digitaliseringen av remisser skulle kunna få fart.
Vinsterna med en övergång till digitala remisser skulle kunna bli enorma, menar Christina Kling Hassler.
– Det är ju ett oerhört stort arbete som läggs på att hantera pappersremisser idag och därmed väldigt mycket tid som kan sparas. Och tid är en viktig aspekt eftersom vi är ont om folk inom vården idag.
Christina Kling Hassler tror även att behovet av snabba, smidiga digitala processer kring remisserna kommer att bli ännu viktigare inom en snar framtid.
– Vården framöver kommer bara att bli mer och mer fragmentiserad och specialiserad och involvera fler organisationer. Vi har redan börjat se fler och fler privata aktörer som tillsammans med både regioner och kommuner behöver kunna samarbeta kring en individ på ett smidigt sätt. Då måste den här typen av samarbetsstrukturer som exempelvis remisshantering fungera. Annars blir kvaliteten och effektiviteten lidande.
Det hela är också en fråga om jämlikhet i vården, menar Christina Kling Hassler.
– Om någon aktör har investerat i en dyrbar medicinsk apparatur så behöver den på ett enkelt sätt kunna bli tillgänglig för flera. Annars får man hålla tillgodo med de resurser som finns lokalt och så ska det inte vara i Sverige.
Om du skulle våga dig på en gissning – hur länge dröjer det tills vården kan vinka adjö till den sista pappersremissen?
– Det skulle kunna vara fem år bort. Om de projekt kring remisser och svar för laboratorieundersökningar över regiongränser, som vi har pågående, nu tar fart och vi fortsätter med andra typer av remisser så känns det som en rimlig gissning. De närmaste 1,5 åren kommer mycket att handla om att införa nya system och efter det kommer arbetet med att knyta ihop vården med hjälp av bland annat remisser kunna ta fart. Det hoppas jag på. Det vore lämpligt.
