Nyhet

Var går gränsen för muta?

Sjukhusläkaren har talat med läkare, mutåklagare, politiker och representanter för läkemedelsindustrin.
Fram träder en bild som är annorlunda är den som beskrivs i dagspress och TV. Många vittnar om vikten av samarbete med industrin och om allt det goda som dagligen uträttas.

Läkemedelsindustrin får bekosta sammanträdeslokal, föredragshållare, studiematerial och konferensavgifter, men det blir skärptare regler när det gäller betalning för resa, kost och logi vid konferenser och kongresser. I fortsättningen får läkemedelsindustrin aldrig stå för mer än 50 procent av utgifterna. Resten ska arbetsgivaren betala.

• Sjukvårdshuvudmannens makt stärks gentemot industrin och den enskilde läkaren.
• Inbjudningar till internationella vetenskapliga sammankomster/kongresser får enbart skickas till sjukvårdshuvudmannen som tar ställning till om det finns lämpliga medarbetare som bör delta.
• Det blir totalförbud för gemensamma sociala aktiviteter.
• Det blir skärptare regler för hur produktinformationen får gå till.
• Det blir krav på måttlighet vid måltider och resor.
• Samarbetet ska kunna granskas öppet.

Det är huvuddragen i det nya avtalet mellan Landstingsförbundet och läkemedelsindustrin som ska tvätta bort det skamfilade ryktet som samarbetet fått.

Den 11 juni sade Landstingsförbundets styrelse ja till det nya avtalet med Läkemedelsindustriföreningen (LIF), som ska reglera hur sjukvården och läkemedelsindustrin ska samarbeta i framtiden. Det gamla avtalet var från 1998.
Samtidigt som nu reglerna skärps betonas vikten av att sjukvården och läkemedelsindustrin samarbetar både för vårdens och forskningens skull.

Det betonas också att läkemedelsindustrin enligt lag har skyldighet att informera om sina produkter.

Thomas Flodin, medlem i Läkarförbundets centralstyrelse och ordförande i Stockholms läkarförening:
– Det som är bra med det nya avtalet är att vi nu får ett tydligare regelverk som rensar debatten från osaklig presskritik om mutor. Bra är också att man betonar värdet av kontakter mellan industri och läkarkår och att vi får ett övergripande avtal som tar över de lokala avtal som finns.

I Stockholm har funnits en talibanfalang som menat att allt utom rena förbudsavtal innebär att man öppnar dammluckorna på ett otillbörligt sätt.

Men det finns faror med det nya avtalet också, menar Thomas Flodin:
– Risken är stor att utbildningsmöjligheterna försämras, vilket drabbar både läkare och patienter. Nu krävs ett aktiv deltagande av arbetsgivarsidan. Landstingen måste skjuta till mer pengar, men också skapa en organisation som planerar utbildningar. Där är vi oroliga med tanke på landstingens dåliga ekonomi.
Lever inte arbetsgivaren upp till de åtaganden som avtalet innebär, måste vi ifrågasätta resten av avtalet också, säger Thomas Flodin.

Ellen Hyttsten, direktör för avdelningen för hälso-och sjukvårdspolitik på Landstingsförbundet, som deltagit i förhandlingarna är nöjd med överenskommelsen:
– Vi var överens med Läkemedelsindustriföreningen att vi skulle skriva om avtalet redan innan mutskriverierna började, så det är skönt att vi nu kunnat enas om tydligare spelregler.
– Jag tycker att det är bra att sjukvårdshuvudmannen nu måste ta ett större ansvar för läkarnas utbildning, det kan ge en bättre styrning.

Ellen Hyttsten tycker att det vore värdefullt om alla landsting inför samma etiska regler.
– Vi hoppas att det blir så, det är ju därför man har en intresseorganisation som förhandlar, så att man inte ska behöva göra om allting. Avtalet är skrivet så att det går att ta rakt av, även om universitetsorter kan behöva göra vissa tillägg.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-03

Tema: Dödshjälp / Tema: Cancerforskning / Vitalis: Microsoft framhåller att AI effektivt kan förkorta vårdköerna / Arbetsmiljöverket riktar skarp kritik mot Akademiska sjukhuset / Porträttet: Stridbar läkare med många strängar på sin lyra / Flera krönikor

Prenumerera